Hubbo & Canon

Första testet med nya Canon linsen




Fredag igen 🙂

Veckorna susar förbi som vindpustar, där fredagskänslan verkar smyga sig på varje dag.
Öhrmans café blev dagens utflykt, prinsessbakelsen ett äventyr i sig med en svullen känsla i munnen.
Samtalen virvlade runt i småpratets dimma, en känsla av att ha snurrat in i en lätthet.
Nu, i viloveckan från cytostatikan, hoppas jag på återhämtning och en märkbar styrka i kroppen.


Efter den ljuva fikapausen styrde jag stegen mot Skitviken, ivrig att utforska min nyförvärvade begagnade Canon 300mm 2.8 på den lilla kungsfiskaren.
Under min rundvandring mötte jag gamla vänner, ut på sin arbetsrast, och njöt av en lugn fruktstund.
Men när jag skulle åka hem korsade Anders min väg med sin kamera, och självklart hängde jag på honom igen.
När vi stod där dök ytterligare några fotografer upp.
En pratglad man engagerade mig i ett livligt samtal, och i allt prat missade jag helt att Anders stod och vinkade åt mig, med kungsfiskaren i sikte en bit bort.
Min fascination för fåglar kanske ger sken av ett djupt intresse, men sanningen är att jag har begränsad kunskap om dem och planerar att hålla mig på den nivån framöver.
Jag finner dock glädje i att fotografera dem, även om min vetenskapliga förståelse är begränsad.


Med en sträcka av 3,5 kilometer idag känner jag mig nöjd med det lilla äventyret.
Det är underbart att kunna reflektera över dagens prestation och känna en känsla av tillfredsställelse.
Att få uppleva denna känsla gör promenaden ännu mer meningsfull och ger energi för kommande äventyr.
Det är som om varje steg har ett syfte och varje steg tar mig närmare mina mål, både små och stora.
Jag ser fram emot att utforska nya platser och samla på mig fler minnen under mina framtida promenader.
Att fylla dagarna med rörelse och utforskning blir en väg till välmående och balans i livet.
Tillbaka till Hubbo