Live & Jive
Live & Jive musikfotografering
Det här var en av mina första riktigt stora musikfotograferingar.
En sån där kväll som fortfarande ligger kvar i kroppen.
Platsen var Stadshotellet i Katrineholm.
Live & Jive.
Och redan när man klev in genom dörrarna kände man det direkt –
hela staden vibrerade.
Värmen, sorlet, förväntningarna i luften.
Här handlade allt om rockabilly.
Inte bara musiken.
Utan attityden.
Stilen.
Hela livsstilen.
Överallt rörde sig tjejer och killar som om de just klivit rakt ut ur
*Sista natten med gänget*.
Tidsenliga kläder.
Frisyrer så skarpa att de kunde skära glas.
Och tatueringar som bar på egna historier.
Det var som att gå rakt in i en annan tid.
Fast den här gången levde den på riktigt.
Och visst – redan på fredagen satte allt tonen.
Men ändå… det var på lördagen det verkligen small.
För när festivalen flyttade över till Safiren
då växlade allt upp.
Plötsligt stod den stora internationella uppställningen på scenen.
Och lokalen förvandlades snabbt till något som mest liknade ett kokande inferno.
Framför scenen började det röra på sig.
Först lite.
Sedan mer.
Och till slut bröt det loss fullständigt.
En helt galen wrecking-pit.
Folk kastade sig mot varandra, studsade runt, och ibland såg det nästan ut
som om de faktiskt pucklade på varandra.
Till och med vakterna tog ett steg bakåt.
Men samtidigt – mitt i allt det där kaoset –
fanns något annat.
En märklig gemenskap.
Alla visste reglerna.
Alla visste att det hörde till.
Det var urladdningen.
Den råa energin som måste ut.
Och där stod jag.
Mitt i alltihop.
Med kameran i händerna.
Att fånga den där märkliga blandningen
av extremt putsad elegans
och totalt lössläppt ös
var något alldeles speciellt.
Såna kvällar händer inte ofta.
Men ibland stämmer allt.
Och när bilderna senare hamnade på det officiella fodralet
då kom kvittot.
Ett bevis på att jag faktiskt lyckats frysa den där stämningen –
den där kvällen –
för gott.

Band jag upplevde den kvällen
Lördagen på Safiren var festivalens absoluta höjdpunkt. Det var också den kvällen då den stora internationella uppställningen tog över scenen och satte tonen för resten av festivalen.
Totalt spelade sex band under lördagen, och arrangörerna hade medvetet hållit programmet internationellt. Endast ett av banden var svenskt – resten kom från USA, Storbritannien och Italien. Det gav kvällen en tydlig känsla av att rockabillyscenen faktiskt är global.
Banden på scen – Lördag 26 februari 2011
The Delta Bombers (USA)
Ett av kvällens mest efterlängtade band. De kom från Las Vegas och bjöd på en modern och energisk tolkning av rockabilly som snabbt fick upp tempot framför scenen.
The Rhythm Shakers (USA)
Med sångerskan Marlene Perez i spetsen levererade de ett tungt och självsäkert sound. Musiken rörde sig naturligt mellan rock’n’roll och rhythm & blues och gav spelningen en tydlig tyngd.
The Domestic Bumblebees (Sverige)
Den svenska representanten för kvällen. Samtidigt är de kända långt utanför landets gränser och räknas av många som ett av de starkaste livebanden inom genren.
The Di Maggio Bros (Italien)
En trio som imponerade med sin tekniska skicklighet. De blandade rockabilly med swing på ett sätt som både kändes lekfullt och väldigt precist.
The Playboys (Storbritannien)
Här handlade det mer om klassisk brittisk rock’n’roll. Resultatet blev en spelning som fick hela Safiren att gunga i takt.
The Starline Rhythm Boys (USA)
Slutligen stod de för den mer traditionella sidan av kvällen. Deras musik drog tydligt åt country och honky-tonk, men med rötterna stadigt i den tidiga rockabillyn.

Lördagen på Safiren
Upplevelsen på Safiren
Eftersom du var där minns du säkert den speciella inramningen:
Atmosfären: Safiren var fylld till bredden med folk i tidsenliga kläder, och dansgolvet var konstant i rörelse till bandens intensiva set.
Marknaden: Utanför själva konsertsalen fanns försäljare av allt från vinylskivor till pomada och vintagekläder, vilket gjorde att hela huset andades 50-tal.
Gemenskapen: Det var inte bara en konsert utan en samlingsplats för hela rockabilly-kulturen, där folk från hela Europa möttes i Katrineholm.
Live & Jive kvällen
Det blev många grymma bilder den helgen. Och när jag ser på dem i efterhand tror jag faktiskt att jag lyckades fånga den där autentiska och råa livekänslan som Live & Jive handlade om.
Samtidigt fick jag också med två bilder som senare hamnade på DVD-fodralet – bild nr.16. Just de bilderna visar ögonblick från den där numera ganska legendariska helgen 2011.
Den ena bilden visar The Troubled Three mitt i spelningen. Man ser kontrabasisten och gitarristen i sina klassiska, tidsenliga kostymer, vilket ger exakt den där rätta 50-talskänslan. Dessutom står de tätt tillsammans på scenen, och just den energin i bilden förklarar nog varför den valdes. Den säljer helt enkelt in livekänslan direkt.
Bilden till vänster fångar istället det som i texten beskrivs som ”the wild wild crowd”. Här ser man publikhavet framför scenen, tillsammans med den blåaktiga scenbelysningen som låg över hela Safiren den kvällen. Det är också den typen av bilder som verkligen dokumenterar subkulturen – tatueringarna, frisyrerna och närheten mellan band och publik.
Dessutom finns det några intressanta detaljer på själva fodralet.
Det står till exempel att helgen bestod av två dagar av ”savage rockin’ and wild wild parties”. Och ärligt talat stämmer det ganska bra med hur det faktiskt var – särskilt med tanke på vakternas varningar och den där wreckingen som ofta drog igång framför scenen.
Samtidigt nämns flera av banden som spelade under festivalen. Förutom The Troubled Three, som jag alltså lyckades fånga på bild, finns också internationella akter som The Wild Goners från Frankrike och The Caezars från Storbritannien.
▶ Leica Fotografie International
Jag sitter ibland och bläddrar igenom Leica Fotografie International.
Det är lite som att öppna ett fönster mot vad som händer i fotografivärlden just nu.
Ibland stannar jag bara till vid en bild, och ibland fastnar jag i en hel berättelse.
Här är några saker jag nyligen stannade upp vid.
Först en bild som direkt fångade min uppmärksamhet.
Buggy Driver av Erik Jaap Pothast.
Det är något i enkelheten som gör att man stannar upp en stund.
Samtidigt är det intressant att se hur Leica också rör sig i andra riktningar.
Ett exempel är berättelsen om Leica Leitzphone.
Det visar hur fotografi fortsätter att förändras, även när traditionen är stark.
När det gäller gatufotografi dras jag ofta till fotografer som verkligen känner sin stad.
Phil Penman är en sådan fotograf.
Hans serie Street Scenes har den där känslan av att vara mitt i ögonblicket.
Dessutom finns det projekt som bär på en starkare berättelse.
Adam Warmingtons projekt You’ll Never Walk Alone är ett sådant.
Fotografi kan ibland bli mer än bara bilder – det blir ett dokument över människor och sammanhang.
Samtidigt är det alltid intressant att titta bakåt.
Edith Tudor-Hart arbetade i en tid där fotografi och samhällsengagemang ofta gick hand i hand.
Hennes arbete rör sig någonstans mellan konst och aktivism.
Å andra sidan finns det berättelser från vår egen tid som är svåra att värja sig mot.
Julia Kochetovas projekt War Is Personal visar hur nära ett krig kan komma människor.
Till sist fastnade jag även för informationen om Leipzig Photobook Festival.
Fotoboken har ju blivit allt viktigare i fotografins värld, och festivaler som denna visar hur levande den scenen är.
▶ Leica foto inställningar tips
Leica JPG-profiler
Digitala Leica-kameror erbjuder flera JPG-profiler som påverkar hur bilden ser ut direkt ur kameran.
Här är en enkel guide till de tre grundinställningarna och några klassiska Leica-stilar.
Standard
Leicas neutrala grundinställning.
Egenskaper
- Balanserad kontrast
- Naturliga färger
- Lagom skärpa
- Ingen tydlig stil
När den passar
- Allmän fotografering
- Gatufoto
- När du vill ha en neutral bas
📷 Många fotografer använder Standard när de planerar att justera bilden senare.
Vivid
Mer punch direkt ur kameran.
Egenskaper
- Starkare färgmättnad
- Högre kontrast
- Bilderna poppar mer
När den passar
- Landskap
- Stadsmiljöer
- När ljuset är platt och behöver mer liv
📷 Kan ibland bli lite hård i starkt ljus.
Natural
Mjukare och mer återhållsam än Standard.
Egenskaper
- Lägre kontrast
- Mildare färger
- Mer toninformation i högdagrar och skuggor
När den passar
- Porträtt
- Dokumentärt foto
- När du vill ha en mer filmisk känsla
📷 Natural ger ofta mer spelrum i efterbehandling.
Standard för neutral dokumentation och Vivid när man vill ha mer direkt energi i bilden.
Klassisk Leica-look
En populär inställning för att få en lugn och mer analog känsla direkt ur kameran.
Picture Profile: Natural
Contrast: −1
Sharpness: Low eller −1
Saturation: −1 (på färgkameror)
Noise Reduction: Low
Resultat
- Mjukare tonövergångar
- Mindre digital skärpa
- Mer naturligt djup i ljus och skugga
- En mer analog känsla
Dokumentär stil
Picture Profile: Standard
Contrast: −1
Sharpness: −1
Saturation: −1
Ger ett rent och klassiskt dokumentärt uttryck som ofta används inom gatufotografi.
Tri-X inspirerad stil
En inställning inspirerad av klassisk svartvit film.
Contrast: +1
Sharpness: Low eller −1
Noise Reduction: Low
Vad det ger
- Tydligare separation mellan ljus och skugga
- Mer struktur i ytor
- Dramatiskt motljus
- En rå dokumentär känsla
Tips
- ISO 800–1600
- Exponera för högdagrar
Tre klassiska Leica-stilar
Magnum-look
Contrast: 0
Sharpness: −1
Noise Reduction: Low
Salgado-kontrast
Contrast: +2
Sharpness: −1
Noise Reduction: Low
Leica Documentary Soft
Contrast: −1
Sharpness: Low
Noise Reduction: Low
Det ger fler toner i bilden redan från början.
Joe Bonamassa
Skillberg för två år sedan
Strömsholm för tre år sedan
Nästan fyra år sedan
En dag 2010, tillbakablick