VSK-Villa

Mycket att göra på måndagen

Måndagen blev lite av en dag med blandade bilder.

Först, under förmiddagen, åkte jag till lasarettet för att besöka två avdelningar.
Det var provtagningar, medicin och så blodprover inför morgondagens spruta med teclistamab, plus dropp.
Så det var liksom fokus där och då.

Samtidigt tog jag med mig Leican.
Tänkte att efter besöket gå en sväng på stan, få lite steg i kroppen och något annat i tankarna.
Därför blev det, som så många gånger förr, start vid Vallbybron.

Kontrasten är speciell – först sjukhuskorridorer och provrör, och sedan ut i luften med kameran i handen.
Och på något sätt hör det ihop nu.

VSK-Villa

Vilken match det blev.
Redan från start var tempot uppskruvat till max – det fanns ingen trevande inledning, inget känna-på-varandra. Det small direkt.

Samtidigt känns det nu som en rejäl uppförsbacke för grönvitt.
Att vinna tre raka mot Villa Lidköping låter, om man ska vara ärlig, nästan som en omöjlighet.
Men å andra sidan – under har hänt förr. Och hoppet, det släpper man ju inte.

Dessutom blir man lite matt på domarna.
Två spelare, en från varje lag, krockar och blir liggande på isen.
Ändå fortsätter spelet. Ingen avblåsning.
Det kunde ha varit något allvarligt. I stället kör Villa vidare – och plötsligt sitter deras första mål. 1–1.
Där och då kändes det som att VSK fick slita hårt för varje fullträff, medan Villa fick sina lite enklare.

Matchen i sig svängde fram och tillbaka hela kvällen.
Västerås SK tog ledningen, tappade, tog den igen.
Det var kamp, vilja och nerv i varje byte. Men varje gång VSK ryckte, svarade Villa.
Och till slut stod det 7–8 på tavlan.

Nu leder Villa med 2–0 i matcher.
Alltså: kniven mot strupen. Ändå – lyckas VSK få till taktiken, få fram skärpan och vinna nästa hemma, då är det plötsligt öppet igen.
En match i taget. Det är så man måste tänka.

Västerås SK–Villa Lidköping 7–8 (4–3)
Villa leder med 2–0 i matcher

Målskyttar:
1–0 Pontus Vilén
1–1 (9) Christoffer Edlund
1–2 Christoffer Edlund
1–3 Felix Pherson
2–3 Robin Odén
3–3 Robin Odén
4–3 Emil Juhlén
5–3 Robin Odén
5–4 Christoffer Edlund
6–4 Självmål
6–5 Joel Broberg
6–6 Christoffer Edlund
6–7 Alfred Malm
6–8 Joel Broberg
7–8 Christoffer Fagerström

Det är tungt. Men det är inte över.

Stack ut till fåglarna idag

Åkte ut för att få lite friskluft och fylla på matningen igen. Det behövdes.

Det började ändå bra.
När jag kom upp på platån, där vi har matningen, hörde jag plötsligt några grymtande ljud bara några meter framför mig, bakom granarna.
Och direkt förstod man ju vad det var.

Jäkla vildsvinen var i farten igen.
Så jag började hoa, som jag brukar, och efter några sekunder drog de vidare in i skogen. Som tur var.

Samtidigt – det är väl sånt man får räkna med.
Matar man med frön, nötter och annat gott, då är det inte bara småfåglar som hittar dit. Man får nästan skylla sig själv.
Och som på bild, dom kom ytterligare en gång.

Men trots att platsen var påfylld blev det inte så mycket fåglar idag.
Det kändes lite tomt. Och till och med ekorren, som annars brukar vara framme direkt, höll sig undan.

Så ja, frisk luft fick jag. Men annars var det en sån där dag när skogen liksom höll lite avstånd.

▶ Leica länkar

Ibland räcker det att bläddra lite långsamt för att hitta något som stannar kvar.
Inte nödvändigtvis stora serier eller tekniska resonemang – utan snarare bilder,
böcker och fotografer som bär på en tydlig närvaro.
Här är några saker jag fastnade för nyligen.

THE THREE GARLIC MARKET FRIENDS

Först fastnade jag för bilden The Three Garlic Market Friends.
Den har något enkelt och direkt över sig – tre personer i ett ögonblick som känns
både vardagligt och samtidigt lite tidlöst.
Just sådana bilder kan ibland säga mer än stora projekt.
De visar hur fotografi kan fånga relationer och små stunder som annars bara passerar.

Se bilden här

YOSHIE ITASAKA – INFINITY COMPLEX LANDSCAPE

Sedan finns boktipset om Yoshie Itasakas projekt
Infinity Complex Landscape.
Här rör det sig om ett mer eftertänksamt fotografi,
där landskapen nästan börjar upplösas i former och strukturer.
Det är inte landskap i klassisk mening,
utan snarare ett sätt att undersöka hur vi uppfattar rum och natur.

Just därför blir projektet intressant – det ligger någonstans mellan
dokumentation och abstraktion.

Läs mer om boken

ELLIOTT ERWITT: LAST LAUGHS

När man talar om humor i fotografi dyker Elliott Erwitts namn nästan alltid upp.
Och det är inte svårt att förstå varför.
Hans bilder rymmer ofta en stillsam ironi – ibland nästan som en visuell punchline.

I artikeln Last Laughs lyfts just detta fram.
Hur han lyckades fånga ögonblick där människors beteenden,
kroppsspråk eller situationer plötsligt blir både mänskliga och komiska.

Läs artikeln

ASTROPHOTOGRAPHY: REACHING FOR THE STARS

En helt annan riktning är artikeln om astrofotografi.
Här handlar det istället om tålamod, teknik och en stark fascination för himlen.

Det är något speciellt med bilder av stjärnor och galaxer.
De visar inte bara något vackert – utan också något nästan ofattbart stort.
Fotografi blir här ett sätt att bokstavligen sträcka sig bortom vår egen lilla värld.

Läs artikeln

HELMUT NEWTON: INTRECCI

Helmut Newton är en fotograf som alltid väckt starka reaktioner.
Hans bilder är direkta, ibland provokativa och ofta kompromisslösa.

I projektet Intrecci lyfts hans vision fram igen –
en fotograf som aldrig var rädd för att gå sin egen väg.
Oavsett vad man tycker om motiven finns där en tydlig kraft i bildspråket.

Läs mer om Helmut Newton

OPEN CALL: AUGUST SANDER AWARD 2026

Slutligen finns också en öppen utlysning till August Sander Award 2026.

Sander är kanske mest känd för sitt stora projekt
People of the 20th Century,
där han systematiskt fotograferade människor från olika delar av samhället.
Hans arbete blev ett slags fotografiskt porträtt av en hel epok.

Priset som bär hans namn fortsätter i samma anda –
att uppmuntra fotografer som arbetar seriöst
med dokumentärt och samhällsnära fotografi.

Läs mer om utlysningen

▶ Klassiska tekniker för gatufotografering

zonfokus

den klassiska tekniken för gatufotografering

Här är din guide med den nya grå bakgrunden:

SÅ HÄR GÖR JAG:

Ställ in ISO på Auto så slipper du slösa tid på att fundera över ljuset.
Sätt slutartiden på 1/500, eller 1/1000 om det är riktigt ljust ute.
Använd en bländare på f/8 för att se till att allt blir skarpt och fint.
Ställ sedan in fokuszonen på 2-3 meter. Detta talar om för kameran vilket avstånd som ska vara i fokus.
Sen är det bara att ”point and shoot”. Allt blir rent och skarpt.