Promenad ifrån Östermälarstrand

Startade idag promenaden från stora parkeringen vid Östermälarstrand och gick ner till Elbakajen och tillbaka.
Var tvungen att bryta ett mönster — så jäkla tråkigt att gå samma väg hela tiden.

Under vägen blev det lite fotografering här och där, bland annat på en fantasifull skulptur — ett lekfullt väsen med fjälliknande huvud och långa, vindlande lemmar, som med bestämda steg håller upp en blomstjälk mot det grå.

Bilden på den gamla bilen

En gammal östeuropeisk limousin — en Tatra 603 från slutet av 1950-talet eller tidigt 1960-tal — står parkerad på en asfaltyta med bar, kall natur i bakgrunden. Samtidigt bär karossen spår av ett långt liv: flagande lack på taket, rostiga hjulkapslar och vita däckssidor som sett bättre dagar.

Ändå har bilen en odiskutabel värdighet i sitt uttryck.
De svepande kromlisterna längs sidan och den karakteristiska nosen gör den omedelbart igenkännlig som något alldeles särskilt.

Ett försök att förstärka känslan av nostalgi och förfall på samma gång genom svartvitt-fotot.
En bil som en gång kanske körde partimedlemmar i Prag eller Bratislava, och som nu står stillsamt på en parkering vid Östermälarstrand.

Duvor och åter duvor

Hundratals duvor exploderar ut från en rund, ljus byggnad och sprider sig som ett levande brus över den grå vinterhimlen.
Samtidigt är varje fågel sin egen rörelse — vingarna i olika faser, kropparna pekande åt skilda håll — och ändå rör sig flocken som en enda organism, ett virvlande moln av liv mot det stillsamma betongen.

Det är en bild som fångar just det där ögonblicket när stillhet plötsligt blir rörelse.

Tomt på cyklar

Ett cykelställ fotograferat rakt längs med — och plötsligt blir det nästan abstrakt.
De böjda metallrörens rytmiska upprepning skapar en stark ledande linje som drar blicken djupt in i bilden, från det suddiga förgrundselementet till den skarpare mittdelen och vidare ut mot ett mjukt bokeh i bakgrunden.

Inga cyklar. Bara ställ som väntar.

Det är också ett exempel på hur ett helt vardagligt objekt kan bli grafiskt intressant med rätt vinkel och skärpedjup — geometri gömd i det alldagliga.

Västerås eget graffitigalleri

Längs med Elbakajen finns det som närmast kan beskrivas som Västerås eget graffitigalleri — en lång betongvägg där lokala konstnärer fått sätta sina spår.
Färgerna skrek mot den grå industrimiljön bakom, och mitt framför det hela stod ett ensamt picknickbord i nytt trä, som om någon bestämt att här ska folk kunna sitta och ta in konsten i lugn och ro.
Ingen satt där.




Min Spotify Spellista