Bandy- VSK – Uppsala BOIS
Den här gången kom jag ihåg allt. Mössa, vantar, och ett extra batteri — utifall att jag skulle fota lite mer än tänkt.
Den här gången kom jag ihåg allt. Mössa, vantar, och ett extra batteri — utifall att jag skulle fota lite mer än tänkt.
Ett tag gick jag och tänkte att jag skulle fota alla med telefonen i handen. Det finns ju överallt, den där lutade nacken, den där handen som håller något litet och lysande.
Vi stod kvar på bryggan tills färgen kom. Ingen sa särskilt mycket.
Jag var inte riktigt med i matchen idag.
Första turen ut efter en vecka med det jag kallar influensa och alla andra kallar förkylning. Benen var inte riktigt med, men kameran fick följa med ändå.
Det finns dagar man inte planerar. Man tar med kameran för säkerhets skull, går ut, och låter dagen bestämma vad den vill bli. Den här blev en sådan.
Sprutan tog jag i onsdags. Sedan låg jag sänkt i drygt ett och ett halvt dygn. Det är lika varje gång, och ändå aldrig riktigt lika.
Min Leica M11 Safari är i Tyskland. Den ligger på ett bord någonstans utanför Wetzlar och blir ompysslad av folk som vet vad de gör.
Igår var det tisdag, och det hade gått en månad sedan provtagningen på hematologen och besöket på infektion.
Biljetten var beställd redan dagen innan. En resa till Stockholm, helt själv. Hur skulle jag klara en hel dag i staden på egen hand, undrade min fru.