Fika vid Öhrmans cafe
Det som blir kvar när färgen försvinner
Första turen ut efter en vecka med det jag kallar influensa och alla andra kallar förkylning.
Benen var inte riktigt med, men kameran fick följa med ändå.
Grått, stilla, ingen som hade bråttom någonstans.
Precis den sortens dag som inte lovar något.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/1.7 · 1/4000s · ISO 125 · 50mm · 2026-08-28
Fika vid Öhrmans cafe
Bänken
Hon satt ensam på bänken och tittade ut över hamnbassängen.
Båtarna låg kvar, alla på sina platser, ingen på väg ut.
Säsongen är snart slut och det syns.
Jag tog bilden på avstånd.
Sedan vände hon sig om och såg mig.
Det blev en bild till, och den blev en annan sorts bild.
Blicken rakt in i kameran, armen över ryggstödet, den tomma bänken som fortsätter åt höger.
Plötsligt är jag med i bilden fast jag inte syns.
Efteråt pratade vi en stund.
Hon fotograferar själv och målar akvarell, berättade hon, så jag tipsade om Bildgruppen Prisma.
Det är sådant som händer när man går ut med kameran även när man egentligen borde ligga kvar hemma.
Redigeringen var enkel: beskär bort asfalten längst ner, sätt en svartpunkt så att jackan får tyngd.
I gråväder finns ingenting som är riktigt svart och ingenting som är riktigt vitt, och utan de två blir bilden bara smutsig.
Först drog jag Svärta till −25 och tappade all teckning i hennes byxor.
Tillbaka till −12, upp med Skuggor, och då satt det.
Fika vid Öhrmans cafe
Pålarna
Längre bort står resterna av en gammal brygga ute i vattnet.
Bryggan är borta sedan länge.
Pålarna står kvar.
Här var problemet att allt låg i samma grå: vass, vatten, himmel och pålar vägde lika mycket, och då stannar blicken ingenstans.
Så jag brände ner vassen och busken mot svart, tills de blev en ram istället för en störning, och la ett radiellt filter över pålarna för att lyfta dem ur gråskalan.
En mås sitter på en av dem, ungefär mitt i raden.
Den lilla detaljen gör hela skillnaden.
📷 iPhone 15 · iPhone 15 back dual wide camera 5.96mm f/1.6 · f/1.6 · 1/4000s · ISO 40 · 5.96mm · 2026-08-28
Gässen
Gässen
På Björnöstranden var det fullt.
Ett par gäss är en anteckning.
Tvåhundra är en bild.
De låg på en diagonal längs strandkanten, men i originalet trängdes de i ett smalt band medan tom sand tog nedre tredjedelen och tom himmel den övre.
Panoramabeskärning löste det.
Nu fyller flocken bildrutan och diagonalen får arbeta.
Textur +20 gav både fjäderdräkt och blöt sandkant den struktur som håller ihop det hela.
Daisy
Daisy
Och så Hässlö, där Daisy stod på plattan i SAS-dräkt med Fridtjof Viking målat på nosen.
Byggd 1943.
Med över Normandie.
Fortfarande flygduglig.
Hon vilar bara mellan uppdrag, och det är därför den tomma betongen runt henne inte känns som förfall utan som väntan.
Ett graderat filter över himlen, lutat så att det följer flygplanskroppens egen linje.
Ett radiellt över planet, Textur +15, precis så mycket att nitarna vaknar.
Och Svärta tillbaka till −5, för på ett silverflygplan är undersidan det roligaste som finns.
Den fångar reflekterat ljus från betongen.
Blir den kolsvart står det en pappersfigur på plattan.
Bilder ifrån dagens äventyr
