Våren är inte alltid sol
En dag av ’här och där’ – och allt däremellan.
Som alltid började dagen med frukost, följt av gott kaffe – och en självklar påtår.
Ändå hände det där som händer ibland: jag vaknade lite tidigare än tänkt.
Hungern gjorde sig påmind, och när magen väl börjar knorra är det inte helt lätt att somna om igen.
Bara att somna om.
För skulle jag gå upp redan vid halv fem på morgonen, då vet jag ju hur det blir – jag är hungrig igen rätt tidigt.
När jag sedan tittade ut genom fönstret möttes jag av ett gråtrist väder.
Dessutom lovade appen regn under dagen, vilket inte direkt ökade suget efter att ta sig ut.
Samtidigt fanns det ju de där fåglarna som väntade på sitt – frön och lite annat smått och gott.
De säger förstås ingenting, men hade de kunnat prata är jag rätt säker på att de hade påmint mig.
Just därför, och kanske också för att ändå göra något vettigt av dagen, passade jag först på att gödsla gräsmattan innan jag gav mig iväg till matningen.
När regnet ändå var på väg kändes det som rätt läge.
Och visst – det kan ju vara lite kul att få en riktigt fin gräsmatta i år igen.

Lite kul med bilen i diket
När man – kanske lite väl desperat – letar efter en gratisparkering i Västerås och plötsligt får syn på en ”ledig” plätt. 😂
Jag kunde helt enkelt inte låta bli att stanna och ta en bild på bilen där i diket.
Samtidigt undrar man ju… var det en provkörning? I så fall kan jag ändå inte låta bli att känna lite med chauffören.

Intressant industri område
Gamla ASEA och Metallverken i Kopparlunden – här är det fullt arbete med att få fram nya bostäder och kontor.
Samtidigt pågår en omfattande omvandling i Kopparlunden i Västerås, där de gamla industriområdena efter ASEA och Svenska Metallverken sakta men säkert formas om till en ny stadsdel.
Det märks att det är mycket som ska falla på plats.
Och just därför började jag fundera över alla högar med tegel som ligger kvar.
Först kändes det lite märkligt, men efter ett tag fick jag svaret – teglet återvinns och används igen, just för att bevara den industriella känslan på platsen.
Fågelmatningen
Har varit med om att det stått vildsvin där uppe när jag kommit – knappast för att vänta på mig.
Men idag var det något helt annat som mötte mig.
En huggorm. Jag var faktiskt så nära att trampa på den, första tanken måste fota den, och fick en bild på den lilla huggormen.
Sedan matade jag upp som vanligt, med jordnötter, solrosfrön, margarin och hasselnötter.
Stannade väl kvar i ungefär tio minuter, men vädret var så trist, och duggregnet gjorde det inte direkt mer lockande att sitta kvar.
Det var rätt länge sedan jag satt där och fotograferade fåglar nu, och därför får man ju hoppas på några soliga och varma dagar framöver. För platsen i sig är verkligen trivsam att sitta vid.
▶ Leica Fotografie International
VINTAGE NAOMI – Russell Cobb
Här möter vi Russell Cobb, där bilden bär en tydlig känsla av tidlöshet.
Samtidigt finns något direkt och närvarande i uttrycket, och just därför uppstår en spänning mellan det förflutna och nuet.
CHANGE AT THE TOP
Här skildras ett skifte, och samtidigt en rörelse uppåt – både bokstavligt och bildligt.
Och i den övergången framträder en berättelse om förändring, där fotografens blick fångar det som annars lätt passerar.
LEICA STREET PHOTO CONTEST: THE WINNER
Vinnarbilden bär på en omedelbar närvaro.
Samtidigt finns ett exakt ögonblick, där allt faller på plats – och just där visar fotografen sin känsla för timing och mänskligt uttryck.
FEDERICO BORELLA & MICHELA BALBONI: SCULPTURAL LANDSCAPE
Här arbetar Federico Borella och Michela Balboni med landskapet som form.
Samtidigt blir ljuset avgörande, och i övergången mellan yta och struktur formas något nästan skulpturalt.
BOOK TIP: VASCO TRANCOSO – 88
Vasco Trancoso rör sig mellan det dokumentära och det personliga.
Och samtidigt som bilderna känns direkta, finns där en eftertanke som växer fram i varje sekvens.
NICK BRANDT: THE DAY MAY BREAK
Hos Nick Brandt blir bilden både stillsam och tung.
Samtidigt bär den på en tydlig berättelse om vår tid, och i det mötet uppstår en stark känsla av det som håller på att försvinna.
THIBAULT GERBALDI: FRAGILITÉS ET RÉSILIENCES
Thibault Gerbaldi arbetar nära det sköra.
Och samtidigt finns en motkraft – en stillsam styrka – där bilderna rör sig mellan utsatthet och motstånd.
Skillberg för två år sedan
Strömsholm för tre år sedan
Nästan fyra år sedan
En dag 2010, tillbakablick