Inga nötkråkor

Fågelmatningen

Var lite seg i morse, det kändes nästan som om en förkylning var på väg.
Så jag tog det lugnt, lät morgonen få vara just morgon.

Lite OS-tittande blev det också – även om jag faktiskt inte minns vilken sport det var jag följde.
Det fick mest stå på, som sällskap.

Så småningom tog jag mig ändå ut till den nya fågelmatningen.
Och faktiskt, jag hann till och med filma en räv som sprang över åkrarna vid Svanå.
Det var ett fint ögonblick, lite oväntat sådär.

Väl framme vid platsen satt jag kvar i bilen en stund. Lyssnade på tjejernas guldlopp på skidor, lät det gå färdigt innan jag rörde mig vidare.
Det var något med att bara sitta där och vänta.

Sedan packade jag ihop rygga, kamera och fågelgodis.
Och därefter började promenaden mot platsen.

Väl framme

Matade upp med frön, jordnötter och margarin.
Lade även någon talgboll i en klyka. Det tog sin lilla stund, men det kändes bra när allt var på plats.

Sedan hann jag sitta där i kanske 15–20 minuter.
Det var lugnt, nästan för lugnt. Och så, i ögonvrån, ser jag att något rör sig.

En hel jäkla familj med vildsvin.

Först hann jag knappt reagera, men sedan började jag föra så mycket oväsen jag kunde.
Och då drog de iväg som i ett skott. Det small till i skogen och så var de borta.

Efter ytterligare 15–20 minuter var de tillbaka igen.
Samma håll, samma tunga steg.
Jag kan erkänna att jag var lite nervös då.
Men samtidigt gjorde jag samma sak igen – började hoa och låta. Och återigen drog de.

Den här gången kom de inte tillbaka under den tid jag satt där vid platsen.
Och därefter blev det faktiskt lugnt på riktigt.

Räv och fåglar

Det började ändå lite kul, med räven jag fångade med telefonen.
Kameran låg i baksätet och jag hade varken hunnit få igång den eller starta inspelningen.
Så det fick bli som det blev – filmen är tagen med en iPhone. Inte optimalt kanske, men ögonblicket är där.

När det sedan lugnade sig kom fåglarna igång mer ordentligt. Idag blev det: nötskrika, större hackspett, svartmes, kungsfågel, blåmes, talgoxe, trädkrypare, talltita, nötväcka och stjärtmes.
Det var ändå rätt bra spridning, även om det kändes som om något saknades.

Och just det – ingen nötkråka idag.
Vi spånade lite om det kan bero på att mården är där och stör dem. Det är inte omöjligt.

Dessutom äter den margarin. Och som den har ätit är jag faktiskt förvånad att den ens kan ta sig fram.
Den borde ju vara en liten knubbis vid det här laget.

▶ Klassiska tekniker för gatufotografering

zonfokus

den klassiska tekniken för gatufotografering

Här är din guide med den nya grå bakgrunden:

SÅ HÄR GÖR JAG:

• Ställ in ISO på Auto så slipper du slösa tid på att fundera över ljuset.
• Sätt slutartiden på 1/500, eller 1/1000 om det är riktigt ljust ute.
• Använd en bländare på f/8 för att se till att allt blir skarpt och fint.
• Ställ sedan in fokuszonen på 2-3 meter. Detta talar om för kameran vilket avstånd som ska vara i fokus.
• Sen är det bara att ”point and shoot”. Allt blir rent och skarpt.

KVÄLLSFOTOGRAFERING (LÅGT LJUS)

När solen går ner behöver du släppa in mer ljus utan att tappa den snabba känslan.

• Öppna upp bländaren: Gå från f/8 till f/2.8 eller f/1.8.
• Justera ISO: Behåll Auto ISO, men höj maxgränsen till 3200 eller 6400.
• Sänk slutartiden: Gå ner till 1/125 eller 1/60.

Leica saker

▶ Leica Fotografie International

Jag återvänder rätt ofta till Leica Forums bildvärld.
Inte för tempo, utan för eftertanke, och hitta inspiration.

Till exempel fångar Authentic Adventure Playground något lekfullt men samtidigt allvarligt – en påminnelse om att fotografi kan vara både utforskande och djupt mänskligt.
AUTHENTIC ADVENTURE PLAYGROUND

På ett helt annat sätt, men med samma tyngd, visar UNICEF Photo of the Year hur bilden fortfarande kan bära ansvar.
Här finns inget överflöd – bara nödvändighet.
UNICEF PHOTO OF THE YEAR

Samtidigt dröjer jag gärna vid det mer lågmälda berättandet, som i Jean-Luc Feixas Tamar, där närheten får ta tid och varje bild känns framlyssnad snarare än framtvingad.
JEAN-LUC FEIXA: TAMAR

Därefter blir kontrasten tydlig i Poetry of Contrasts av Pierre et Florent – där form och innehåll möts utan att neutralisera varandra.
PIERRE ET FLORENT: POETRY OF CONTRASTS

Och ändå, oavsett uttryck, går det inte att komma runt den fotografiska ryggraden hos Robert Capa.
The Visual Journalist påminner om varför närvaro alltid varit viktigare än perfektion.
ROBERT CAPA: THE VISUAL JOURNALIST

Slutligen, men inte som avslut, finns Dana Lixenbergs American Images – bilder som stannar kvar just för att de inte försöker övertyga.
De bara finns.
DANA LIXENBERG: AMERICAN IMAGES

Mälarens is för precis ett år sedan


Skillberg för två år sedan


Strömsholm för tre år sedan


Nästan fyra år sedan


En dag 2010, tillbakablick