Hösten kommer krypande
Hösten kommer krypande
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen.
Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Men ju längre jag gick, desto tydligare blev det att staden inte tänkte hålla sig till mitt tema.
Den ville visa mig annat.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/3.4 · 1/1000s · ISO 250 · 50mm · 2026-09-04
Hösten kommer krypande
Så det blev blandat i stället
I stället blev det stora hattar och leopardmönster utanför en skyltfönsterruta.
Det blev foodtruckar på kullerstenen, bakad potatis och pasta, en glad Enrico med lunchen i händerna.
Det blev en tjej på fotbollsplanen med handen i sidan, en målspruta som log rakt in i kameran.
Och på kvällen blev det ljusfestival nere vid kajen, med skyline över vattnet.
Ingen röd tråd, alltså.
Bara en dag som ville vara flera saker på en gång.
Hösten kommer krypande
Han med det stora objektivet
Sedan stod där en ung kille och tittade ner i sina bilder.
Objektivet var stort, för stort för street, tänkte jag.
Kanske en nybörjare som ännu inte törs gå nära.
Det är ju det som är svårast, att komma nära nog.
Ändå kände jag igen mig, för alla har vi stått där en gång, med för mycket glas framför oss och för lite mod.
Bandy, och bara en bild
Bandy, och bara en bild
I fredags blev det bandy.
VSK mot Frillesås BK, och innan matchen tog jag en enda bild med Leican, Frillesås samlade i ring på isen.
Leican fick följa med, men den är ingen sportkamera.
Det får den heller inte vara.
Den ska gå långsamt, den ska stanna, den ska titta.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/1.7 · 1/250s · ISO 160 · 50mm · 2026-09-04
Och Svartån, som tar det lugnt
Och Svartån, som tar det lugnt
Till slut blev det Svartån.
Den rinner långsamt ner genom gamla stan, förbi trähusen på sina stenfötter, och den har inte bråttom någonstans.
Där stod jag en stund.
Ingen telefon i handen, ingen plan, bara vatten som speglade hus som stått där längre än jag.
Det blev ingen dag om telefoner.
Det blev en dag om att gå.
Se ögonblicket i Bulletinen →
Min Spotify Spellista
Bilder ifrån dagens äventyr
