Hubbo & Åholmen

En kylig utflykt till Åholmen

Det började som en idé.
Trots att dagen bar på en rätt kylig vind, drog jag ändå på mig jackan och bestämde mig för att ge mig ut.
Åholmen lockade, som det ofta gör, med sina stillsamma stigar och bokskogens skira lövverk.

Bulle vid Lidl

På vägen dit, svängde jag in vid Lidl.
En impuls tog form – en kanelbulle fick följa med.
Tanken var enkel men lockande: att slå mig ner i skogen, låta tystnaden omfamna mig, njuta av en kopp dryck och låta bullen bli en liten ceremoni i sig.
En sorts #skogsbad för själen.

Kylan fanns där vid Åholmen

Men redan när jag klev ur bilen, kändes något annorlunda.
Kylan bet tag i kinderna och vinden smög sig in under kragen.
Det var inte riktigt så behagligt som jag föreställt mig.
Skogen var vacker – absolut – men viljan att slå sig ner och stanna länge fanns inte där.
Istället blev det en kortare stund bland träden.

Trots det, plockade jag upp kameran.
Några vitsippor kämpade sig upp ur marken, envisa och vackra som alltid.
Jag tog några bilder och blommorna blev till motiv i den kyliga vårdagen.

Bakom kulisserna – från klick till färdig bild

Det finns dagar då inspirationen flödar, när kameran fångar ögonblick efter ögonblick, och man vet att man har något bra i minneskortet.
Men sedan, när man väl sitter där framför datorn – då kommer det.
Tröttheten. Motståndet.
För hur många gånger har jag inte suttit och klickat ”Spara som” på bild efter bild, med samma trötta rörelser, samma steg om och om igen?

Just därför, bestämde jag mig för att göra något åt det för många år sedan nu.

Hur göra

Till att börja med, skapade jag ett makro.
Ett enkelt, men livräddande kommando som jag döpte till “Spara som – normalstorlek”.
Därefter, lade jag till ytterligare varianter – olika storlekar, beroende på vad bilderna skulle användas till.
Ett för bloggen, ett för Instagram, ett för print.

När allt var på plats, blev arbetsflödet plötsligt så mycket smidigare.
Istället för att klicka maniskt mellan menyer, går jag nu in via Arkiv > Automatisera > Gruppera.
Där, väljer jag bara det makro jag vill använda – oftast det för normalstorlek – och klickar vidare.

Därefter, anger jag målmappen.
Här bestämmer jag exakt var bilderna ska hamna, vilket gör det lätt att hålla ordning.
Viktigt är också att bocka i rutan för att ignorera tidigare “Spara som”-kommandon – annars kraschar allt.
Jag talar av erfarenhet.🙂

Och slutligen, kommer det som nästan är det roligaste: att hitta på ett fyndigt namn. Kanske “kallekula -”, bara för att.
Programmet döper därefter filerna i följd: kallekula – 01.jpg, kallekula – 02.jpg, och så vidare.

Resultatet?

Ren fröjd. Oavsett om jag har fem eller femtio bilder, eller till och med hundra, så kör jag alltid detta.
För även om det handlar om få filer, så är det känslan av flyt, av kontroll, som gör skillnaden.

I slutändan, blir det inte bara effektivare – det blir roligare att skapa.
Och det är precis så det ska vara.

Strömsholms galoppbana

Egentligen var det inte planerat, men ibland blir det så – ett snabbt infall, en omväg bara för att.
På vägen hem, svängde jag in vid galoppbanan.
Bara ett snabbstopp, tänkte jag. Kanske skulle det finnas något att fånga där med kameran.

Väl framme, steg jag ur bilen och började vandra längs kanten av banan.
Till en början kändes det som vilken fotopromenad som helst.
Jag tog några bilder, mest på måfå, försökte hitta vinklar, linjer – något som kunde ge liv åt platsen.
Men strax därefter, började det snöa.
Inte mycket, men tillräckligt för att stämningen skulle skifta.
Snö i igen.
Och därmed, var det bara att vända om och gå tillbaka mot bilen.

Väl tillbaka i värmen, lutade jag mig mot ryggstödet och tog fram bullen jag köpt tidigare.
Tillsammans med drycken, blev det en stilla stund i tystnad.
Så jag startade bilen och styrde hemåt.

Inspirationen var lika med noll idag

Allt som allt, var det en rätt seg dag.
Fotolusten fanns liksom inte riktigt där.
Ibland är det så.
Inspirationen går i vågor, och även om man försöker, så vill det inte alltid lossna.
Sådana dagar kommer, förr eller senare.
Och kanske är det bra, att det får vara så ibland.
Det skulle ju vara konstigt annars – jag har ju trots allt kameran med mig varje dag.

När jag tänker efter, blir jag nästan förvånad över mig själv.
För trots allt, har jag hållit i detta nu – varje dag, i ur och skur – i snart fyra år.
Den 1 juni, är det exakt fyra år sedan jag skrev första inlägget och lade upp de första bilderna.

Lite galet, kan man tycka.
Men också… ganska fint ändå.

Lite Hubbo länkar nedan
Tidigare tur vid Skillberg
Klicka här för att komma dit


Länk till Guide – Natursidan
Klicka här för att komma dit


Länk till Upplev-naturen
Klicka här för att komma dit


All About Photo, en väldigt bra websida
Klicka här för att komma dit


Streetsilhouettes, bra websida
Klicka här för att komma dit