Hoppa till innehall

Hem
Pensionärsäventyr
Fotografi
Om mig
Övrigt
SV

Sok

Westerqwarn

2023-07-24

På väg ner mot centrum för lite kaffe på Global Living

Liten blåklocka, även känd som skogsklocka, är en liten blomma som tillhör familjen klockväxter (Campanulaceae). Dess vetenskapliga namn är Campanula rotundifolia. Den är vanligt förekommande i många delar av världen och växer vilt i gräsmarker, ängar, skogsgläntor och längs vägrenar. Namnet "liten blåklocka" kommer från blommornas form och färg. De små blommorna liknar klockor och är vanligtvis blå, men det finns också varianter som kan vara vita eller rosa. Blommornas stjälkar är smala och förgrenade, och de kan växa upp till omkring 30-60 cm i höjd. Liten blåklocka blommar vanligtvis under sommaren, och dess blommor lockar pollinatörer som bin och fjärilar. Den är en viktig växt för att stödja den biologiska mångfalden och pollineringen i sina naturliga livsmiljöer. Denna charmiga blomma är populär i trädgårdar och odlingar på grund av sin vackra färg och långvariga blomningstid. Den kan också vara en del av vilda blomsterängar eller användas för att dekorera blomsterarrangemang. Som en vild blomma har den liten blåklocka en naturlig skönhet och en viktig roll i ekosystemet. Dess närvaro bidrar till att berika den omgivande miljön och ger både en visuell glädje och en ekologisk nytta för den biologiska mångfalden.

Liten blåklocka, även känd som skogsklocka, är en liten blomma som tillhör familjen klockväxter (Campanulaceae). Dess vetenskapliga namn är Campanula rotundifolia. Den är vanligt förekommande i många delar av världen och växer vilt i gräsmarker, ängar, skogsgläntor och längs vägrenar. Namnet "liten blåklocka" kommer från blommornas form och färg. De små blommorna liknar klockor och är vanligtvis blå, men det finns också varianter som kan vara vita eller rosa. Blommornas stjälkar är smala och förgrenade, och de kan växa upp till omkring 30-60 cm i höjd. Liten blåklocka blommar vanligtvis under sommaren, och dess blommor lockar pollinatörer som bin och fjärilar. Den är en viktig växt för att stödja den biologiska mångfalden och pollineringen i sina naturliga livsmiljöer. Denna charmiga blomma är populär i trädgårdar och odlingar på grund av sin vackra färg och långvariga blomningstid. Den kan också vara en del av vilda blomsterängar eller användas för att dekorera blomsterarrangemang. Som en vild blomma har den liten blåklocka en naturlig skönhet och en viktig roll i ekosystemet. Dess närvaro bidrar till att berika den omgivande miljön och ger både en visuell glädje och en ekologisk nytta för den biologiska mångfalden.

Gamla mjölktunnor

Gamla vagnshjul som idag är lite av staketet

Fastna inte, men fastnade för att fota spindelnätet

Westerqwarn har en intressant historia som sträcker sig tillbaka till 1400-talets början då det drevs av munkar. Idag verkar platsen ha utvecklats till en mångsidig mötesplats för människor i alla åldrar. Att ha både ett café med hembakt fika och en restaurang med a la carte-meny och dagens lunch erbjuder en variation av matupplevelser för besökarna. Att ha andra trevligheter på platsen ger också en möjlighet till underhållning och avkoppling för besökarna. Som en mötesplats har Westerqwarn troligtvis blivit en viktig social punkt i området där människor kan träffas, umgås och njuta av mat och dryck. Denna typ av plats är ofta mycket uppskattad av lokalsamhället och kan också locka besökare från andra platser som är intresserade av att upptäcka och utforska nya platser och restauranger. Det är alltid trevligt att se platser som har en rik historia och har anpassat sig till moderna tider för att fortsätta vara relevanta och lockande för människor i dagens samhälle.

Sädesärla, även känd som vitstjärt, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen flugsnappare (Muscicapidae). Den är vanligt förekommande i stora delar av Europa, Asien och norra Afrika, samt i delar av Nordamerika under sommaren. Utseendemässigt har sädesärlan en distinkt vit stjärt som den ofta viftar upp och ner när den är i flykten. Den har också en svart ovansida med ett karakteristiskt vitt band som sträcker sig över vingarna. Undersidan är vit, och hanarna har ett karakteristiskt svart band som löper genom bröstet och på sidorna av halsen. Sädesärlor är typiska för att hålla till nära människans boningsplatser, som bondgårdar, åkrar, trädgårdar och parker. De trivs särskilt bra i öppna landskap och jordbruksmarker där de hittar gott om insekter att äta, inklusive flugor, skalbaggar och andra småkryp. Dessa små fåglar är kända för sina flygande färdigheter, och de kan vara skickliga på att fånga insekter i luften. Sädesärlor bygger sina bon i naturliga håligheter, under tak eller i skrymslen och vrår nära människans boplatser. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg, och båda föräldrarna hjälps åt med ruvningen och vårdnaden om ungarna. Sädesärlan är en populär fågel att observera och den är också känd för att vara en symbol för vår och sommar i många kulturer. Dess livliga närvaro och charmiga beteende gör den till en älskad fågel bland fågelskådare och naturälskare.

Nötväckan, även känd som trädkrypare, är en liten och fascinerande fågel som tillhör familjen trädkrypare (Certhiidae). Den är vanligt förekommande i stora delar av Europa, Asien och delar av Nordafrika. Utseendemässigt har nötväckan en brun ovansida med en ljus och vit undersida. Dess fjäderdräkt är kamouflerad och liknar trädstammens färg och textur, vilket gör den svår att upptäcka när den klättrar längs trädstammar. Namnet "trädkrypare" kommer från dess unika beteende att klättra längs trädstammar i jakt på insekter och spindlar. Den har en böjd näbb som den använder för att leta efter småkryp gömda i trädbarken. Nötväckan kan klättra uppåt längs stammar medan den snabbt rör sina vingar och stjärt som en stabiliserande mekanism. När den når toppen flyger den ner till nästa trädstam och fortsätter sitt letande. Nötväckan är vanligtvis stannfågel, vilket innebär att den stannar på samma plats året om istället för att migrera. Den trivs i lövskogar, parker, trädgårdar och andra skogsområden där det finns tillräckligt med träd att klättra på och gott om insekter att äta. Som många småfåglar bygger nötväckan sina bon i naturliga håligheter, sprickor i trädbarken eller i andra skyddade platser nära trädstammar. Honan lägger vanligtvis 5-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i ruvningen och vårdnaden om ungarna. Nötväckan är en fascinerande fågel att observera, särskilt när den klättrar längs trädstammar med sina unika rörelser. Den bidrar också till att hålla insektspopulationen i schack och är en värdefull medlem av ekosystemet.

Nötväckan, även känd som trädkrypare, är en liten och fascinerande fågel som tillhör familjen trädkrypare (Certhiidae). Den är vanligt förekommande i stora delar av Europa, Asien och delar av Nordafrika. Utseendemässigt har nötväckan en brun ovansida med en ljus och vit undersida. Dess fjäderdräkt är kamouflerad och liknar trädstammens färg och textur, vilket gör den svår att upptäcka när den klättrar längs trädstammar. Namnet "trädkrypare" kommer från dess unika beteende att klättra längs trädstammar i jakt på insekter och spindlar. Den har en böjd näbb som den använder för att leta efter småkryp gömda i trädbarken. Nötväckan kan klättra uppåt längs stammar medan den snabbt rör sina vingar och stjärt som en stabiliserande mekanism. När den når toppen flyger den ner till nästa trädstam och fortsätter sitt letande. Nötväckan är vanligtvis stannfågel, vilket innebär att den stannar på samma plats året om istället för att migrera. Den trivs i lövskogar, parker, trädgårdar och andra skogsområden där det finns tillräckligt med träd att klättra på och gott om insekter att äta. Som många småfåglar bygger nötväckan sina bon i naturliga håligheter, sprickor i trädbarken eller i andra skyddade platser nära trädstammar. Honan lägger vanligtvis 5-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i ruvningen och vårdnaden om ungarna. Nötväckan är en fascinerande fågel att observera, särskilt när den klättrar längs trädstammar med sina unika rörelser. Den bidrar också till att hålla insektspopulationen i schack och är en värdefull medlem av ekosystemet.

Westerqwarn har en intressant historia som sträcker sig tillbaka till 1400-talets början då det drevs av munkar. Idag verkar platsen ha utvecklats till en mångsidig mötesplats för människor i alla åldrar. Att ha både ett café med hembakt fika och en restaurang med a la carte-meny och dagens lunch erbjuder en variation av matupplevelser för besökarna. Att ha andra trevligheter på platsen ger också en möjlighet till underhållning och avkoppling för besökarna. Som en mötesplats har Westerqwarn troligtvis blivit en viktig social punkt i området där människor kan träffas, umgås och njuta av mat och dryck. Denna typ av plats är ofta mycket uppskattad av lokalsamhället och kan också locka besökare från andra platser som är intresserade av att upptäcka och utforska nya platser och restauranger. Det är alltid trevligt att se platser som har en rik historia och har anpassat sig till moderna tider för att fortsätta vara relevanta och lockande för människor i dagens samhälle.

Hubbo © 2026 Tony Lif | Integritetspolicy

SV