Låg växel med Leica
Jag var inte riktigt med i matchen idag.
Jag var inte riktigt med i matchen idag.
Första turen ut efter en vecka med det jag kallar influensa och alla andra kallar förkylning. Benen var inte riktigt med, men kameran fick följa med ändå.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Sprutan tog jag i onsdags. Sedan låg jag sänkt i drygt ett och ett halvt dygn. Det är lika varje gång, och ändå aldrig riktigt lika.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.
En vecka full av nya intryck ligger nu bakom mig, och jag måste säga att tiden vid Tärna folkhögskola gav mig mer än jag vågat hoppas.
Några dagar med fotograferande. Jag märker direkt om dagarna har blivit fler med kameran i handen, och nu ska jag försöka komma ihåg veckan. Det är tur man har bilderna att titta på.
Två dagar med fotografering, och Leican är mig trogen — nästan i alla fall. Det finns små irriterande fel som hör till Leican, och det värsta är profilerna.
Idag var jag lite mer på G, och för en gångs skull tänkte jag att jag skippar centrum.
Två dagar med lite fotografering. Mindre med foto än normalt, men så kan det bli ibland. Det är lite tråkigt att gå nästan samma sträckor var gång.