Ove i Teater ladan – 2016-05-22

Ove Lagerström Teaterladan

Den 22 maj 2016 fyllde Ove Lagerström Teaterladan i Hedemora upp till sista plats — ändå kändes kvällen nära och intim.

Christer Ring ledde vägen med sitt munspel, återhållet och uttrycksfullt.
Bredvid honom höll Ove Lagerström ihop helheten med ett lugnt, lyhört spel.
Dessutom vävde Johan Sjöblom på keyboard och Stina Thörnqvist på cello in en värme som fick musiken att andas i ett helt annat register.
Även Hedemoras egen Bobo klev upp på scen och gav kvällen en extra dimension.

Det var just i samspelet magin uppstod.
Musikerna lyssnade på varandra snarare än att ta plats, och musiken växte därför fram i sin egen takt — aldrig forcerad, aldrig pressad.
Den bara blev.



Fotograf Mårten i runda gluggen
Fotograf Mårten i runda gluggen


Hedemora Teaterladan

Teaterladan har en ovanlig historia värd att känna till.
Byggarna reste den redan på 1820-talet med ett dubbelt syfte: spannmålsmagasin i de nedre våningarna och teater högst upp.
År 1829 öppnade den första föreställningen, mitt i en tid då Hedemora fungerade som livlig marknadsstad. Läs mer

Under årens lopp tystnade scenen i perioder, men 1946 — i samband med stadens 500-årsjubileum — tog staden ett nytt grepp och restaurerade byggnaden.
Sedan dess har scenen fortsatt att vara en levande mötesplats för musik och berättande. Historik

Idag räknas Teaterladan som en av Sveriges mest unika och äldsta landsortsteatrar.
Nästan tvåhundra år av röster, toner och berättelser sitter kvar i väggarna — och det märks när man kliver in.
Mer information

Ove i Teaterladan
Ove med gäster i Teaterladan

Helhetskänsla

Det som gjorde kvällen särskild var inte ett enskilt ögonblick utan helheten.
Den fullsatta salongen skapade en samlad, lyssnande energi — koncentrerad snarare än högljudd.
Publiken och musikerna rörde sig i samma rytm, och inget behövde förklaras.

Dessutom levde musiken lika mycket i pauserna som i tonerna.
Blickarna mellan musikerna, det lågmälda nickandet, de korta tigandena — allt drev kvällen framåt utan ett enda ord.

När allt tonade ut infann sig därför ingen känsla av avslut — snarare en känsla av att något fått landa precis där det skulle.
Kvällen försökte aldrig bli mer än den var. Och just därför blev den så mycket mer.




Fler musikupplevelser

Joe Bonamassa
Första gången Hedemora Bluesjam
Live & Jive 2011
Nästan fyra år sedan
En dag 2010, tillbakablick

SV