Prisma vid Hälleskogsbrännan
Morgonen började med bilstrul
Måndagen inledde jag på samma sätt som den senaste tiden – med att kolla bilen igen.
Klimatanläggningen har envisats med att inte stänga av sig, och ibland vill bilen inte ens starta.
Denna gång misstänkte jag att kabeln till batteriet inte var ordentligt fastskruvad.
För säkerhets skull körde jag runt lite för att försöka framkalla felet, men sedan jag skruvat fast kabeln helt var problemet som bortblåst.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.

📷 Canon EOS R6 · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/6.3 · 1/1600s · ISO 320 · 102mm · 2026-07-06
Prisma vid Hälleskogsbrännan
Fel väg till rätt plats
Måndag betyder som vanligt träff med Bildgruppen Prisma, och den här gången gick resan upp till Hälleskogsbrännans naturreservat, närmare bestämt Grävlingsberget – den centrala besöksplatsen i reservatet.
Hade jag bara kollat kartan innan jag åkte hade vägen dit varit betydligt kortare.
Jag var nämligen övertygad om att det låg uppe vid Ängelsberg, och styrde följaktligen kosan genom Sätra brunn.
Fel så det förslår – rätt väg gick istället mot Ramnäs.
Prisma vid Hälleskogsbrännan
Räven visar vägen in
Väl framme möttes jag av en utskuren räv som stod vakt vid infarten, med en pratbubbla om att ”hänga med på nåt kul”.
Ett trevligt litet välkomnande innan den egentliga överraskningen kom: hur mycket som faktiskt byggts här.
Spänger, utsiktstorn och promenadstråk slingrar sig runt hela platsen, betydligt mer genomarbetat än jag väntat mig.
Prisma vid Hälleskogsbrännan
Liv efter branden
Det som slog mig mest var hur mycket det vuxit igen.
Björksly stod för uppemot 90 procent av det nya uppslaget, och även om det kanske ser rörigt ut tjänar det ett syfte – älgarna har svårare att komma åt tallarna när björken tar täckningen, vilket ger tallarna en chans att växa sig stora i lugn och ro.
Mitt i all den nya grönskan reser sig fortfarande enstaka kolsvarta, brandskadade stammar rakt upp mot himlen, som en påminnelse om vad som en gång hänt här.
Bland gräset längs Hällestigen hittade jag dessutom en orkidé, Jungfru Marie nycklar, som jag lyckades fånga på bild.

📷 iPhone 15 · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/1.6 · 1/918s · ISO 50 · 5.96mm · 2026-07-06
Prisma vid Hälleskogsbrännan
Upp i tornet
Vi var inte särskilt många från klubben den här gången – under sommaren är det alltid svårare att samla ihop lika mycket folk som vi brukar vara på de utomhusträffarna.
Det blev ändå några kortare promenader, bland annat upp till utsiktstornet, där himlen den dagen var minst lika dramatisk som utsikten: tunga moln som rullade fram över det böljande brandfältet.
Därifrån syns tydligt hur Hellestigens gångbro slingrar sig genom lövskogshavet, med döda tallstammar utspridda ända bort mot horisonten.
Rast med korv
Rast med korv
Efter tornet blev det paus i vindskyddet nere vid stigen, med korvgrillning över öppen eld – en välförtjänt vila innan vi fortsatte den kortare rundan runt Hällestigen, samma sträcka där orkidébilderna togs.
Stenmän och hemvägen
Stenmän och hemvägen
På en av hällarna hade tidigare besökare byggt upp en hel samling stenmän, små och stora, som stod och vaktade platsen bland mossan och det nya slyet.
En fin liten avslutning på rundan innan det var dags att vända hemåt.
Vägen hem blev, föga förvånande, betydligt kortare än vägen dit.
Vad jag lärt mig av detta återstår att se – med mitt minne lär nog samma misstag upprepas ett antal gånger till. 😂
Se ögonblicket i Bulletinen →
Min Spotify Spellista
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
Bilder ifrån dagens äventyr