Efter sjukhusbesök
Åtta kilometer idag
Som vanligt blev det frukost deluxe.
Sedan bar det av till lasarettet, där jag hade två olika avdelningar att beta av idag.
Trots det gick summan av tiden förvånansvärt fort med båda besöken, vilket alltid känns som en liten vinst.
Själva nålsättningen gick utan strul – inga problem att hitta rätt den här gången.
Däremot hann jag knappt mer än sätta mig och andas medicinen innan jag skulle “pickla” lite, och då for luftslagen iväg.
Först fick jag inte tag på den där den låg och piskade runt på golvet, och sedan började den läckande luften föra ett sådant oväsen att sköterskan kom in och undrade vad som stod på.
Men vid det laget hade jag redan fixat slangen, så jag kunde lugnt förklara vad som hänt. 🙈
Vägen ner till centrum
Vägen ner från platsen under Vallbybron gick via Kyrkbacken, som ju är Västerås äldsta stadsdel.
Det kändes som ett självklart stråk att ta, lite lugnare, lite mer eftertanke i stegen.
Därefter blev det en stunds fika på Global Living.
Inte helt oväntat droppade gubbarna in en stund efter mig – ett gäng tröttmössor som vanligt.
Som så ofta löstes världspolitiken i ett nafs.
Sedan gled samtalet, nästan av sig självt, över till musik. Led Zeppelin, Lemmy i Motörhead och Deep Purples låt Lazy avhandlades med sedvanlig tyngd.
Jag berättade att jag kvällen innan satt och lyssnade på tre låtar på YouTube precis innan jag skulle gå och lägga mig.
Det blev lite väl mycket rock, så när det var dags att blunda kände jag mig rätt speedad.
Foo Fighters version av Led Zeppelins Rock n Roll,
där Jimmy Page lirar med, är ju helt jäkla grym.
Samma sak med Deep Purples Lazy,
där Joe Bonamassa spelar och Jimmy Barnes gästsjunger.
Och så till sist Rolling Stones Sympathy for the Devil,
framförd av Lemmy Kilmister i Motörhead – jäkligt bra, rakt igenom.
Nej, jag kommer aldrig bli för gammal för den här musiken.
Träffade en fågelskådare vid Domkyrkan
Där stod en person med kikare och spanade, och jag var helt enkelt tvungen att fråga vad han tittade efter.
Det visade sig vara pilgrimsfalken som sitter där uppe vid tornet på Domkyrkan – som på bilden ovan, där pilen markerar platsen.
Själv såg jag inte ett dyft.
Du får ta kort med den fina kameran, sa han.
Med en 50-millimeters lins kommer jag ändå inte se något, svarade jag.
Efterhand som vi pratade vidare presenterade han sig som Anders Nylén, och det visade sig att han varit involverad i historien kring fåglarna nere vid silosen vid hamnen.
Det var faktiskt riktigt intressant att få höra hans berättelse om de här snabba, nästan overkligt snabbflygande fåglarna.
Ringmärkning av Slagugglor