Steg för steg
Gårdagen gav några bilder. Jag försöker komma ut varje dag, och igår började jag under Vallbybron – allt för att få stegen igång. Men så jäkla trött jag börjar bli.
Gårdagen gav några bilder. Jag försöker komma ut varje dag, och igår började jag under Vallbybron – allt för att få stegen igång. Men så jäkla trött jag börjar bli.
Frukosten var uppäten, men ingen av oss var direkt sugen på att gå ut i regnvädret. Himlen hängde lågt och grå över taken, och det är sådana morgnar då soffan lockar mer än stövlarna.
Hur kan man skapa sig så mycket jobb, nu när man är pensionär? Jag frågar mig själv det ibland, och svaret kommer varje morgon.
Det blir bilder från två dagar den här gången. Igår vid matningen blev det väldigt lite fågelbilder, och kanske var det mitt eget fel.
En vecka med fotografering, som vanligt. Just nu skulle jag behöva ett dygn på 48 timmar, men jag inser samtidigt att jag inte skulle palla med det.
Med Leica och Canon Dagarna går lätt ihop. Ibland har jag svårt att hålla isär dem, den ena glider in i den andra som vatten i vatten. Som tur är har jag mina bilder. De minns åt mig och säger…
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen. Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Vi stod kvar på bryggan tills färgen kom. Ingen sa särskilt mycket.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.