Hubbo & Västerås

En fredag i april – vårens första fika utomhus

Efter månader av gråväder och inomhusfika, kom äntligen den där dagen då något förändrades.
Det började med en solstrimma, nästan som ett löfte, som letade sig in mellan husfasaderna och landade mjukt över Öhrman café.
Och just därför, bestämde vi oss: idag tar vi vår fredagsfika ute.

När vi slog oss ner på uteserveringen, kände vi hur solen värmde på riktigt för första gången den här säsongen.
Inte bara i ansiktet, utan inombords.
Kaffekopparna ångade, småkakorna prasslade i vinden, och vi satt där med jackorna uppknäppta och blickarna långt bortom den lilla uteserveringens gränser.

Samtalen flödade som vanligt, ena stunden diskuterade vi världspolitikens snåriga landskap, nästa stund att bli utslussade ur ubåtens torpedluckor.
Vårens första fika utomhus rymde hela spektrat – från det stora världsliga till det oväntat absurda.

En ny säsong har börjat.

En ny riktning – steg för steg mot styrka igen

Det börjar i det lilla. Just idag, med ett par siffror på en skärm.
Som så många gånger tidigare loggade jag in för att kolla mina provsvar – men till skillnad från tidigare veckor, var det med en lättare känsla i kroppen.

För det visar sig nu svart på vitt: behandlingen går riktigt bra.
Och just därför, kände jag att det var dags att ta ett nytt steg. Bokstavligen.
Kanske är det inte så konstigt att jag faktiskt kommit igång med promenaderna igen den här veckan.
Eller rättare sagt – äntligen tagit tag i dem.
För varje dag som gått, har benen fått jobba lite mer.
Och nu? Nu bär jag med mig en alldeles särskild typ av träningsvärk.


Nästa steg kommer redan på onsdag.
Då ska jag träffa fysioterapeuten igen, och för första gången på länge, få ett nytt schema för bassängträningen.
Tanken på det varma vattnet, den sköna tröttheten efteråt – det känns nästan som att få något tillbaka.

Framöver, ska jag ta det lugnt, men målmedvetet.
Lite i taget, ska jag börja bygga upp styrkan igen.
För innerst inne, minns jag hur det kändes att ha mer kraft – och jag längtar efter att hitta dit igen.

Biker Tony – en dag på vägarna

Detta är en tillbakablick från 2013.
Det började som en ganska vanlig morgon, men redan tidigt kändes det i luften att något var på gång.
Så småningom, efter lite snack och kaffe, hoppade svågern och jag upp på hojen.
Vädret var med oss, och vägarna låg öppna – det fanns inget att tveka på.

Efter en stunds körning, märktes det att vi började närma oss höjderna.
Bit för bit, slingrade vi oss upp mot Bear Mountain, med vinden vinande och naturen som en film som spelades upp omkring oss.
Men ju längre vi körde, desto tydligare blev det – den här turen skulle kännas. Och visst gjorde den det.
Riktigt mör i baken var jag när vi väl kom upp.
På vägen tillbaka, när solen börjat sjunka lite mot horisonten, kom vi på att vi borde fylla på med något rejält.
Därför, svängde vi in vid Rhodes North Tavern – ett ställe som kändes lika delar rustikt och lockande.


Och just där, vid ett bord ute i skuggan, fångades bilden på mig.
Chris skrattade och sa:
”Du ser ut som en biker – gråhårig, solbränd och med en mage som matchar hojen.”
Jag skrattade med – för visst hade han en poäng.

The Route 17 Two Fisted Super Burger

14 ounce freshly ground, grilled to perfection, served on a roll with mayo, lettuce, peppers, olives, mozzarella, sauteed mushrooms, and a caramelized onions, served with french fries and pickle spear och en öl.


Dessutom, behövdes det verkligen en mage av större mått för att få ner den där mastodontburgaren på 400 gram.
Ärligt talat, vet jag inte om det var hunger eller viljestyrka som hjälpte till mest.
Men oavsett vilket, så gick den ner – med viss möda och mycket belåtenhet.

Lite Hubbo länkar nedan
Tidigare tur vid Skillberg
Klicka här för att komma dit


Länk till Guide – Natursidan
Klicka här för att komma dit


Länk till Upplev-naturen
Klicka här för att komma dit


All About Photo, en väldigt bra websida
Klicka här för att komma dit


Streetsilhouettes, bra websida
Klicka här för att komma dit