Ekliden

Ekliden och fotboll


En kort stund vi Ekliden



Blev en tur i det vackra vädret till Eklidens fågelmatning, om jag tröttnat på att fota fåglar är svaret nej.🧌
Och snart kommer det komma bilder på rovfåglar, och då duvhök och fjällvråk detta två olika gömslen.
Ifrån duvhöksgömslet finns det även en vattenspegel som är för småfåglarna där.
Har man tur kommer man även kunna se och kanske fota lo, vildsvin, mård, älg och lite andra djur.

Fåglarna som blev med på bild idag

Här är kort information om de olika fåglarna:

Blåmes (Cyanistes caeruleus):
En liten fågel med blå ovansida och gul buk.
Aktiv i träd och buskar.
Äter insekter, frön och besöker fågelmatningar.
Bygger bo i håligheter och använder ibland fågelholkar.

Talgoxe (Parus major):
Karaktäristisk med blå ovansida, gul buk och svart haklapp.
Allätare som äter insekter och frön.
Bygger bo i naturliga håligheter eller fågelholkar.
Vanlig i trädgårdar och stadsområden.

Grönfink (Chloris chloris):
Har en grön fjäderdräkt med grått huvud.
Främst fröätare och äter även blommor och insekter.
Häckar i träd och buskar.
Trivs i en rad olika livsmiljöer.

Skata (Corvus):
Stor kråkfågel med svart fjäderdräkt.
Social och intelligent fågel.
Äter allt från insekter och kadaver till frukt och bär.
Känd för att imitera ljud.

Entita (Parus):
Liten fågel som tillhör familjen mesfåglar.
Aktiv i träd och buskar.
Äter insekter, frön, nötter och larver.
Bygger bo i håligheter i träd eller fågelholkar.

Nötväcka (Nucifraga caryocatactes):
Stor fågel med svart och vit fjäderdräkt.
Specialiserad på att äta nötter och frön.
Lagrar och gömmer mat för senare användning.
Trivs i bergs- och skogsområden.

VSK – Trelleborg

VSK tuggar på med vinster, och leder nu superettan och matchen idag blev vinsten 3 – 0
Har inte kollat hur många matcher det är kvar att spela, men nog känns det väldigt bra och vore nice om VSK kom upp i allsvenskan nästa år.

Lite länkar nedan

Birdsafari Sweden
Klicka här för att komma dit


Skillberg nummer 20
Klicka här för att komma dit


Länk till Guide – Natursidan
Klicka här för att komma dit


Länk till Upplev-naturen
Klicka här för att komma dit


Skatan är en fågel som tillhör familjen kråkfåglar (Corvidae). Den är känd för sin karakteristiska svarta fjäderdräkt och sitt kraftiga näbb. Skator finns i olika delar av världen, beroende på arten, men de är vanliga i många delar av Europa, Asien och Nordamerika. Skator är intelligenta och sociala fåglar som ofta kan ses i stadsmiljöer och i närheten av mänskliga bosättningar. De är allätare och äter en varierad kost som inkluderar allt från insekter och maskar till frukt, nötter, bär och även kadaver. Skator är också kända för att samla och gömma mat, ibland i marken eller i träd, och de har ett gott minne för att komma ihåg var de har gömt sin föda. Skator är också kända för sin förmåga att imitera ljud och ljud från sin omgivning, inklusive mänskliga ljud. De kan lära sig att efterlikna telefonringningar, bilalarm och andra ljud, vilket gör dem fascinerande fåglar att observera och studera. Sammanfattningsvis är skatan en intressant och anpassningsbar fågelart som är välkänd för sin svarta fjäderdräkt, sitt beteende och sin förmåga att anpassa sig till en mängd olika livsmiljöer.
Entitan är en liten fågel som tillhör familjen Entitidae. Det finns flera arter inom denna familj, och de är vanliga i Europa och Asien. En av de mest kända arterna är eurasisk entita (Parus major), även känd som talgoxe i Sverige. Eurasiska entitor är små fåglar med en karakteristisk svart och vit fjäderdräkt och en blåaktig svart band över ögat hos hanarna. De är aktiva och energiska fåglar som ofta ses hoppa runt i trädgrenar och buskar när de letar efter insekter och andra smådjur att äta. De äter också frön, nötter och frukt. Entitor är kända för sin förmåga att använda små hål i träd eller liknande utrymmen som bon för att häcka. De kan även använda fågelholkar som sätts upp av människor. Deras bon är välbyggda och fodrade med mjuka material som fjädrar och mossa. Dessa små fåglar är även kända för sin sång, och de har olika melodiska och glada läten som de använder för att kommunicera med varandra, särskilt under häckningssäsongen. Entitor är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster på grund av deras färgglada utseende och livliga beteende. De är vanliga besökare vid fågelmatningar och trädgårdar där de lockas av frön och nötter som erbjuds.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Denna fågel är vanligt förekommande i Europa och Asien och är en av de mest kända och igenkännliga småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om blåmesen: Fjäderdräkt: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blå ovansida och gult bröst och buk. Hanarna har en blå band över ögat, medan honorna har en något mattare färg. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, vanligtvis cirka 10-12 centimeter lång, med ett vingspann på 16-18 centimeter. Häckning: Denna fågelart är känd för att bygga sitt bo i håligheter i träd, murar eller fågelholkar. De använder mjukt material som mossa och fjädrar för att fodra boet. Blåmesar har vanligtvis flera kullar under häckningssäsongen och är kända för att vara skyddande för sina ungar. Föda: Blåmesen är en allätare och äter en varierad diet. Den livnär sig på insekter, larver, spindlar, frön och bär. De besöker ofta fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Sång: Blåmesen har en glädjefylld och melodisk sång som består av olika läten och toner. De är aktiva sångfåglar och sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Blåmesar är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Deras färgglada utseende och livliga beteende gör dem till en glädje att observera.
Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en stor och kraftig fågel som tillhör familjen kråkfåglar (Corvidae). Den finns i bergs- och skogsområden i Europa och Asien. Nötväckan är känd för sin speciella livsstil och anpassningar. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Fjäderdräkt: Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med en svart huvud och vit hals. Resten av kroppen är huvudsakligen grå med blåaktiga nyanser. Dess vingar har vita fläckar, och dess stjärt är fyrkantig. Matvanor: Nötväckan är specialiserad på att äta nötter och frön, särskilt frön från tallar och cederträd. Den har en kraftfull näbb som den använder för att bryta upp kottar och nå de inre fröna. Nötväckan kan också äta insekter, larver, bär och andra växtdelar. Cachning: En av de mest imponerande egenskaperna hos nötväckan är dess förmåga att lagra och gömma mat. De samlar ofta nötter och frön och gömmer dem i olika gömställen för att senare återvända och äta dem. Denna förmåga att komma ihåg var de har gömt maten är avgörande för deras överlevnad under vintern när födan kan vara knapp. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo högt uppe i träden, ofta i ihåliga träd eller klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och ta hand om ungarna. Habitat: Nötväckan trivs i bergs- och skogsområden, särskilt i barrskogar. Den är känd för att vara en högalpin art och kan påträffas på höga höjder i bergsregioner. Läte: Nötväckan har ett karakteristiskt och ganska högljutt "knaxande" eller "kretande" läte som är särskilt framträdande under dess flygningar och när den kommunicerar med andra medlemmar av sin art. Sammanfattningsvis är nötväckan en fascinerande fågel med unika anpassningar för att överleva i bergs- och skogsområden. Dess förmåga att lagra och komma ihåg matplatser gör den till en imponerande fågel i fågellivet.
Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en stor och kraftig fågel som tillhör familjen kråkfåglar (Corvidae). Den finns i bergs- och skogsområden i Europa och Asien. Nötväckan är känd för sin speciella livsstil och anpassningar. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Fjäderdräkt: Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med en svart huvud och vit hals. Resten av kroppen är huvudsakligen grå med blåaktiga nyanser. Dess vingar har vita fläckar, och dess stjärt är fyrkantig. Matvanor: Nötväckan är specialiserad på att äta nötter och frön, särskilt frön från tallar och cederträd. Den har en kraftfull näbb som den använder för att bryta upp kottar och nå de inre fröna. Nötväckan kan också äta insekter, larver, bär och andra växtdelar. Cachning: En av de mest imponerande egenskaperna hos nötväckan är dess förmåga att lagra och gömma mat. De samlar ofta nötter och frön och gömmer dem i olika gömställen för att senare återvända och äta dem. Denna förmåga att komma ihåg var de har gömt maten är avgörande för deras överlevnad under vintern när födan kan vara knapp. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo högt uppe i träden, ofta i ihåliga träd eller klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och ta hand om ungarna. Habitat: Nötväckan trivs i bergs- och skogsområden, särskilt i barrskogar. Den är känd för att vara en högalpin art och kan påträffas på höga höjder i bergsregioner. Läte: Nötväckan har ett karakteristiskt och ganska högljutt "knaxande" eller "kretande" läte som är särskilt framträdande under dess flygningar och när den kommunicerar med andra medlemmar av sin art. Sammanfattningsvis är nötväckan en fascinerande fågel med unika anpassningar för att överleva i bergs- och skogsområden. Dess förmåga att lagra och komma ihåg matplatser gör den till en imponerande fågel i fågellivet.
Grönfinken (Chloris chloris) är en fågel som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är känd för sin distinkta gröna fjäderdräkt och sitt melodiska sångläte. Här är några fakta om grönfinken: Fjäderdräkt: Grönfinken är namngiven efter sin gröna fjäderdräkt. Hanarna har en lysande grön ovansida, medan honorna har en något mattare grön färg. Buken är oftast gul. Båda könen har en karaktäristisk grå huvudfärg och en ljus ring runt ögat. Storlek: Grönfinken är en medelstor fink med en kroppslängd på ungefär 15 centimeter. Matvanor: Den främsta födan för grönfinken är frön, särskilt frön från växter som maskrosor och tistlar. Den äter också andra växtdelar, såsom blommor och knoppar, och ibland kompletterar sin diet med små insekter och larver. Häckning: Grönfinken bygger sitt bo i träd och buskar och kan även använda fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg per kull, och båda föräldrarna deltar i ruvningen och skötseln av ungarna. Sång: Grönfinken har en melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess sång är särskilt aktiv under våren och försommaren när de försöker attrahera en partner och markera sitt revir. Habitat: Grönfinken trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive trädgårdar, parker, skogsbryn och jordbrukslandskap. De är vanliga besökare vid fågelmatningar och kan lätt vänja sig vid människors närvaro. Grönfinken är en vanlig och välkänd fågel i Europa och delar av Asien. Dess vackra fjäderdräkt och melodiösa sång gör den till en uppskattad gäst i trädgårdar och naturreservat där den ofta ses äta frön och socialisera sig med andra småfåglar.
Grönfinken (Chloris chloris) är en fågel som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är känd för sin distinkta gröna fjäderdräkt och sitt melodiska sångläte. Här är några fakta om grönfinken: Fjäderdräkt: Grönfinken är namngiven efter sin gröna fjäderdräkt. Hanarna har en lysande grön ovansida, medan honorna har en något mattare grön färg. Buken är oftast gul. Båda könen har en karaktäristisk grå huvudfärg och en ljus ring runt ögat. Storlek: Grönfinken är en medelstor fink med en kroppslängd på ungefär 15 centimeter. Matvanor: Den främsta födan för grönfinken är frön, särskilt frön från växter som maskrosor och tistlar. Den äter också andra växtdelar, såsom blommor och knoppar, och ibland kompletterar sin diet med små insekter och larver. Häckning: Grönfinken bygger sitt bo i träd och buskar och kan även använda fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg per kull, och båda föräldrarna deltar i ruvningen och skötseln av ungarna. Sång: Grönfinken har en melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess sång är särskilt aktiv under våren och försommaren när de försöker attrahera en partner och markera sitt revir. Habitat: Grönfinken trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive trädgårdar, parker, skogsbryn och jordbrukslandskap. De är vanliga besökare vid fågelmatningar och kan lätt vänja sig vid människors närvaro. Grönfinken är en vanlig och välkänd fågel i Europa och delar av Asien. Dess vackra fjäderdräkt och melodiösa sång gör den till en uppskattad gäst i trädgårdar och naturreservat där den ofta ses äta frön och socialisera sig med andra småfåglar.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Denna fågel är vanligt förekommande i Europa och Asien och är en av de mest kända och igenkännliga småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om blåmesen: Fjäderdräkt: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blå ovansida och gult bröst och buk. Hanarna har en blå band över ögat, medan honorna har en något mattare färg. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, vanligtvis cirka 10-12 centimeter lång, med ett vingspann på 16-18 centimeter. Häckning: Denna fågelart är känd för att bygga sitt bo i håligheter i träd, murar eller fågelholkar. De använder mjukt material som mossa och fjädrar för att fodra boet. Blåmesar har vanligtvis flera kullar under häckningssäsongen och är kända för att vara skyddande för sina ungar. Föda: Blåmesen är en allätare och äter en varierad diet. Den livnär sig på insekter, larver, spindlar, frön och bär. De besöker ofta fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Sång: Blåmesen har en glädjefylld och melodisk sång som består av olika läten och toner. De är aktiva sångfåglar och sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Blåmesar är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Deras färgglada utseende och livliga beteende gör dem till en glädje att observera.
Talgoxen (Parus major) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är vanlig i Europa och Asien och är en av de mest igenkännliga och populära småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om talgoxen: Fjäderdräkt: Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blåaktig ovansida, gul buk och en svart "haklapp" som sträcker sig ner över bröstet och upp på sidorna av huvudet. Hanarna och honorna har i stort sett samma fjäderdräkt, även om hanarna ibland kan ha något mer intensiva färger. Storlek: Talgoxen är en liten fågel, vanligtvis cirka 14 centimeter lång med ett vingspann på cirka 20 centimeter. Matvanor: Denna fågel är en allätare och har en varierad diet. Den äter insekter, larver, spindlar, frön, nötter, frukt och bär. Talgoxen är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i naturliga håligheter i träd eller fågelholkar som satts upp av människor. De kan ha flera kullar under häckningssäsongen och är skyddande för sina ungar. Sång: Talgoxen har en distinkt och melodisk sång som består av olika toner och läten. De sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Talgoxen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. De är anpassningsbara och trivs väl i närheten av människor. Talgoxen är populär bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en av de mest älskade småfåglarna i många delar av världen.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Denna fågel är vanligt förekommande i Europa och Asien och är en av de mest kända och igenkännliga småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om blåmesen: Fjäderdräkt: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blå ovansida och gult bröst och buk. Hanarna har en blå band över ögat, medan honorna har en något mattare färg. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, vanligtvis cirka 10-12 centimeter lång, med ett vingspann på 16-18 centimeter. Häckning: Denna fågelart är känd för att bygga sitt bo i håligheter i träd, murar eller fågelholkar. De använder mjukt material som mossa och fjädrar för att fodra boet. Blåmesar har vanligtvis flera kullar under häckningssäsongen och är kända för att vara skyddande för sina ungar. Föda: Blåmesen är en allätare och äter en varierad diet. Den livnär sig på insekter, larver, spindlar, frön och bär. De besöker ofta fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Sång: Blåmesen har en glädjefylld och melodisk sång som består av olika läten och toner. De är aktiva sångfåglar och sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Blåmesar är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Deras färgglada utseende och livliga beteende gör dem till en glädje att observera.
Talgoxen (Parus major) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är vanlig i Europa och Asien och är en av de mest igenkännliga och populära småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om talgoxen: Fjäderdräkt: Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blåaktig ovansida, gul buk och en svart "haklapp" som sträcker sig ner över bröstet och upp på sidorna av huvudet. Hanarna och honorna har i stort sett samma fjäderdräkt, även om hanarna ibland kan ha något mer intensiva färger. Storlek: Talgoxen är en liten fågel, vanligtvis cirka 14 centimeter lång med ett vingspann på cirka 20 centimeter. Matvanor: Denna fågel är en allätare och har en varierad diet. Den äter insekter, larver, spindlar, frön, nötter, frukt och bär. Talgoxen är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i naturliga håligheter i träd eller fågelholkar som satts upp av människor. De kan ha flera kullar under häckningssäsongen och är skyddande för sina ungar. Sång: Talgoxen har en distinkt och melodisk sång som består av olika toner och läten. De sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Talgoxen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. De är anpassningsbara och trivs väl i närheten av människor. Talgoxen är populär bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en av de mest älskade småfåglarna i många delar av världen.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Denna fågel är vanligt förekommande i Europa och Asien och är en av de mest kända och igenkännliga småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om blåmesen: Fjäderdräkt: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blå ovansida och gult bröst och buk. Hanarna har en blå band över ögat, medan honorna har en något mattare färg. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, vanligtvis cirka 10-12 centimeter lång, med ett vingspann på 16-18 centimeter. Häckning: Denna fågelart är känd för att bygga sitt bo i håligheter i träd, murar eller fågelholkar. De använder mjukt material som mossa och fjädrar för att fodra boet. Blåmesar har vanligtvis flera kullar under häckningssäsongen och är kända för att vara skyddande för sina ungar. Föda: Blåmesen är en allätare och äter en varierad diet. Den livnär sig på insekter, larver, spindlar, frön och bär. De besöker ofta fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Sång: Blåmesen har en glädjefylld och melodisk sång som består av olika läten och toner. De är aktiva sångfåglar och sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Blåmesar är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Deras färgglada utseende och livliga beteende gör dem till en glädje att observera.
Talgoxen (Parus major) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är vanlig i Europa och Asien och är en av de mest igenkännliga och populära småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om talgoxen: Fjäderdräkt: Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blåaktig ovansida, gul buk och en svart "haklapp" som sträcker sig ner över bröstet och upp på sidorna av huvudet. Hanarna och honorna har i stort sett samma fjäderdräkt, även om hanarna ibland kan ha något mer intensiva färger. Storlek: Talgoxen är en liten fågel, vanligtvis cirka 14 centimeter lång med ett vingspann på cirka 20 centimeter. Matvanor: Denna fågel är en allätare och har en varierad diet. Den äter insekter, larver, spindlar, frön, nötter, frukt och bär. Talgoxen är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i naturliga håligheter i träd eller fågelholkar som satts upp av människor. De kan ha flera kullar under häckningssäsongen och är skyddande för sina ungar. Sång: Talgoxen har en distinkt och melodisk sång som består av olika toner och läten. De sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Talgoxen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. De är anpassningsbara och trivs väl i närheten av människor. Talgoxen är populär bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en av de mest älskade småfåglarna i många delar av världen.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Denna fågel är vanligt förekommande i Europa och Asien och är en av de mest kända och igenkännliga småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om blåmesen: Fjäderdräkt: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blå ovansida och gult bröst och buk. Hanarna har en blå band över ögat, medan honorna har en något mattare färg. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, vanligtvis cirka 10-12 centimeter lång, med ett vingspann på 16-18 centimeter. Häckning: Denna fågelart är känd för att bygga sitt bo i håligheter i träd, murar eller fågelholkar. De använder mjukt material som mossa och fjädrar för att fodra boet. Blåmesar har vanligtvis flera kullar under häckningssäsongen och är kända för att vara skyddande för sina ungar. Föda: Blåmesen är en allätare och äter en varierad diet. Den livnär sig på insekter, larver, spindlar, frön och bär. De besöker ofta fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Sång: Blåmesen har en glädjefylld och melodisk sång som består av olika läten och toner. De är aktiva sångfåglar och sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Blåmesar är populära bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Deras färgglada utseende och livliga beteende gör dem till en glädje att observera.
Grönfinken (Chloris chloris) är en fågel som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är känd för sin distinkta gröna fjäderdräkt och sitt melodiska sångläte. Här är några fakta om grönfinken: Fjäderdräkt: Grönfinken är namngiven efter sin gröna fjäderdräkt. Hanarna har en lysande grön ovansida, medan honorna har en något mattare grön färg. Buken är oftast gul. Båda könen har en karaktäristisk grå huvudfärg och en ljus ring runt ögat. Storlek: Grönfinken är en medelstor fink med en kroppslängd på ungefär 15 centimeter. Matvanor: Den främsta födan för grönfinken är frön, särskilt frön från växter som maskrosor och tistlar. Den äter också andra växtdelar, såsom blommor och knoppar, och ibland kompletterar sin diet med små insekter och larver. Häckning: Grönfinken bygger sitt bo i träd och buskar och kan även använda fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg per kull, och båda föräldrarna deltar i ruvningen och skötseln av ungarna. Sång: Grönfinken har en melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess sång är särskilt aktiv under våren och försommaren när de försöker attrahera en partner och markera sitt revir. Habitat: Grönfinken trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive trädgårdar, parker, skogsbryn och jordbrukslandskap. De är vanliga besökare vid fågelmatningar och kan lätt vänja sig vid människors närvaro. Grönfinken är en vanlig och välkänd fågel i Europa och delar av Asien. Dess vackra fjäderdräkt och melodiösa sång gör den till en uppskattad gäst i trädgårdar och naturreservat där den ofta ses äta frön och socialisera sig med andra småfåglar.
Talgoxen (Parus major) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är vanlig i Europa och Asien och är en av de mest igenkännliga och populära småfåglarna i dessa regioner. Här är några karakteristika och fakta om talgoxen: Fjäderdräkt: Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en blåaktig ovansida, gul buk och en svart "haklapp" som sträcker sig ner över bröstet och upp på sidorna av huvudet. Hanarna och honorna har i stort sett samma fjäderdräkt, även om hanarna ibland kan ha något mer intensiva färger. Storlek: Talgoxen är en liten fågel, vanligtvis cirka 14 centimeter lång med ett vingspann på cirka 20 centimeter. Matvanor: Denna fågel är en allätare och har en varierad diet. Den äter insekter, larver, spindlar, frön, nötter, frukt och bär. Talgoxen är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar och kan enkelt anpassa sig till att äta från fågelmatare. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i naturliga håligheter i träd eller fågelholkar som satts upp av människor. De kan ha flera kullar under häckningssäsongen och är skyddande för sina ungar. Sång: Talgoxen har en distinkt och melodisk sång som består av olika toner och läten. De sjunger särskilt under våren och försommaren för att markera sitt revir och attrahera en partner. Habitat: Talgoxen trivs i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. De är anpassningsbara och trivs väl i närheten av människor. Talgoxen är populär bland fågelskådare och trädgårdsentusiaster och är ofta välkomna besökare i trädgårdar där de kan ses äta frön och nötter från fågelmatningar. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en av de mest älskade småfåglarna i många delar av världen.