Två kyliga dagar
Efter en längre tid med förkylning har jag nu missat min spruta tre onsdagar, så jag hoppas att tisdagen blir bättre. Jag har ett lite för högt CRP-värde, och då får jag ingen spruta.
Efter en längre tid med förkylning har jag nu missat min spruta tre onsdagar, så jag hoppas att tisdagen blir bättre. Jag har ett lite för högt CRP-värde, och då får jag ingen spruta.
Bandyn mellan VSK och Katrineholm stod och vägde en stund, tills 1–0 kom i sjunde minuten. Filip Backström satte den på hörna.
Det var tajt, det var hett, och i tolv minuter såg det ut att kunna gå åt vilket håll som helst.
Onsdag idag, och det var meningen att jag skulle få teclistamab-sprutan som missades förra veckan på grund av en manlig förkylning. Tyvärr blev det att gå hem utan spruta även idag.
Nu är det definitivt, vi är inne i vintertid. Och ärligt talat känns det väl inte som något positivt direkt. Hade jag fått önska, så hade de soliga höstdagarna fått fortsätta långt in i november.
Efter sjukhusbesöket tog jag mig mot Silosparkeringen. Jag tänkte att det fick vara okej att betala lite för en parkering den här gången.
Det finns matcher som avgörs i sista minuten. Och så finns det matcher som avgörs redan i första skäret. Igår, i seriepremiären mot Skirö AIK, var det den andra sorten.
Tre dagar i Västerås med Leica M11 och Hubbo Foto – höstfärger och svartvitt vid Svartån, gamla stan, slottet, Björnön, Lögastrand och vikingagraven.
Frukosten var uppäten, men ingen av oss var direkt sugen på att gå ut i regnvädret. Himlen hängde lågt och grå över taken, och det är sådana morgnar då soffan lockar mer än stövlarna.
Hur kan man skapa sig så mycket jobb, nu när man är pensionär? Jag frågar mig själv det ibland, och svaret kommer varje morgon.