En vecka av små ritualer
Nu är det bestämt att vi i gubbgänget äter lunch på Bellmans varje torsdag. Det var Enrico som tog initiativet, och det var ett bra initiativ.
Nu är det bestämt att vi i gubbgänget äter lunch på Bellmans varje torsdag. Det var Enrico som tog initiativet, och det var ett bra initiativ.
Jag tog mig ner till stan idag. Inte för att handla, inte egentligen för att fotografera, utan för att åtminstone träffa någon att prata med.
Lördag, och hela släkten for ner till Spanien för en begravning. Själv blev jag kvar hemma med katten. Det är förkylningar som härjar nu, överallt.
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen. Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Vi stod kvar på bryggan tills färgen kom. Ingen sa särskilt mycket.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Sprutan tog jag i onsdags. Sedan låg jag sänkt i drygt ett och ett halvt dygn. Det är lika varje gång, och ändå aldrig riktigt lika.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.
Biljetten var beställd redan dagen innan. En resa till Stockholm, helt själv. Hur skulle jag klara en hel dag i staden på egen hand, undrade min fru.
En vecka full av nya intryck ligger nu bakom mig, och jag måste säga att tiden vid Tärna folkhögskola gav mig mer än jag vågat hoppas.