Ängsö
En promenad ute vid Ängsö
Tog mig till Ängsö idag, en skön plats att bara samla #skogsbad vid.
Det finns flera vandringsleder att välja mellan om man vill utforska naturområdet lite mer.
Under turen passerade jag platser med sådan dimma att jag nästan ångrar att jag inte stannade vid bron strax efter golfbanan – det hade varit vackert att fota där.
Trots det fick jag ändå några bilder under de timmar jag var på plats.
Jag stannade till en liten extra stund vid bryggan, mest för att vila.
När jag satt där och tittade på veden som fanns tillgänglig för dem som, precis som jag, kanske vill grilla lite, blev jag plötsligt jätte sugen på en grillad korv med bröd.
Nästa gång ska jag definitivt komma ihåg att ta med det som behövs.

Vildsvinen är inte poppis
Lås grinden för vildsvinen, ja det vore ju galet om dom kom in på den lilla kyrkogården och bökade sönder allt där.
Finns några få gravar inne vid kyrkan, och det finns en kyrkogård innan slottet också.
Kan vara det lite lägre stående människorna som ligger där.

Nöjd med dagen
Fick ihop mina steg idag, drygt fyra kilometer, och jag måste säga att jag är jäkla nöjd med mig själv som håller i detta.
Visserligen syns det inte på vågen, men muskler väger mer än fett, och jag tror att jag har samlat på mig en hel del muskler på vägen.
Berättelser från slottet
Ängsö slott (eller Engsö) anses vara ett av Sveriges mest hemsökta slott, fyllt av dramatiska sägner och ”hemlisar” från dess långa historia som sträcker sig tillbaka till 1100-talet.
Här är några av de mest spännande och kusliga berättelserna från slottet:
De kända spökena
- Brita Bååt och de dödas julotta: Den mest kända legenden handlar om slottsfrun Brita Bååt. Hon sägs ha smygit ner till Ängsö kyrka för en tidig julotta, och där upptäckte hon att kyrkan var fylld av skelett i praktfulla kläder – de döda som höll sin egen mässa. Hon flydde för livet, men träffades i ryggen av en av de dödas tunga kyrknycklar.
- Hovnarren Anders Luxemburg: Han var Karl XII:s favoritnarr och dog på Ängsö 1744. Trots det sägs han fortfarande vandra i slottets korridorer, ofta klädd i en grå kappa. Under åren har både personal och besökare rapporterat om att ha sett honom.
- Spökhunden Cotillon: En liten hund som tillhörde en tidigare slottsfru. Många besökare har vittnat om att de hört trippande tassar mot golvet i de stora salarna.
Mystiska föremål och ”hemlisar”
- Den förbannade kedjan: I slottet förvaras en tung järnkedja. Enligt sägnen ska den ha smidits av djävulen själv eller hämtats från helvetet. Det sägs att om kedjan någonsin lämnar slottet, kommer en eldsvåda att förtära hela byggnaden.
- Stenen som bringar död: Det berättas om en speciell sten kopplad till slottet, som enligt legenden för med sig olycka och död till den som rör den eller försöker flytta den.
▶ Leica Fotografie International
Jag sitter ibland och bläddrar igenom Leica Fotografie International.
Det är lite som att öppna ett fönster mot vad som händer i fotografivärlden just nu.
Ibland stannar jag bara till vid en bild, och ibland fastnar jag i en hel berättelse.
Här är några saker jag nyligen stannade upp vid.
Först en bild som direkt fångade min uppmärksamhet.
Buggy Driver av Erik Jaap Pothast.
Det är något i enkelheten som gör att man stannar upp en stund.
Samtidigt är det intressant att se hur Leica också rör sig i andra riktningar.
Ett exempel är berättelsen om Leica Leitzphone.
Det visar hur fotografi fortsätter att förändras, även när traditionen är stark.
När det gäller gatufotografi dras jag ofta till fotografer som verkligen känner sin stad.
Phil Penman är en sådan fotograf.
Hans serie Street Scenes har den där känslan av att vara mitt i ögonblicket.
Dessutom finns det projekt som bär på en starkare berättelse.
Adam Warmingtons projekt You’ll Never Walk Alone är ett sådant.
Fotografi kan ibland bli mer än bara bilder – det blir ett dokument över människor och sammanhang.
Samtidigt är det alltid intressant att titta bakåt.
Edith Tudor-Hart arbetade i en tid där fotografi och samhällsengagemang ofta gick hand i hand.
Hennes arbete rör sig någonstans mellan konst och aktivism.
Å andra sidan finns det berättelser från vår egen tid som är svåra att värja sig mot.
Julia Kochetovas projekt War Is Personal visar hur nära ett krig kan komma människor.
Till sist fastnade jag även för informationen om Leipzig Photobook Festival.
Fotoboken har ju blivit allt viktigare i fotografins värld, och festivaler som denna visar hur levande den scenen är.
▶ Leica foto inställningar tips
Leica JPG-profiler
Digitala Leica-kameror erbjuder flera JPG-profiler som påverkar hur bilden ser ut direkt ur kameran.
Här är en enkel guide till de tre grundinställningarna och några klassiska Leica-stilar.
Standard
Leicas neutrala grundinställning.
Egenskaper
- Balanserad kontrast
- Naturliga färger
- Lagom skärpa
- Ingen tydlig stil
När den passar
- Allmän fotografering
- Gatufoto
- När du vill ha en neutral bas
📷 Många fotografer använder Standard när de planerar att justera bilden senare.
Vivid
Mer punch direkt ur kameran.
Egenskaper
- Starkare färgmättnad
- Högre kontrast
- Bilderna poppar mer
När den passar
- Landskap
- Stadsmiljöer
- När ljuset är platt och behöver mer liv
📷 Kan ibland bli lite hård i starkt ljus.
Natural
Mjukare och mer återhållsam än Standard.
Egenskaper
- Lägre kontrast
- Mildare färger
- Mer toninformation i högdagrar och skuggor
När den passar
- Porträtt
- Dokumentärt foto
- När du vill ha en mer filmisk känsla
📷 Natural ger ofta mer spelrum i efterbehandling.
Standard för neutral dokumentation och Vivid när man vill ha mer direkt energi i bilden.
Klassisk Leica-look
En populär inställning för att få en lugn och mer analog känsla direkt ur kameran.
Picture Profile: Natural
Contrast: −1
Sharpness: Low eller −1
Saturation: −1 (på färgkameror)
Noise Reduction: Low
Resultat
- Mjukare tonövergångar
- Mindre digital skärpa
- Mer naturligt djup i ljus och skugga
- En mer analog känsla
Dokumentär stil
Picture Profile: Standard
Contrast: −1
Sharpness: −1
Saturation: −1
Ger ett rent och klassiskt dokumentärt uttryck som ofta används inom gatufotografi.
Tri-X inspirerad stil
En inställning inspirerad av klassisk svartvit film.
Contrast: +1
Sharpness: Low eller −1
Noise Reduction: Low
Vad det ger
- Tydligare separation mellan ljus och skugga
- Mer struktur i ytor
- Dramatiskt motljus
- En rå dokumentär känsla
Tips
- ISO 800–1600
- Exponera för högdagrar
Tre klassiska Leica-stilar
Magnum-look
Contrast: 0
Sharpness: −1
Noise Reduction: Low
Salgado-kontrast
Contrast: +2
Sharpness: −1
Noise Reduction: Low
Leica Documentary Soft
Contrast: −1
Sharpness: Low
Noise Reduction: Low
Det ger fler toner i bilden redan från början.
Mälarens is för precis ett år sedan
Skillberg för två år sedan
Strömsholm för tre år sedan
Nästan fyra år sedan
En dag 2010, tillbakablick