Vilken kväll det var!
Det finns kvällar då Västerås känns mer som en rökig bakgata i Austin, Texas än en industristad vid Mälaren.
2011 års spelning med Chris Hiatt på Kåren var precis en sådan kväll.
Som fotograf på plats hade du parkettplats till vad som bäst kan beskrivas som en uppvisning i kaxig gitarr-ekvilibrism.
Stämningen
Kåren har den där genuina, lite ruffiga charmen som krävs för att bluesrock ska landa rätt.
Luften var mättad av förväntan och doften av öl, och publiken – en blandning av inbitna gitarrnördar och lokala rockrävar – visste precis vad de var där för.
Det fanns ingen onödig distraktion; inget glittrigt strålkastarljus eller komplicerad scenografi.
Det var bara den där råa, elektriska stämningen som uppstår när folk vet att de ska få se en gitarrist som faktiskt kan hantera sina sex strängar på riktigt.
Genom linsen fångade du förmodligen precis det: svetten, närkontakten och den där nästan religiösa tystnaden som uppstod varje gång Hiatt lät gitarren tala.
▶ Artisterna / Lineup
I centrum stod givetvis Chris Hiatt. Med sin karakteristiska hatt och en spelstil som lånar friskt från både Stevie Ray Vaughan och Jimi Hendrix, ägde han scenen från första anslaget. Han är inte bara en teknisk virtuos; han har den där ”feelingen” som gör att varje böjd ton känns i bröstkorgen.
Bakom honom stod en rytmsektion som var lika tight som ett schweiziskt urverk. Det är den typen av trio-format där ingen kan gömma sig. Basisten och trummisen skapade en massiv vägg av ljud som gav Hiatt det utrymme han behövde för att explodera i sina solon. Det var blues, det var rock’n’roll och det var en gnutta psykedelia – allt serverat med en pondus som bara åratal på vägarna kan ge.
Sammanfattning
Kvällen på Kåren 2011 var en påminnelse om varför livemusik är bäst i sitt mest avskalade format.
Chris Hiatt levererade inte bara en konsert, han levererade en lektion i bluesrockens ädla konst.
För dig som stod bakom kameran var det förmodligen en tacksam kväll; Hiatts intensiva ansiktsuttryck och de klassiska gitarrposerna är drömmen för en rockfotograf.
Det var en kväll där gitarrsträngarna glödde, Västerås gungade och vi alla gick hem med ett lätt ringande i öronen och en stor dos själsfrid.
En av de där spelningarna som folk fortfarande pratar om när ”gamla Kåren” kommer på tal.
Pelles kupp och födelsedagschocken
Det var dock inte bara bluesen som stod för spänningen.
Pelle bestämde sig nämligen för att agera insider och skvallrade för Chris Hiatt att det var min födelsedag.
Mitt i settet stannade allt upp.
Chris drog igång en rungande ”Happy Birthday” direkt från scenen inför hela lokalen.
Medan jag stod där och bara ville sjunka genom Kårens golv av pinsamhet, njöt Chris och publiken av att sätta fotografen i strålkastarljuset.
Ett minne som blev precis lika oförglömligt som det var jobbigt där och då!
Live & Jive-2011
Hedemora Bluesjam
Y&T på Rockland
Nästan fyra år sedan