Hoppa till innehall

Hem
Pensionärsäventyr
Fotografi
Om mig
Övrigt
SV

Sok

Skillberg nr 8

2023-06-19

Nötskrika är en fågelart som också är känd som "skata" eller "skatfågel". Dess vetenskapliga namn är Pica pica. Nötskrikor är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. De är relativt stora fåglar med svart fjäderdräkt, vitaktiga fläckar på vingarna och en lång stjärt. Nötskrikor är omnivorer och äter en varierad kost. De livnär sig på både animaliskt och vegetabiliskt material, inklusive insekter, smådjur, frön, bär och ägg. De är kända för sin förmåga att samla och gömma föda för senare bruk. Nötskrikor är också kända för att vara sociala och intelligenta fåglar. De har förmågan att lära sig att känna igen individer och kan även använda verktyg för att nå mat eller lösa problem. Nötskrikor har en karakteristisk sång och läte. Deras vanliga läte kan beskrivas som ett vasst och metalliskt "skrää". De kan också härma ljud och efterlikna andra fåglar eller djur. Deras sång och läten används för kommunikation mellan individer inom flocken och för att markera revir.

Större hackspett, även känd som stor hackspett, har det vetenskapliga namnet Dendrocopos major. Det är en fågelart som finns i stora delar av Europa och Asien. Den är den största hackspettsarten som förekommer i dessa områden. Större hackspetten är en imponerande fågel med en karakteristisk fjäderdräkt. Hanarna har en rödaktig nacke och undersida, medan honorna har en svart nacke och vit undersida. Båda könen har svarta vingar med vita fläckar och en vit övergump. De har också en kraftig, vass näbb och ett karakteristiskt hoppande sätt att förflytta sig längs trädstammar. Denna hackspettart är specialiserad på att hämta föda från trädstammar genom att hacka och picka efter insekter. Den använder sin kraftiga näbb för att borra hål i trädet och komma åt sina bytesdjur, som kan vara larver, myror och andra insekter som lever under barken. Större hackspettens läte är ett karakteristiskt trummande ljud som kan höras på långt håll. Det används både för att markera revir och för att kommunicera med andra hackspettar.

Talgoxen, eller Parus major, är en liten fågelart som tillhör familjen mesar och finns i stora delar av Europa och Asien. Den är en vanlig syn i trädgårdar, parker och skogsområden. Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en gulbrun kropp, svart huvud med vit kind och en svart linje som sträcker sig över bröstet. Hanarna och honorna ser i stort sett likadana ut, men hanarna kan ha en något större svart fläck på bröstet. Talgoxen är relativt liten och mäter vanligtvis mellan 12 och 14 centimeter i längd. Denna fågelart är främst fröätare och dess diet består av frön, frukt, insekter och spindlar. Talgoxen är också känd för att vara en besökare vid fågelbord där den ofta tar frön och nötter. Dess näbb är anpassad för att knäcka frön och den har också förmågan att plocka insekter från barken på träd. Talgoxen är också känd för sitt karakteristiska sångläte, som kan beskrivas som ett varierat "ti-ti-ti-tu-tu-tu" eller "sii-sii-sii-suu-suu-suu". De kan vara mycket högljudda och deras sång används för att markera revir och kommunicera med andra talgoxar. Talgoxen är en social fågel och bildar ofta flockar, särskilt under vintern när de letar efter mat tillsammans. De häckar vanligtvis i trädhål eller i fågelholkar och lägger ägg i form av kullar.

Större hackspett, även känd som stor hackspett, har det vetenskapliga namnet Dendrocopos major. Det är en fågelart som finns i stora delar av Europa och Asien. Den är den största hackspettsarten som förekommer i dessa områden. Större hackspetten är en imponerande fågel med en karakteristisk fjäderdräkt. Hanarna har en rödaktig nacke och undersida, medan honorna har en svart nacke och vit undersida. Båda könen har svarta vingar med vita fläckar och en vit övergump. De har också en kraftig, vass näbb och ett karakteristiskt hoppande sätt att förflytta sig längs trädstammar. Denna hackspettart är specialiserad på att hämta föda från trädstammar genom att hacka och picka efter insekter. Den använder sin kraftiga näbb för att borra hål i trädet och komma åt sina bytesdjur, som kan vara larver, myror och andra insekter som lever under barken. Större hackspettens läte är ett karakteristiskt trummande ljud som kan höras på långt håll. Det används både för att markera revir och för att kommunicera med andra hackspettar.

Skillberg

Nötskrika är en fågelart som också är känd som "skata" eller "skatfågel". Dess vetenskapliga namn är Pica pica. Nötskrikor är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. De är relativt stora fåglar med svart fjäderdräkt, vitaktiga fläckar på vingarna och en lång stjärt. Nötskrikor är omnivorer och äter en varierad kost. De livnär sig på både animaliskt och vegetabiliskt material, inklusive insekter, smådjur, frön, bär och ägg. De är kända för sin förmåga att samla och gömma föda för senare bruk. Nötskrikor är också kända för att vara sociala och intelligenta fåglar. De har förmågan att lära sig att känna igen individer och kan även använda verktyg för att nå mat eller lösa problem. Nötskrikor har en karakteristisk sång och läte. Deras vanliga läte kan beskrivas som ett vasst och metalliskt "skrää". De kan också härma ljud och efterlikna andra fåglar eller djur. Deras sång och läten används för kommunikation mellan individer inom flocken och för att markera revir.

Nötväckan, eller Sitta europaea, är en liten fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. Nötväckan är känd för sin förmåga att klättra längs trädstammar och grenar med hjälp av sin starka näbb och sina klor. Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med blå ovansida, rostfärgad undersida och vitaktig buk. Dess huvud är blått på toppen med en svart linje som sträcker sig från näbben ner till ögat. Hanar och honor har liknande fjäderdräkt. Denna fågelart har fått sitt namn från sitt beteende att hacka och knacka på nötter. Nötväckan är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottar. Den kan använda sin vassa näbb för att få tillgång till fröna genom att hacka eller bända upp kottarna. Nötväckan kan också äta insekter och deras larver, särskilt under häckningstiden när den behöver proteinrik föda för sina ungar. En intressant egenskap hos nötväckan är dess förmåga att lagra mat. Den tar ofta en frö eller en nöt och gömmer den i barkens springor eller i håligheter i träden. Detta gör att den kan återvända och äta sin gömda mat senare när den behöver det, särskilt under vintern när födan kan vara knapp. Nötväckan har en karakteristisk sång som kan beskrivas som ett drillande "zi-zi-zi-zi". Dess sång används för att markera revir och locka till sig en partner under häckningssäsongen.

Nötväckan, eller Sitta europaea, är en liten fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. Nötväckan är känd för sin förmåga att klättra längs trädstammar och grenar med hjälp av sin starka näbb och sina klor. Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med blå ovansida, rostfärgad undersida och vitaktig buk. Dess huvud är blått på toppen med en svart linje som sträcker sig från näbben ner till ögat. Hanar och honor har liknande fjäderdräkt. Denna fågelart har fått sitt namn från sitt beteende att hacka och knacka på nötter. Nötväckan är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottar. Den kan använda sin vassa näbb för att få tillgång till fröna genom att hacka eller bända upp kottarna. Nötväckan kan också äta insekter och deras larver, särskilt under häckningstiden när den behöver proteinrik föda för sina ungar. En intressant egenskap hos nötväckan är dess förmåga att lagra mat. Den tar ofta en frö eller en nöt och gömmer den i barkens springor eller i håligheter i träden. Detta gör att den kan återvända och äta sin gömda mat senare när den behöver det, särskilt under vintern när födan kan vara knapp. Nötväckan har en karakteristisk sång som kan beskrivas som ett drillande "zi-zi-zi-zi". Dess sång används för att markera revir och locka till sig en partner under häckningssäsongen.

Nötväckan, eller Sitta europaea, är en liten fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. Nötväckan är känd för sin förmåga att klättra längs trädstammar och grenar med hjälp av sin starka näbb och sina klor. Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med blå ovansida, rostfärgad undersida och vitaktig buk. Dess huvud är blått på toppen med en svart linje som sträcker sig från näbben ner till ögat. Hanar och honor har liknande fjäderdräkt. Denna fågelart har fått sitt namn från sitt beteende att hacka och knacka på nötter. Nötväckan är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottar. Den kan använda sin vassa näbb för att få tillgång till fröna genom att hacka eller bända upp kottarna. Nötväckan kan också äta insekter och deras larver, särskilt under häckningstiden när den behöver proteinrik föda för sina ungar. En intressant egenskap hos nötväckan är dess förmåga att lagra mat. Den tar ofta en frö eller en nöt och gömmer den i barkens springor eller i håligheter i träden. Detta gör att den kan återvända och äta sin gömda mat senare när den behöver det, särskilt under vintern när födan kan vara knapp. Nötväckan har en karakteristisk sång som kan beskrivas som ett drillande "zi-zi-zi-zi". Dess sång används för att markera revir och locka till sig en partner under häckningssäsongen.

Talgoxen, eller Parus major, är en liten fågelart som tillhör familjen mesar och finns i stora delar av Europa och Asien. Den är en vanlig syn i trädgårdar, parker och skogsområden. Talgoxen har en karakteristisk fjäderdräkt med en gulbrun kropp, svart huvud med vit kind och en svart linje som sträcker sig över bröstet. Hanarna och honorna ser i stort sett likadana ut, men hanarna kan ha en något större svart fläck på bröstet. Talgoxen är relativt liten och mäter vanligtvis mellan 12 och 14 centimeter i längd. Denna fågelart är främst fröätare och dess diet består av frön, frukt, insekter och spindlar. Talgoxen är också känd för att vara en besökare vid fågelbord där den ofta tar frön och nötter. Dess näbb är anpassad för att knäcka frön och den har också förmågan att plocka insekter från barken på träd. Talgoxen är också känd för sitt karakteristiska sångläte, som kan beskrivas som ett varierat "ti-ti-ti-tu-tu-tu" eller "sii-sii-sii-suu-suu-suu". De kan vara mycket högljudda och deras sång används för att markera revir och kommunicera med andra talgoxar. Talgoxen är en social fågel och bildar ofta flockar, särskilt under vintern när de letar efter mat tillsammans. De häckar vanligtvis i trädhål eller i fågelholkar och lägger ägg i form av kullar.

Nötväckan, eller Sitta europaea, är en liten fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Nordafrika. Nötväckan är känd för sin förmåga att klättra längs trädstammar och grenar med hjälp av sin starka näbb och sina klor. Nötväckan har en karakteristisk fjäderdräkt med blå ovansida, rostfärgad undersida och vitaktig buk. Dess huvud är blått på toppen med en svart linje som sträcker sig från näbben ner till ögat. Hanar och honor har liknande fjäderdräkt. Denna fågelart har fått sitt namn från sitt beteende att hacka och knacka på nötter. Nötväckan är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottar. Den kan använda sin vassa näbb för att få tillgång till fröna genom att hacka eller bända upp kottarna. Nötväckan kan också äta insekter och deras larver, särskilt under häckningstiden när den behöver proteinrik föda för sina ungar. En intressant egenskap hos nötväckan är dess förmåga att lagra mat. Den tar ofta en frö eller en nöt och gömmer den i barkens springor eller i håligheter i träden. Detta gör att den kan återvända och äta sin gömda mat senare när den behöver det, särskilt under vintern när födan kan vara knapp. Nötväckan har en karakteristisk sång som kan beskrivas som ett drillande "zi-zi-zi-zi". Dess sång används för att markera revir och locka till sig en partner under häckningssäsongen.

Hubbo © 2026 Tony Lif | Integritetspolicy

SV