Fika vid Öhrmans cafe
Första turen ut efter en vecka med det jag kallar influensa och alla andra kallar förkylning. Benen var inte riktigt med, men kameran fick följa med ändå.
Första turen ut efter en vecka med det jag kallar influensa och alla andra kallar förkylning. Benen var inte riktigt med, men kameran fick följa med ändå.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Sprutan tog jag i onsdags. Sedan låg jag sänkt i drygt ett och ett halvt dygn. Det är lika varje gång, och ändå aldrig riktigt lika.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.
Igår var det tisdag, och det hade gått en månad sedan provtagningen på hematologen och besöket på infektion.
En vecka full av nya intryck ligger nu bakom mig, och jag måste säga att tiden vid Tärna folkhögskola gav mig mer än jag vågat hoppas.
Onsdag, och vi har hunnit till mitten av veckans äventyr. Morgonbestyren fixades, och en god frukost hann jag med innan det var dags att ge sig av.
Fotograferingen fortsätter med Leican den här veckan, men det har också smugit sig in en skrivarkurs. Igår blev en spännande dag, där det mest blev skrivande med papper och blyertspenna.
Några dagar med fotograferande. Jag märker direkt om dagarna har blivit fler med kameran i handen, och nu ska jag försöka komma ihåg veckan. Det är tur man har bilderna att titta på.
Två dagar med fotografering, och Leican är mig trogen — nästan i alla fall. Det finns små irriterande fel som hör till Leican, och det värsta är profilerna.