Mälaris
Leica & Mälaris
Frukosten var avklarad.
Egentligen skulle jag bara kolla hur väderläget för dagen på appen, en snabb blick i telefonen innan jag gjorde något annat.
Men någonstans där, under tiden jag scrollade och tog in prognosen, kände jag hur sovfilten höll mig kvar.
Inte som ett medvetet val, 😳 mer som ett stilla motstånd.
Jag har inget minne av vad som egentligen hände sedan.
Och så – utan någon tydlig övergång – vaknade jag igen.
En och en halv timme senare. Tiden hade bara passerat.
Nu var det mat som gällde.
Först därefter kunde jag ta mig ut, andas frisk luft och långsamt komma i fas med dagen.
Framnäs
Åkte till Framnäs parkeringen igen och tog, som så ofta, en kortare tur runtom på isen.
Det var inget långt varv, mer en känsla för läget.
Det första jag fotograferade måste ha varit någon form av delegation från Västerås kommun.
De stod samlade och pratade med en av dem som plogar så fint runt på Mälarisen, till glädje för alla skridskoåkare.
Och man kan ju hoppas att kommunen också hjälper till med lite pengar till den verksamheten.
De gör trots allt ett strålande jobb med att både ploga och sopa bort snön från isen.
För tänk ändå – just nu finns det två mil is för skridskoåkarna.
Dessutom kan de som promenerar, som det är nu, enkelt gå vid sidan av banan utan att störa.
Samtidigt lovar helgen sol, åtminstone på lördag, så vi får väl se om det håller i sig.
För blir det sol, då kommer det garanterat att bli trångt ute på Mälarisen – och parkeringar lär bli svåra att hitta.
Leica M11 P Safari
Kom en kvinna som skulle ge sig ut, som saknade isdubbar och åkte ensam, och det verkade som att hon höll sig där andra skridskoåkare redan befann sig.
Iofs jag skall inte säga något, som går utan isdubbar men jag tycker det känns lugnt där jag går, det har ju ändå körts fyrhjulingar där för mig som väger betydligt mer.
Sedan fick jag chansen att testa Leican som sportkamera.
Det gick lite fort när isseglaren for förbi första gången, men han gav mig en chans till.
Den andra bilden på honom tycker jag sitter bättre.
Framför allt fick jag bättre skärpa i ansiktet den gången.
Elbakajen
Åkte även ner vid Elbakajen, mest för en liten promenad även här.
Samtidigt slog det mig att det lätt kan bli lite samma samma med bilderna,
även om det faktiskt är olika dagar.
Motiven förändras inte alltid så mycket som man tror.
När jag gick förbi The Fishery kändes det ändå lite märkligt.
Skön musik som strömmade ut ur högtalarna, trots att det är vinter nu.
Låtarna var:
Nina Simone – I Wish I Knew How It Would Feel to Be Free
Norman Greenbaum – Spirit in the Sky.
Låten Spirit in the Sky var en låt som ofta spelades i parken på Reala, där Affe Ersson var discjockey.
Det är märkligt hur snabbt tiden går – nu pratar vi 54 år sedan. 😳
Leica Nytt
▶ Relaterade länkar
Ringmärkning av Slagugglor