Fotografiska Stockholm

Fotografiska

Fotografiska Stockholm

Från Hubbo, till Fotografiska i Stockholm – med mycket konst och motion.

Igår gjorde vi en bilresa till Fotografiska i Stockholm.
Utställningen var riktigt bra, och vi var alla lika nöjda när vi gick därifrån.

Det var framför allt Anton Corbijns bilder som fångade mig lite extra.
Jag har alltid gillat hans stil, och här var det något särskilt — mycket svartvitt, precis som jag tycker om.

Redan i första rummet blev det lite oväntat och kul.
Han hade fotograferat sig själv två gånger, men på olika sätt: en gång som sig själv, och en gång utklädd till en kändis.

Det måste ha tagit tid att genomföra — olika skägg, mustascher och detaljer i varje porträtt.
Men det var snyggt gjort, med en lekfullhet som kändes genomtänkt och ändå personlig.

Fotografiska Stockholm — Fotograf: Anton Corbijn
Clint Eastwood, Los Angeles, 1997

På våning två fanns också mycket att ta in.
Anna Clarén, Hannah Modigh och Ewa Stackelberg visade intressanta foton, var och en med sin egen ton och berättelse.

Och som avslutning – Hans Hammarskiöld.
Väldigt intressant utställning, och ett starkt sätt att runda av besöket på.

Lade med ett foto jag tog ifrån invigningen av Fotografiska i Stockholm 21 maj 2010
Lennart Nilsson och Joel‑Peter Witkin

Idag upp tidigt igen

Idag var det Arlanda och avlämning av Christian och Guada.

Lite trött efter Stockholmsbesöket igår, så det var segt att komma upp i morse.
Men ändå, resan dit och hem gick bra.
Tror faktiskt att jag satt på fiket i Västerås ungefär samtidigt som deras plan lyfte.

Hann med en liten fotofika också, vid Café Malin.
Det blev ett bra samtal, mest om kameror som vanligt, men även lite annat blandat.

Besök i Leica butiken på Hornsgatan 91

Det blev även ett besök vid Gunnar Olsson Foto.
Promenaden från Slussen till Hornsgatan 91 var ungefär en kilometer, men det kändes längre.

Jag tänkte att jag går på lite extra så jag kommer fram någon gång, men hur jag än gick så tycktes nummer 91 aldrig närma sig.
Jag kollade husnumren hela tiden, men det kändes som om jag stod still.

Men när jag ändå tagit mig så pass långt, vore det ju dumt att ge upp.
Så jag fortsatte, och till slut var jag framme — lite småblöt i tröjan och med svettpärlor i pannan.

Väl inne i butiken blev det en pratstund med deras Leica-expert, vilket var värt mödan.

Gunnar Olsson Foto