Restaurangbesök på schemat
Restaurangbesök på schemat
Restaurangbesök på schemat – vi hade planerat in en gemensam middag vid Bellmans idag, fem stycken tappra gubbar.
Restaurangbesök på schemat – lunch på Bellmans
Lunch-date med gubbarna idag
Dagen började som den brukar – en stadig frukost, piffade upp mig lite snabbt och sedan bar det av mot centrum.
Jag hade dessutom ett ärende att boka tid på vårdcentralen för det där jäkla suset i örat, men det fick vänta lite.
När jag kom ner vid Vallbybron stod en stor kranbil på plats.
De höll på att flytta den gamla gång- och cykelbron.
Lite märkligt ändå, eftersom jag faktiskt fotograferade den bara dagen innan – tur att man är ute i tid ibland.
Jag stannade inte särskilt länge, konstaterade att det där nog skulle lösa sig utan min hjälp, och gick vidare.
Sedan bar det ner mot Global Living och en kopp kaffe.
Där blev det lite småprat, inget märkvärdigt egentligen, men samtidigt är det just sådana där enkla stopp som gör en dag lite bättre.
Efter en stund fortsatte jag vidare mot Bellmans för lite mat.
Och vilken mat det blev.
Grekiska färsbiffar med fetaost och soltorkade tomater, örtkryddad rödvinssås och ugnsrostad potatis.
Och som avslutning pannkakor med sylt och grädde.
Dessutom slank det ner några kakor tillsammans med en kopp kaffe också.
Fototävling: Stockholm by Camera – Klicka här
Scandinavian photo Scandinavian Photo Fototävling: Stockholm by Camera Varje lördag kl.
12:00–14:00
Gratis att delta
Samling i butikens worklounge
Veckans tema väljs gemensamt
1 timme ute och fotografera
Därefter röstar deltagarna fram vinnarbilden tillsammans
Drop-in, ingen anmälan behövs
📷 Foto: Tony Lif · Leica M11-P Safari · 50mm Summilux · f/6,8 · 1/1000s · ISO 200
Restaurangbesök på schemat – vägen efter maten
Vägen efter maten
Efter maten bar det av ner till Herrgärdets vårdcentral.
Det där suset i örat hade till slut fått nog av att ignoreras.
Det blev lite spolning, men någon större skillnad märkte jag inte direkt.
Däremot hade en fotovän en helt annan uppfattning – han påstod att han såg bättre igenom öronen nu, han var en vän förut.🤣
Därefter fortsatte promenaden in i Kopparlunden.
Det är ett område där historien fortfarande sitter kvar i väggarna.
Här låg en gång Svenska Metallverken, och senare köpte ASEA mark för att bygga både fabriker och arbetarbostäder.
Än idag berättar tegelfasaderna och kullerstensgränderna om den tiden, även om husen numera fylls av kultur, kreativa verksamheter och företag av alla möjliga slag.
Jag gick genom korridoren på Culturen och tog sedan vägen tillbaka mot centrum.
När jag passerade Café Malin satt ett helt gäng från Fotoklubben Aros ute i solen och fikade.
Då var det bara att slå sig ner en stund.
Det blev småprat om allt möjligt, sådär som det lätt blir när fotografer samlas.
Och ja – öronvännen satt där han också.😂
📷 Foto: Tony Lif · Leica M11-P Safari · 50mm Summilux · f/9,5 · 1/750s · ISO 400
Summa av denna dag
Summa av denna dag
Kranbilen vid Vallbybron satte tonen för dagen – den gamla gångbron var på väg bort.
När jag kom tillbaka senare hade de fixat det utan mig, precis som jag anat från början.
Därefter drog Kopparlunden till sig igen, som området alltid gör.
Tegelfasaderna, kullerstensgränderna och Glödjargränd – allt bär på en tyngd och en känsla som nyare delar av staden aldrig riktigt lyckas få till.
Historien sitter kvar där på ett annat sätt.
Inne på Culturen passerade en punkig tjej med stora pälsskor genom den höga hallen, helt inne i sitt eget.
Hon brydde sig inte om något annat än det hon kom dit för, och på något sätt passade hon perfekt in i miljön.
När jag sedan tog vägen tillbaka mot centrum satt Aros-gänget ute i solen på Café Malin.
Stefan log, Lars såg fundersam ut, och öronvännen Stefan B satt där han också.😂
Egentligen var det en dag som inte alls var planerad att bli särskilt mycket – men ändå blev den precis lagom.
Nu är det snart dags att klicka klart ännu ett blogginlägg.
Jag har dessutom suttit och redigerat några bilder lite lätt, knackat lite kod och samtidigt diggat en Spotifylista medan jag hållit på.
📏 8,1 km · 🌡 15°C · 💨 2m/s
Leica Camera News – Klicka här
Julia Nimke Fotografi som upplevelse – inte dokumentation
Nimke betonar att hon inte fotograferar för att ”visa hur en plats ser ut”, utan för att fånga känslan av att vara där.
Hon söker små, ofta ofullkomliga ögonblick.
Det är detaljerna och stämningen som gör bilden personlig.
Bilderna blir minnen, inte bara dokumentation.
Med kameran i handen saktar hon ner, ser mer och upptäcker sådant andra går förbi.
Jaime Fernandez de Bernabé
Jaime Fernandez de Bernabé är en fotograf som gjort sig känd för sin förmåga att fånga det sublima i både människor och miljöer.
Hans stil präglas ofta av en tidlös estetik där ljuset spelar huvudrollen.
Här är några utmärkande drag i hans arbete:
Stil och Estetik
Ljushantering: Fernandez de Bernabé är en mästare på att använda naturligt ljus för att skapa dramatik och djup.
Hans bilder har ofta en nästan målerisk kvalitet som för tankarna till klassiskt porträttmåleri.
Minimalism: Det finns en renhet i hans kompositioner.
Genom att skala bort onödiga detaljer låter han betraktaren fokusera helt på subjektets känslomässiga uttryck eller miljöns inneboende karaktär.
Svartvitt vs.
Färg: Han rör sig vant mellan monokroma bilder som betonar textur och form, och färgfotografi där paletten ofta är dämpad och sofistikerad snarare än skrikig.
Motivområden
Han täcker ett brett spektrum, men vissa teman återkommer ständigt:
Mode och Lifestyle: Han har arbetat med stora magasin och varumärken, där han lyckas förena kommersiell professionalism med en konstnärlig touch.
Porträtt: Hans porträtt känns ofta intima och ärliga.
Det finns en känsla av att han lyckas fånga en ”mellan-ögonblicket-blick” snarare än en stel pose.
Resor och Arkitektur: Han dokumenterar platser med ett öga för symmetri och hur mänskliga strukturer samspelar med sin omgivning.
Varför han sticker ut
I en tid där fotografi ofta handlar om snabb konsumtion och filter, känns Fernandez de Bernabés verk genomtänkta och långsamma.
Det finns en teknisk exakthet i hans hantverk, men det är den emotionella resonansen i bilderna som gör att de dröjer sig kvar hos betraktaren.
”Hans bilder handlar inte bara om vad som syns, utan om den atmosfär som skapas i rummet mellan linsen och motivet.”
