Stora scenen
Fixade ackreditering för cityfestivalen 2011, och en av artisterna var Daniel Adams-Ray.
För första gången fotade jag vid så stor scen. Vilket ljus man fick hjälp med – det gick liksom inte att göra fel.
Jag var van vid mörka skumma lokaler där ljuset ofta var för mycket av rött eller blått.
Därför var detta en riktig upplevelse.
Tyvärr kan man ju tycka att det är lite väl kort med tre låtar att fota. Det är vad man får för varje artist.
Om dom ändå skulle hålla på med detta kunde man ju få komma in vid andra eller tredje låten, så man hinner komma in i rätt känsla.
Hur var då uppträdandet
När Daniel Adams-Ray kliver upp på scenen i Västerås 2011 är det inte bara en rappare vi ser, utan en fullfjädrad popstjärna som lyckats med det omöjliga: att kombinera hiphop-arv med glittrande popmelodier och ett rockigt driv.
Med intensiv blick och en scennärvaro som når hela vägen till de bakre raderna, dominerar Adams-Ray scenen i sin tidlösa look med keps och uppknäppt skjorta.
Det är en visuell påminnelse om ”Svart, vitt och allt däremellan”-eran, där energin är lika rå som produktionen är slipad.
En aktiv artist på scen
Det som slår en när man ser bilderna är den fysiska urladdningen. Adams-Ray står sällan still.
Han levererar rader med en precision som känns i bröstkorgen, samtidigt som ett tajt band ger låtarna ett mer organiskt och rockigt live-sound än på skiva.
När hits som ”Gubben i lådan” och ”Dum av dig” ekar mellan husväggarna i Västerås, blir det tydligt att vi bevittnar svensk pophistoria i realtid.
Det är svettigt, det är innerligt och framför allt en uppvisning i hur man äger en festivalpublik.
Daniel Adams-Ray bevisade denna kväll att han var – och är – en av landets mest dynamiska liveartister.
