Hösten kommer krypande
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen. Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen. Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Vi stod kvar på bryggan tills färgen kom. Ingen sa särskilt mycket.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.
Igår var det tisdag, och det hade gått en månad sedan provtagningen på hematologen och besöket på infektion.
Biljetten var beställd redan dagen innan. En resa till Stockholm, helt själv. Hur skulle jag klara en hel dag i staden på egen hand, undrade min fru.
En vecka full av nya intryck ligger nu bakom mig, och jag måste säga att tiden vid Tärna folkhögskola gav mig mer än jag vågat hoppas.
Onsdag, och vi har hunnit till mitten av veckans äventyr. Morgonbestyren fixades, och en god frukost hann jag med innan det var dags att ge sig av.
Fotograferingen fortsätter med Leican den här veckan, men det har också smugit sig in en skrivarkurs. Igår blev en spännande dag, där det mest blev skrivande med papper och blyertspenna.
Två dagar med fotografering, och Leican är mig trogen — nästan i alla fall. Det finns små irriterande fel som hör till Leican, och det värsta är profilerna.