Matning vid nya platsen
Fågelmatningen
Jag hade inte allt för bråttom ut i morse och kunde därför njuta lite extra av frukosten jag gjorde i ordning.
Samtidigt känner jag hur tröttheten fortfarande sitter kvar i kroppen.
Gör jag något extra numera får jag ofta betala för det några dagar efteråt – krafterna tar liksom slut och kroppen säger ifrån.
När jag väl kom ut till den nya matningen var det ändå skönt att sitta där en stund.
Däremot var det inga nya gäster i dag heller, utan samma fåglar som tidigare.
Nötväcka dök upp som vanligt, och lite senare kom en korp flygande över platsen, kraxande högt innan den försvann vidare.
Dessutom visade sig både tofsmes, talgoxe och blåmes.
En nötskrika höll också till i närheten och en större hackspett kom förbi.
Där fanns även en bofink, och till sist hördes stjärtmes – något som Merlin appen snappade upp.
Tog mig till Svanå vid forsen
Åkte åter till forsen vid Svanå.
Platsen är betydligt trevligare när man kan gå runt på vandringsspåret som är tre kilometer långt.
Det gör något med hela upplevelsen – man rör sig långsamt genom området och hinner se mer.
Samtidigt var det strömstaren jag sökte efter igen. Och den här gången gick det faktiskt väldigt fort.
Där satt den, nästan på exakt samma ställe som dagen innan.
Det är något speciellt med den fågeln.
Jag blir lika imponerad varje gång jag ser hur den tar sig upp och ner i vattnet så enkelt, nästan som om strömmen inte betyder någonting för den.
Info om Svanå
▶ Svanå och lite historia
Magnus Brahe
Magnus Brahe (1564–1633) var en svensk adelsman som ägde Svanå och Axholm.
Han utvecklade järnhanteringen i området och lät uppföra Axholms slott.
Under hans tid lades grunden till det som senare blev Svanå bruk genom att
man började utnyttja vattenkraften från Svartån.
Jacob De la Gardie
Jacob De la Gardie (1583–1652) blev ägare till Svanå genom sitt giftermål med
Ebba Brahe. Han var en framstående militär och rikspolitiker under Sveriges
stormaktstid. Under hans tid fortsatte utvecklingen av järnbruket och
verksamheten i området växte.
Ebba Brahe
Ebba Brahe (1596–1674) var dotter till Magnus Brahe och ärvde Svanå.
Hon gifte sig med Jacob De la Gardie och blev en viktig förvaltare
av familjens egendomar. Hon bodde periodvis på Svanå och bidrog till
att utveckla godset och brukets verksamhet.
Pontus De la Gardie
Pontus De la Gardie var son till Ebba Brahe och Jacob De la Gardie.
Han tog över ansvaret för Svanå efter sina föräldrar. Under hans tid
fortsatte driften av järnbruket även om ekonomin ibland var ansträngd.
Beata von Königsmarck
Beata von Königsmarck tillhörde en inflytelserik adelsfamilj och
gifte sig in i kretsen kring Svanå. Hon bodde periodvis på gården
och deltog i förvaltningen av godset och dess verksamheter.
Arvid Posse
Arvid Posse köpte Svanå under 1700-talet. Han satsade på att utveckla
järnbruket och stärka produktionen. Under hans tid fortsatte bruket
att vara en viktig del av järnhanteringen i Bergslagen.
Knut Arvidsson Posse
Knut Arvidsson Posse (1724–1788) tog över efter sin far Arvid Posse.
Han fortsatte driften av järnbruket och arbetade för att hålla
produktionen stabil under senare delen av 1700-talet.
Knut Knutsson Posse
Knut Knutsson Posse (1755–1814) fortsatte utvecklingen av Svanå under
början av 1800-talet. Under hans tid växte verksamheten ytterligare
och järnproduktionen blev mer omfattande.
▶ Svartån och fotografering
Vattenkraften i Svartån
Vattenkraften i Svartån var grunden till brukets verksamhet. I området finns flera dammar
från 1600-talet som fortfarande är synliga och ger en tydlig bild av hur industrin fungerade.
Historiska spår i landskapet
Om man tittar noga finns det fortfarande:
- rester av den gamla bruksmiljön
- fundament från broar och järnväg
- gamla magasinbyggnader från brukstiden
Det gör platsen ganska intressant om man gillar historia.
Utflykter i närheten
Inte långt från Svanå finns även större besöksmål, till exempel:
-
Sala Silvergruva
– en av världens mest kända silvergruvor. -
Kokpunkten Actionbad
– ett stort actionbad i Västerås.
Kort sagt
Svanå är ingen turistort i vanlig mening, men det är ett fint ställe för historia,
natur och stilla promenader – särskilt om man gillar gamla bruksmiljöer.
Tre lite mer dolda saker att upptäcka i Svanå
Här är tre lite mer dolda och intressanta saker att upptäcka vid Svanå.
Det är sådant man lätt går förbi utan att tänka på vad de egentligen berättar.
Dammarna och vattenregleringen
Vid Svanå bruk finns fortfarande dammar och vattenregleringar kvar från brukstiden.
Det var vattnet i Svartån som drev hammarsmedjor och andra maskiner.
Genom dammar och kanaler kunde man styra vattenflödet till vattenhjulen.
Om man tittar noga kan man fortfarande se:
- gamla dammvallar
- stenfundament till vattenhjul
- rester av kanaler
Det är egentligen den gamla energiförsörjningen från 1600- och 1700-talen.
Slagg och spår från järnframställning
På flera ställen runt bruket ligger svarta, glasliknande stenar i marken.
Det är slagg, restprodukter från järnframställningen. När järn smältes i ugnar
blev detta över som avfall.
Det kan kännas lite märkligt, men dessa bitar är direkta spår av industrin
som en gång gjorde platsen viktig i Bergslagen.
Den gamla bruksmiljön
Runt området finns fortfarande spår av hur ett järnbruk fungerade som samhälle.
Man kan hitta:
- gamla arbetarbostäder
- rester av ekonomibyggnader
- vägar som drogs för transporter
Bruket grundades under
Magnus Brahe
och utvecklades senare av familjen
Jacob De la Gardie
.
Under flera hundra år levde människor här av arbetet kring järnet.
Ett tips för dig som fotograferar
Svanå är särskilt fint för bilder med historia och stillhet:
- dimma över Svartån
- rostiga järndetaljer mot snö eller mossa
- strukturer i slagg och sten
- gamla träd runt dammarna
Det är en plats där natur och historia nästan växt ihop.
Inte igen 🚗 😳
Jag gjorde det igen – körde fast med bilen, och den satt som i ett skruvstäd, helt omöjlig att få loss.
Först försökte jag skotta lite, men insåg snabbt att det inte skulle hjälpa.
Bilen hade fastnat i vallen mellan hjulspåren.
Då ringde jag vännen Gunnar och frågade om han råkade vara ute och köra åt Skultuna-hållet. 🙂
Som tur var var han hyfsat nära.
Utan hans hjälp hade jag aldrig klarat det själv, och jag är verkligen tacksam för att han ställde upp.
▶ LFI Leica
Ibland stannar jag upp vid arbeten som bär något mer än bara motivet.
Något som ligger kvar.
En ton.
En kyla.
En rörelse i det stilla.
Därför återvänder jag till dessa berättelser.
Ragnar Axelsson: Icy Times
Här finns tyngden.
Kylan som nästan går genom kroppen.
Bilder som inte ber om uppmärksamhet – de står bara där.
Och just därför dröjer de kvar.
Samtidigt rör sig en annan sorts stillhet genom:
Federico Borella: Between Two Homelands
Ett sökande mellan platser.
Mellan tillhörighet och avstånd.
Det är lågmält – men det bränner.
Och så något helt annat, men ändå inte:
Anja Niemi: A Naturalist Guide to Magic
Det iscensatta som känns verkligare än verkligheten.
Det kontrollerade som ändå andas.
En egen värld – men med sprickor där ljuset sipprar in.
Sedan förflyttas man igen.
Thomas Victor: Along the Tana
Ett långsamt flöde.
Ett landskap som bär människor och historia samtidigt.
Här finns rörelse – men också väntan.
Och till sist:
Thomas Hoepker: East Germany
Ett dokument som inte ropar.
Snarare viskar det om en tid som varit.
Bilder som står stadigt – utan att förklara sig.
Det är olika uttryck.
Olika världar.
Men ändå förenas de i något jag själv söker:
närvaro.
Tyngd.
Och en känsla som inte släpper taget.
▶ Leica Fotografie International
Fyra läsvärda artiklar just nu
Först ut är Ragnar Axelsson, som berättar om bilden på omslaget.
Samtidigt ger han en inblick i hur fotografiet kom till och vad som låg bakom
ögonblicket.
Ragnar Axelsson: On the cover photo
Därefter kan det vara värt att titta på utställningen Eye to Eye
från Leica Gallery i Milano. Här möter betraktaren fotografier där människor
och blickar står i centrum.
Leica Gallery Milan: Eye to Eye
Samtidigt finns också en artikel om Gregory Crewdson. Hans bilder
är ofta noggrant iscensatta och kan kännas både stilla och lite oroande på samma gång.
Här får man en närmare titt på hans arbete.
Gregory Crewdson: Unsettling Tableaux
Till sist finns en artikel om Felix Vollmann. I projektet
Where is home? söker han efter vad begreppet hem egentligen betyder.
Det är samtidigt en personlig och eftertänksam bildserie.
Felix Vollmann: Where is home?
▶ Klassiska tekniker för gatufotografering
zonfokus
den klassiska tekniken för gatufotografering
Här är din guide med den nya grå bakgrunden:
SÅ HÄR GÖR JAG:
- Ställ in ISO på Auto så slipper du slösa tid på att fundera över ljuset.
- Sätt slutartiden på 1/500, eller 1/1000 om det är riktigt ljust ute.
- Använd en bländare på f/8 för att se till att allt blir skarpt och fint.
- Ställ sedan in fokuszonen på 2-3 meter. Detta talar om för kameran vilket avstånd som ska vara i fokus.
- Sen är det bara att ”point and shoot”. Allt blir rent och skarpt.
KVÄLLSFOTOGRAFERING (LÅGT LJUS)
När solen går ner behöver du släppa in mer ljus utan att tappa den snabba känslan.
- Öppna upp bländaren: Gå från f/8 till f/2.8 eller f/1.8.
- Justera ISO: Behåll Auto ISO, men höj maxgränsen till 3200 eller 6400.
- Sänk slutartiden: Gå ner till 1/125 eller 1/60.
Mälarens is för precis ett år sedan
Skillberg för två år sedan
Strömsholm för tre år sedan
Nästan fyra år sedan
En dag 2010, tillbakablick