Två dagars fotografering
Skymningen över sjön
Vi stod kvar på bryggan tills färgen kom.
Ingen sa särskilt mycket.
Vattnet låg så stilla att himlen fick finnas två gånger — en gång uppåt, en gång ner i vattnet — och trädlinjen mellan dem var bara en svart rand.
Sedan tog det ett tag att få fram bilden.
Först tog jag i för hårt, mörkade ner den tills vassen försvann helt.
Men bilden ville inte det.
Den ville behålla strandkanten, teckningen i gräset, kanten på träden.
När jag till slut lät den vara stod kvällen där igen.
Precis som den var.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/2.4 · 1/4000s · ISO 3200 · 50mm · 2026-08-31
Två dagars fotografering
Måla ej här
Någon har sprayat en regel på en vägg.
Med sprayfärg.
Med en pil som pekar på den tomma ytan bredvid, och en liten glad gubbe under, som om den som skrev hörde hur det lät medan han skrev det.
Jag blev stående framför den.
Två tredjedelar av bilden är tom betong, och det är just tomheten pilen pekar på.
Ingenting.
En plats som någon har reserverat.
Det finns regler därute.
De är bara inte kommunens.
Två dagars fotografering
Den tomma stolen
Erik står framför bilderna.
Rollatorn bredvid honom, och en bit därifrån en uppfälld stol som ingen sitter i.
Två sittplatser i rummet.
Ingen använd.
Men så gör man när man tittar på riktigt.
Man blir stående.
Man går närmare.
Man glömmer bort att man kunde ha satt sig.
Två dagars fotografering
På bänken
De sitter bredvid varandra utan att egentligen vara tillsammans.
Han tittar ner, åt sitt eget håll.
Hon möter kameran.
Framför dem står rollatorn med en kaffemugg på.
Bakom dem hänger en hel vägg av inramade fotografier — utvalda, beskurna, färdiga.
De två på bänken är det enda i rummet som ingen har ramat in.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/2.8 · 1/1000s · ISO 125 · 50mm · 2026-09-02
Fyra takter
Fyra takter
Muren är målad, teglet ovanför är murat, plåten högst upp är räfflad, och gräset nertill växer som det vill.
Fyra våningar, fyra sorters upprepning.
Det oordnade underst, det spretiga sedan, det exakta över det, och de breda ränderna överst.
Jag tog bort färgen.
I färg blir målningen en skrikig grej på en trist vägg, och de tre andra banden sjunker till bakgrund.
Utan färg står de jämbördigt.
Busken till höger fick vara kvar.
Den är det enda levande och det enda lodräta i bilden, och utan den blir alltihop bara ränder på ränder.
Slottet får vänta
Slottet får vänta
Holger står med kameran uppe vid ansiktet.
Bakom honom ligger Strömsholms slott, hela bygget med kupolerna, helt upplöst i oskärpa.
Alla andra åker dit för slottet.
Han står med ryggen mot det.
Och blicken går inte genom sökaren utan förbi den, åt höger, ut ur bilden mot någonting jag aldrig fick se.
Det är sekunden före.
Eller efter.
Aldrig under.
Det vita objektivet är det ljusaste i hela rutan, och det sitter precis intill hans ansikte.
Man ser vad han gör innan man hinner se vem han är.
Bilder ifrån dagens äventyr
![Tre män sitter i en fotoutställning. Mannen till vänster talar och bär en t-tröja med texten "street [striːt]". Bakom dem hänger inramade svartvita fotografier.](https://wp-modula.b-cdn.net/spai/q_glossy&ret_img&w_680&h_452/https://hubbo.se/wp-content/uploads/2026/09/Ons-2-Sep-12-680x452.jpg?mip=1 "Ons 2 Sep 12")
