Village

Scenen på Village 2011

Den 9 april 2011 fylldes scenen på Village i Västerås av rå, elektrisk Texasblues när den amerikanske gitarristen och sångaren JT Coldfire tog plats mitt i rummet. Redan från första ton stod det klart att det här inte skulle bli en stillsam kväll. Coldfire spelade med en kraft och självklarhet som direkt grep tag i publiken. Gitarrtonen var fet och varm, och hans frasering bar tydliga spår av den klassiska Texas-traditionen – blues som både brinner och svänger. Publiken stod nära scenen, så nära att varje nyans i spelet gick rakt igenom rummet. Det var den där sortens klubbspelning där musiken inte bara hörs, den känns i kroppen.

På scenen

Vid hans sida stod den svenske gitarristen Ingemar Rogefelt och bidrog med ett tryggt och musikaliskt spel som gav bandet bredd och djup. Bakom dem satt Pelle Sundqvist vid trummorna och höll ett stadigt groove genom hela kvällen, ett komp som var lika tungt som det var följsamt. Längst fram på scenen lutade sig munspelaren Rolando “Woe” Guajardo mot mikrofonen och lät munspelsfraserna ringla fram mellan gitarrsolona. I det varma scenljuset – rött, orange och guld – uppstod ett samspel där varje musiker gav utrymme åt den andre, men där energin hela tiden drev framåt. Det var blues spelad utan poser, men med stor närvaro och respekt för traditionen.

JT Coldfire på Village

Coldfire

När Coldfire tog sina solon lutade han sig fram mot publiken, nästan som om han spelade direkt för varje person i rummet. Gitarren svarade på varje rytmisk accent från trummorna och varje svar från munspelet. Det var ett samtal på scenen – ett musikaliskt samtal där varje ton hade sin plats. Ljudet var rått men samtidigt kontrollerat, precis som det ska vara i blues. Publiken följde varje svängning i dynamiken, från de tunga riffen till de mer avskalade partierna där bara gitarr och munspel möttes i ett tätt samspel.

Känslan i bandet

Det var också en kväll som visade styrkan i mötet mellan amerikansk bluestradition och svenska musiker. Kombinationen fungerade perfekt i den lilla lokalen. Coldfires uttryck, Rogefelts stabila gitarrspel och Sundqvists rytmiska fundament skapade tillsammans en konsert där musiken fick andas. Man märkte att det här var musiker som trivdes på scen tillsammans, och den känslan spred sig snabbt ut i rummet. Applåderna mellan låtarna var varma och spontana, som de ofta blir när publiken känner att något äkta händer framför dem.

Blueskänsla kvar i lokalen

När kvällen gick mot sitt slut låg fortfarande en tung blueskänsla kvar i lokalen. Village var aldrig någon stor scen, men just därför blev upplevelsen så intensiv. Här stod man nära musiken, nära musikerna och nära själva ögonblicket. Spelningen den kvällen var ett tydligt exempel på hur stark en konsert kan bli när rätt artist möter rätt publik i rätt rum. Det var en kväll fylld av energi, sväng och äkta blues – en sådan kväll som stannar kvar i minnet långt efter att sista tonen klingat ut.

Pelle and JT Coldfire. Somewhere up there, they are probably listening to the blues together — just the way it should be. Rest in peace.

Levande musikrum

Village i Västerås var under många år ett av stadens mest levande musikrum. Lokalen var inte stor, men den rymde något som många större scener saknar: närheten. Här stod publiken bara några meter från scenen, och musiken blev därför alltid direkt och personlig. Genom åren passerade många jazz-, blues- och rootsmusiker genom dörrarna, både svenska och internationella. För den som älskade livemusik blev Village en plats där man visste att något kunde hända varje kväll – ett solo som lyfte, ett band som möttes för första gången, eller en kväll då allt bara stämde.

Village – bästa musikstället i stan

Det var också en scen där musiken fick ta plats utan att bli till spektakel. Ljuset var varmt, scenen låg och ljudet nära. Många minns Village som en plats där man inte bara lyssnade på musik utan verkligen upplevde den. När lokalen senare försvann var det många i Västerås musikliv som kände att en viktig bit av stadens kulturliv gick i graven. Men minnena från kvällarna där lever kvar – i berättelser, i fotografier och i de där ögonblicken då musiken fyllde rummet och tiden nästan stod stilla.

▶ Lite mer om artisterna

JT Coldfire

JT Coldfire var en amerikansk bluesgitarrist och sångare från Texas som snabbt gjorde sig ett namn inom modern blues. Med rötterna djupt förankrade i Texasbluesen spelade han med en kraftfull stil där influenser från Stevie Ray Vaughan och klassisk electric blues hördes tydligt. Coldfire turnerade flitigt i både USA och Europa och var känd för sina intensiva liveframträdanden där gitarrspelet ofta stod i centrum. Albumet Crazy Sun från 2011 visar tydligt hans blandning av traditionell blues och modern rockinfluerad blues.

Ingemar Rogefelt

Ingemar Rogefelt är en svensk gitarrist med lång erfarenhet från blues- och rockscenen. Han har genom åren spelat med flera etablerade svenska artister och är känd för sitt stabila och musikaliska gitarrspel. Rogefelt har en stil som kombinerar klassisk blueskänsla med ett rent och kontrollerat uttryck, vilket gör honom till en uppskattad samarbetspartner på scen. I livesammanhang bidrar han ofta med ett tryggt komp och välplacerade solon som ger bredd och balans i bandets sound.

Magnus Edland

Magnus Edland är en svensk basist med djup förankring i blues- och rootsmusik. Hans spel kännetecknas av ett stadigt groove och en känsla för samspel, där basen både stödjer bandets rytmiska struktur och ger utrymme för solisterna. Edland är känd för sitt varma och uttrycksfulla sound som bidrar till bandets helhet och dynamik, och hans närvaro på scen ger en stabil grund som lyfter både gitarr- och munspelsarrangemangen.

Pelle Sundqvist

Trummisen Pelle Sundqvist har under många år varit verksam inom svensk blues och rootsmusik. Hans spel kännetecknas av ett stabilt groove och en tydlig känsla för dynamik, något som är avgörande i blues där samspelet mellan musikerna står i centrum. Sundqvist har medverkat i flera olika konstellationer och är känd för att skapa ett rytmiskt fundament som både driver musiken framåt och ger utrymme för solisterna på scen.

Rolando “Woe” Guajardo

Rolando “Woe” Guajardo var en amerikansk munspelare från Texas och en del av den traditionella Texasblues-scenen. Hans spelstil byggde på kraftfulla bluesfraser och ett uttrycksfullt sound där munspelet ofta fungerade som ett svar på gitarrens solon. I liveframträdanden bidrog han med en rå energi och en tydlig blueskänsla som förstärkte bandets dynamik. Kombinationen av gitarr och munspel är en klassisk del av bluesens historia, och Guajardo förde den traditionen vidare på scen tillsammans med JT Coldfire.

Joe Bonamassa


Första gången Hedemora Bluesjam


Live & Jive-2011


Nästan fyra år sedan


En dag 2010, tillbakablick