Hoppa till innehall

Hem
Pensionärsäventyr
Fotografi
Om mig
Övrigt
SV

Sok

Skillberg nr 5

2023-06-07

Den största getingsarten som förekommer i Sverige är den europeiska bålgetingen (Vespa crabro), även känd som stor geting eller jättegeting. Den är betydligt större än vanliga getingar och kan nå en längd på upp till 3 - 5 centimeter. Bålgetingen har en svart och gul färgteckning och är känd för sin kraftiga flykt och högljudda surr. Det är viktigt att notera att bålgetingen, trots sin imponerande storlek, inte är särskilt aggressiv om den inte känner sig hotad. Den sticker vanligtvis bara som försvar om den känner sig hotad eller om sitt bo attackeras. Dess stick kan vara smärtsamt och kan orsaka en allergisk reaktion hos vissa människor, så det är viktigt att vara försiktig och undvika att störa dem. Om du har problem med bålgetingar eller andra getingar i närheten av ditt hem eller trädgård och det utgör en fara eller olägenhet, kan det vara bäst att kontakta en skadedjursbekämpningstjänst för att få hjälp med att hantera situationen på ett säkert sätt.

Den största getingsarten som förekommer i Sverige är den europeiska bålgetingen (Vespa crabro), även känd som stor geting eller jättegeting. Den är betydligt större än vanliga getingar och kan nå en längd på upp till 3 - 5 centimeter. Bålgetingen har en svart och gul färgteckning och är känd för sin kraftiga flykt och högljudda surr. Det är viktigt att notera att bålgetingen, trots sin imponerande storlek, inte är särskilt aggressiv om den inte känner sig hotad. Den sticker vanligtvis bara som försvar om den känner sig hotad eller om sitt bo attackeras. Dess stick kan vara smärtsamt och kan orsaka en allergisk reaktion hos vissa människor, så det är viktigt att vara försiktig och undvika att störa dem. Om du har problem med bålgetingar eller andra getingar i närheten av ditt hem eller trädgård och det utgör en fara eller olägenhet, kan det vara bäst att kontakta en skadedjursbekämpningstjänst för att få hjälp med att hantera situationen på ett säkert sätt.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig fågelart som förekommer i stora delar av Europa, inklusive Sverige. Hanarna och honorna hos bofinken har olika utseenden, så jag ska ge en beskrivning av honan. Bofinkhonan har en mer diskret fjäderdräkt jämfört med hanen. Hon har en brunspräcklig ovansida med en något mörkare färg än hanen. Fjäderdräkten på undersidan är ljusare med en ljusbrun eller beige färg. På huvudet har hon en gråaktig färg med en ljusare kind och undersida av hakan. Honan har också ett tydligt ögonstreck, som är ljusgult eller vitaktigt. Det är vanligt att se bofinkhonor i trädgårdar och skogsområden där de söker föda. De äter främst frön och insekter, men under häckningstiden kan de även äta larver och andra smådjur. Bofinken är en flyttfågel och anländer till Sverige på våren för att häcka. Honan bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis på en horisontell gren eller i en tätare del av trädkronan. Hon lägger vanligtvis 4-6 ägg, som hon ruvar i cirka två veckor innan ungarna kläcks. Bofinken är en trevlig fågel att observera och många människor njuter av att höra deras sång, särskilt under häckningssäsongen.

Bofink hona

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Dendrocopos major är den vetenskapliga benämningen för den art som på svenska kallas större hackspett. Det är en medelstor hackspett som förekommer i stora delar av Europa och Asien, inklusive i Sverige. Större hackspetten har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit mönstring och en röd hjässa hos hanarna. Honorna har en svartvit fjäderdräkt utan den röda hjässan. Dess näbb är kraftig och anpassad för att hacka och borra i trädstammar. De trummar mot träden med sin näbb för att markera revir och attrahera partners. Trummandet är ett ljudligt och rytmiskt ljud som kan höras på långt håll. Större hackspetten lever främst i skogsområden, både i löv- och barrskogar. De födosöker genom att hacka och leta efter insekter, larver och deras ägg under barken på träd. De äter också frön, nötter och bär. Fågelskådare och naturälskare uppskattar att observera större hackspetten i naturen på grund av deras vackra fjäderdräkt och deras karakteristiska trummande läte. Att besöka skogsområden där dessa hackspettar är kända för att vara aktiva kan öka chansen att få en glimt av dem.

Den svenska skogsmusen (Apodemus sylvaticus) är en vanlig liten gnagare som förekommer i skogar och trädgårdar i Sverige. Den tillhör familjen möss och är en av de vanligaste musarterna i landet. Skogsmusen har en gråbrun päls på ovansidan och en ljusare vitaktig eller gråaktig päls på undersidan. Den har stora svarta ögon och relativt stora öron. Dess kropp är slank och den har en lång svans, som är längre än själva kroppen. Skogsmusen har fyra tår på framfötterna och fem tår på bakfötterna, och den har även klor som hjälper den att klättra och gräva. Denna musart är främst aktiv på natten och lever främst på marken. Den äter en blandad kost som inkluderar frön, nötter, frukter, insekter, maskar och andra smådjur. Skogsmusen bygger bon i håligheter under marken, bland lövskiktet eller i övergivna bon från andra djur. Skogsmusen är en viktig del av ekosystemet och fungerar som bytesdjur för rovdjur som ugglor, rovfåglar, rävar och många andra djur. Det är inte ovanligt att stöta på skogsmöss eller se deras tecken, som gnagda frön eller små hål i marken, när man är ute i naturen. Det är viktigt att komma ihåg att skogsmusen är en vild gnagare och bör inte hanteras som husdjur. Om du har problem med skadedjur i ditt hem eller trädgård bör du överväga att kontakta en skadedjursbekämpningstjänst för att få hjälp med att hantera situationen på ett lämpligt sätt.

Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en vanlig fjärilsart som tillhör familjen vitfjärilar (Pieridae). Den är också känd som stor vitkålmal eller kålmal. Kålfjärilen är utbredd i Europa, inklusive i Sverige, och den har även introducerats till andra delar av världen. Vuxna kålfjärilar har en karakteristisk vit färg på vingarna med svarta teckningar. Hanarna har två svarta fläckar på framvingarna, medan honorna har dessa fläckar samt ytterligare två svarta fläckar på bakvingarna. Vingbredden hos kålfjärilar kan variera mellan 5 och 6 centimeter. Kålfjärilens larver är gröna och har en mjuk kroppsform med segmenterade ben. De är kända för att vara skadedjur på växter inom kålfamiljen, inklusive kål, broccoli, blomkål och andra grönsaker. Larverna äter av växternas blad och kan orsaka betydande skador om de är i stort antal. För att kontrollera kålfjärilens larver och minska skadorna på grödor används ofta olika metoder, inklusive handplockning av larver, användning av insektsnät för att förhindra fjärilarnas tillträde till grönsaksodlingar samt användning av biologiska bekämpningsmedel eller kemiska insekticider vid behov. Samtidigt är kålfjärilen en viktig del av ekosystemet och fungerar som en pollinatör för olika blommande växter. Så, trots dess potentiella skadeverkan på grödor, har kålfjärilen också en roll i naturen.

Bofink hona

Om du märker att det blir mer organiserat runt platsen där du matar fåglar, kan det vara möjligt att andra djur, såsom ekorrar eller möss, också har upptäckt maten och försöker dra nytta av den. Dessa djur kan vara smarta och strategiska när det gäller att få tillgång till matkällor. För att försöka hålla matplatsen mer exklusiv för fåglarna kan du prova följande åtgärder: Placera mataren på en större stolpe eller upphöjd yta: Detta kan göra det svårare för mindre djur att nå maten. Använd en fågelmatare med små hål: Välj en matare som är utformad för att endast släppa igenom småfåglar och inte större djur. Byt till specifika fågelmatprodukter: Vissa fågelfoder har utvecklats för att vara mindre lockande för ekorrar och andra gnagare. Du kan försöka använda dessa produkter för att minska intresset från andra djur. Placera en skyddande kupa: Det finns speciella kåpor och skydd som kan placeras över mataren för att göra det svårare för djur att nå maten. Håll området rent: Se till att plocka upp eventuella spill och frön som faller på marken runt matplatsen. Detta minskar attraktiviteten för gnagare och andra djur. Placera en hinderbana: Om du märker att ekorrar eller andra djur fortfarande lyckas nå maten, kan du prova att placera hinder som t.ex. glatta ytor eller skyddsnät runt mataren för att försvåra deras tillträde. Kom ihåg att det kan ta lite tid och experiment för att hitta den bästa lösningen som fungerar för att hålla matplatsen mestadels för fåglar.

Om du märker att det blir mer organiserat runt platsen där du matar fåglar, kan det vara möjligt att andra djur, såsom ekorrar eller möss, också har upptäckt maten och försöker dra nytta av den. Dessa djur kan vara smarta och strategiska när det gäller att få tillgång till matkällor. För att försöka hålla matplatsen mer exklusiv för fåglarna kan du prova följande åtgärder: Placera mataren på en större stolpe eller upphöjd yta: Detta kan göra det svårare för mindre djur att nå maten. Använd en fågelmatare med små hål: Välj en matare som är utformad för att endast släppa igenom småfåglar och inte större djur. Byt till specifika fågelmatprodukter: Vissa fågelfoder har utvecklats för att vara mindre lockande för ekorrar och andra gnagare. Du kan försöka använda dessa produkter för att minska intresset från andra djur. Placera en skyddande kupa: Det finns speciella kåpor och skydd som kan placeras över mataren för att göra det svårare för djur att nå maten. Håll området rent: Se till att plocka upp eventuella spill och frön som faller på marken runt matplatsen. Detta minskar attraktiviteten för gnagare och andra djur. Placera en hinderbana: Om du märker att ekorrar eller andra djur fortfarande lyckas nå maten, kan du prova att placera hinder som t.ex. glatta ytor eller skyddsnät runt mataren för att försvåra deras tillträde. Kom ihåg att det kan ta lite tid och experiment för att hitta den bästa lösningen som fungerar för att hålla matplatsen mestadels för fåglar.

Hubbo © 2026 Tony Lif | Integritetspolicy

SV