Domkyrkan

Hubbo & Domkyrkan

Midsommar

Från Hubbo, till Domkyrkan – en lugn dag.

Lite midsommarfirande i lugn stil.
Vi började med grillat på Lokförargatan, en avslappnad start på dagen.

Därefter tog vi oss vidare till Liegatan, där det bjöds på ännu mer mat och en god efterrätt.

När varken magen ville ha mer mat eller öl, kände jag att det var dags att dra sig tillbaka.
Sanningen är att jag nog är för gammal för sådana här tillställningar, men det blev ändå en skön midsommardag.

Var idag inne i Domkyrkan i Västerås.

Efter en stund kom en kvinna fram, hon jobbade som guide, och undrade om vi ville ha hjälp.

Vi var lite nyfikna på övervåningen, och det var inga problem för hon visade oss gärna.
Det som började som en snabb titt däruppe fortsatte i nästan en timme.

Det blev en suverän domkyrkovandring tillsammans med henne.
Och plötsligt kändes gammal historia inte alls så avlägsen, snarare oväntat intressant.

Alltid kul att leta länkar som är bra

Jag fotograferade bröllop för många år sedan, något jag aldrig riktigt kände mig bekväm med.
Det var så många måsten, så många ögonblick man bara måste fånga.

Att fotografera ett bröllop är som att försöka fånga ett fyrverkeri med fjärrkontroll.
Allt händer samtidigt – och gärna på olika platser.

Man hinner knappt landa innan det är dags att börja springa.
Först är det händelserna precis före vigseln, det där pirret i luften.
Någon nervös brudgum som fumlar med manschettknapparna, någon som glömt blommorna i bilen, och någon (ofta samma person) som undrar var prästen tog vägen.

Sedan kommer barnen. Kanske små brudtärnor med för stora skor.
Kanske någon som absolut inte tänker gå fram i kyrkan, eller som gör det. Kaos? Absolut.

Och just när man tror att man har kontroll, då kommer ögonblicket när de går ut ur kyrkan.
Snabbt, över på två sekunder.
Och man ska helst få med allt: blickarna, leendena, ljuset, skuggan, ja, kanske till och med en duva om man har tur (eller otur).

Folk som står med ris i händerna ska också fångas, gärna i rätt ögonblick, innan det faktiskt kastas, så att det inte bara ser ut som om någon fått ett angrepp av fågelfrö i håret.

Och runt omkring? Personerna i bakgrunden.
Mormor som inte riktigt vet var hon ska stå. Farbror Lennart som stirrar rakt in i kameran med sin systemkamera från 1987.
Detaljerna. Någon har kanske broderat en liten hälsning i brudklänningen.

Sedan – andas.
För nu ska det tas porträtt i en mjuk, vacker miljö. Om man hittar någon. Om ljuset håller.

Och mitt i allt detta, buketten. Den måste såklart förevigas. Och ringarna! För guds skull, glöm inte ringarna.

Och mer… 🙈

Under den här perioden följde jag en fotograf i världsklass, Jonas Peterson .
Han tipsade då om två fotografer som verkligen stack ut.
En av dem var Jeff Ascough se länkar nedan, vars svartvita bilder fortfarande håller en otrolig styrka.

Streetfoto har däremot hängt med mig genom åren.
Det har alltid funnits där, mer fritt att bara gå runt och fotografera som man vill.

I dag hittade jag fotograf nummer två av fotograferna som Jonas nämnde tidigare Parker J Pfister , som har utvecklat något långt bortom bröllopsfoto.
Det finns en känsla i hans bilder som stannar kvar.