Regnväder i Västerås

Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.

Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.

Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent

Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.

I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.

Upptäck Serghei Duves arbete →

Stephen Song

Stephen Song – gatufotografen som fångar människans teater

Det finns fotografer som söker det perfekta motivet, och så finns det fotografer som låter sig överraskas av det som händer mitt framför dem.

Stephen Song hör, åtminstone utifrån sina publicerade bilder och egna ord, till den senare kategorin.

Song är en fotograf vars arbete uppmärksammats i Leica Fotografie International (LFI), där han har en omfattande portfolio med gatufotografi från bland annat Paris.

Hans bilder har återkommande valts ut till LFI bildgallerier, Selections och Mastershots.

Det som gör hans fotografi intressant är uppmärksamheten på människors uttryck, kroppsspråk och möten i det offentliga rummet.

Gatan blir inte bara en plats där människor passerar, utan en scen där identiteter, känslor och sociala roller blir synliga för ett ögonblick.

I en presentation hos LFI, publicerad i september 2025 under rubriken U Got the Look, berättar Song om en bild från Paris som visar två unga människor med en stark och utmanande framtoning.

Han beskriver hur deras uttryck väckte både beundran och vemod hos honom.

Bakom den yttre självsäkerheten anar han också sårbarhet och en sökan efter identitet och tillhörighet.

Det är en intressant utgångspunkt för hans gatufotografi: verkligheten kan ibland tyckas iscensätta sig själv.

Fotografens uppgift blir då att vara uppmärksam nog att se ögonblicket när allt sammanfaller – människorna, blickarna, miljön och stämningen.

Song hänvisar själv till den svenska fotografen Anders Petersen och dennes klassiska bildvärld i Café Lehmitz.

Referensen antyder ett intresse för en direkt och mänsklig fotografi, där människor får framträda med sin egenart och där det ofullkomliga, intensiva och motsägelsefulla får ta plats.

I hans senare LFI-publiceringar från Paris återkommer gatufotografin som uttrycksform.

Han använder bland annat Leica M11 Monochrom och ett 24 mm-objektiv – en kombination som lämpar sig för ett nära och engagerat arbete i stadsmiljön.

Vem Stephen Song är utanför fotografiet är däremot svårare att fastställa utifrån de offentliga källor jag har hittat.

Någon tillförlitlig, utförlig biografi om hans bakgrund, utbildning eller yrkesliv har jag inte kunnat belägga.

Det är därför hans bilder och hans egna reflektioner som får stå i centrum.

Det räcker långt.

I gatufotografin är det trots allt fotografens blick som berättar mest.

Läs mer →

Steve Ney

# Steve Ney – mellan mode, identitet och fotografi

**När modefotografin blir ett sätt att berätta om människan**

Steve Ney är en fransk fotograf med indiska rötter, född i Paris 1997.

Han tillhör en yngre generation fotografer som rör sig fritt mellan modevärlden och det dokumentära berättandet.

I hans arbete möts iscensättning, personligt sökande och ett intresse för människor vars liv och identitet inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar.

Fotografin kom tidigt in i hans liv genom hans mor.

Tillsammans med modeintresset har den blivit grunden för hans konstnärliga uttryck.

Genom sociala medier fick hans arbete uppmärksamhet, vilket bidrog till att han etablerade sig inom kommersiell fotografi och modefotografi.

År 2025 tilldelades han Filippo Roversi Endowment, ett erkännande som enligt Leica Fotografie International också uppmärksammar hans konstnärliga vision.

## Indien – ett personligt återvändande

En viktig del av Neys fotografiska arbete handlar om Indien, landet som hans familjehistoria är förankrad i.

Hans projekt handlar inte enbart om att dokumentera en främmande miljö, utan också om att närma sig sitt eget ursprung och utforska de band som förenar människor, platser och minnen.

I projektet *Les Divines* återvände han till Pondicherry, där han under flera dagar fotograferade transkvinnor ur den lokala gemenskapen.

Han kom i kontakt med kvinnorna genom organisationen Sahodaran.

Projektet har en särskild personlig betydelse.

Ney berättar att hans far, som var föräldralös, växte upp i samma kvarter innan han emigrerade till Frankrike.

När fotografen själv befann sig där upplevde han därför en märklig känsla av att komma hem, trots att platsen också var ny för honom.

Det personliga mötet mellan familjehistoria och fotografi ger projektet en dimension som går bortom traditionell modefotografi.

## Att göra det osynliga synligt

I *Les Divines* förenar Ney modebildens visuella kraft med dokumentärfotografins intresse för verkliga människor och livsvillkor.

En av bilderna visar en modell klädd i rött, med en Balenciaga-jacka, mot en sliten fasad och en rostig grind.

Kontrasten mellan det exklusiva plagget och den råa miljön skapar en spänning mellan modevärldens yta och den verklighet som omger människan.

Färgen rött har en central betydelse i bildspråket.

Ney förknippar den med sensualitet, styrka och självsäkerhet.

Samtidigt används dolda ansikten för att gestalta känslan av att vara osynlig, trots att man befinner sig mitt ibland andra människor.

Det är en bildidé som väcker frågor om synlighet, representation och rätten att definiera sin egen identitet.

Ney har beskrivit mode och fotografi som universella språk, kapabla att förmedla känslor och betydelser utan att allt behöver förklaras med ord.

Han vill skapa bilder som väcker en omedelbar reaktion, men samtidigt lämnar utrymme för betraktaren att själv tolka deras innebörd.

## Mellan iscensättning och verklighet

Det som gör Steve Ney intressant är att han inte tycks betrakta modefotografi och dokumentär fotografi som motsatser.

I stället använder han den ena formens möjligheter för att fördjupa den andra.

Modefotografins färger, kläder och visuella kompositioner blir redskap för att närma sig frågor om tillhörighet och mänsklig värdighet.

Samtidigt får de dokumentära inslagen en estetisk form som gör bilderna omedelbart uttrycksfulla.

Detta innebär inte att fotografierna behöver förklara hela den verklighet de gestaltar.

Snarare öppnar de ett rum för betraktaren att stanna upp, se och reflektera.

Steve Neys arbete visar hur fotografi kan vara både en visuell konstform och ett personligt sätt att undersöka världen.

Bakom den genomarbetade modebilden finns en vilja att möta människor och ge utrymme åt erfarenheter som annars riskerar att hamna utanför bild.

**Källor och vidare läsning**

– [Steve Ney – LFI Gallery](https://lfi-online.de/en/gallery/Steve-Ney-813504.html)
– [Steve Ney – On the cover photo, Leica Fotografie International](https://lfi-online.de/en/stories/steve-ney-on-the-cover-photo-22120.html)
– [Les Divines – intervju med Steve Ney hos Leica Camera France](https://leica-camera.com/fr-FR/blog/photographie/steve-ney-les-divines-sl-m-systeme)

Läs mer →