Hoppa till innehall

Hem
Pensionärsäventyr
Fotografi
Om mig
Övrigt
SV

Sok

Skillberg 41

2024-01-04

Blåmesen är en färggrann och livlig fågel, vanligtvis med en distinkt blå ovansida och gulaktig buk. Den är känd för sin lekfullhet och kan ofta ses hoppa mellan grenar och träd i jakten på föda. Blåmesen är en vanlig syn i trädgårdar och parker och är en populär fågel att observera bland fågelskådare. Dess karakteristiska färger och livliga beteende gör den till en välkommen gäst i trädgården.

Den större hackspetten (Dendrocopos major) är en medelstor hackspett som är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några kännetecken och information om större hackspetten: Utseende: Hanen har en karakteristisk röd nacke, medan honan har en svart nacke. Båda könen har svart-vit fjäderdräkt och en distinkt röd hjässa. Storlek: Den större hackspetten är cirka 23–26 centimeter lång. Biotop: De trivs i olika skogsmiljöer, inklusive lövskogar och barrskogar. De kan också ses i parker och trädgårdar. Föda: Dess föda består främst av insekter, larver och andra små ryggradslösa djur som den hittar genom att hacka på barken och träden. Läte: Större hackspetten gör ett karakteristiskt trummande ljud för att markera revir och attrahera partners. De har också olika lockläten. Häckning: De bygger sina bon i trädhålor och lägger ägg där. Båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Att observera den större hackspetten är ofta en uppskattad naturupplevelse för fågelskådare och naturälskare.

Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en medelstor fågel som tillhör kråkfåglarna. Här är några kännetecken och information om nötväckan: Utseende: Nötväckan har en övervägande brun fjäderdräkt med mörkare vingar och svans. Den har också ett distinkt vitt streck över ögonen och en karakteristisk spetsig näbb. Storlek: Den är ungefär lika stor som en skata, med en längd på cirka 32–34 centimeter. Levnadssätt: Nötväckan är specialiserad på att öppna kottar och få fram fröna inuti. Den använder sin starka näbb för att bända upp kottarna och gömma fröna på olika ställen för senare bruk. Biotop: Den trivs i barrskogar och bergiga skogsmiljöer, särskilt i områden med gran- och tallträd där den hittar sina huvudsakliga födokällor. Läte: Dess sång och lockläte är karakteristiska, och de kan ofta höras när de är ute och söker föda. Häckning: Nötväckan bygger sina bon i träd och lägger ägg där. Den är känd för att vara skygg och svår att observera nära sina häckningsplatser. Nötväckan är en fascinerande fågel med sina specialanpassade födobeteenden och sitt vackra utseende.

Margarin med lite jordnötter insmetat är mumma

Taxonomi och Utbredning: Talltitanen beskrevs som en egen art först 1827 av Conrad von Baldenstein. Traditionellt placerades den i släktet Parus men har senare placerats i släktet Poecile. Talltitanen är känd för att hybridisera med närbesläktade arter som lappmes, svartmes och entita. Underarter och Utbredningsområde: Talltitanen är vanlig i tempererade och subarktiska delar av Europa och norra Asien. Den delas upp i 14 underarter i två grupper: montanus-gruppen och songarus-gruppen. I Sverige förekommer den allmänt i nästan hela landet, förutom på Gotland och i delar av Skåne. Utseende och Läte: Talltitanen är 11–14 centimeter lång och väger 8–14 gram. Den har gråbrun rygg, vitaktig buk, mattsvart hjässa och haklapp. Den är mycket lik entitan men skiljer sig genom bland annat hjässans färg och hakfläckens storlek. Ekologi och Häckning: Talltitanen lever i blandskog och barrskog. De bildar stabila parförhållanden och lever ofta i grupper som häckar i samma revir i flera säsonger. De gräver ut sina egna bohål, och äggen har rödaktiga prickar eller fläckar. Under vintern lever de stationärt i sitt revir och lever huvudsakligen av frön. Status och Hot: Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar talltitanen som livskraftig (LC) globalt. I Sverige har populationen minskat sedan 1970-talet och är nu nära hotad (NT) enligt Artdatabankens rödlista från 2020.

En skön dag vid Skillberg

Mycket snö vid Skillberg

Talgoxe och Nötväcka

Nötskrika (Nucifraga caryocatactes) är en fågelart som tillhör kråkfåglarna. Här är några karakteristiska drag och information om nötskrikan: Utseende: Nötskrikan är en medelstor kråkfågel med en längd på cirka 32–35 centimeter. Dess fjäderdräkt är övervägande grå, och den har en distinkt svart haklapp och en vit fläck på vingen. Stjärten är lång och kilformad, och näbben är kraftig och böjd nedåt. Utbredning: Nötskrikan finns i skogsområden i norra och centrala Europa, norra Asien och norra Nordamerika. Dess utbredningsområde sträcker sig från Skandinavien och norra Ryssland till bergstrakterna i södra Europa. Habitat: Nötskrikan trivs i barrskogar, fjällskogar och alpina områden där den hittar sitt huvudsakliga föda. Föda: En av nötskrikans mest karakteristiska beteenden är dess förmåga att dölja föda, särskilt nötter, i olika gömställen. Den äter också frön, insekter, bär och andra växtdelar. Beteende: Nötskrikan är känd för sitt intelligenta och skickliga beteende när det gäller att dölja mat i olika gömställen, vilket bidrar till dess överlevnad under perioder med knapp tillgång på föda. Häckning: Nötskrikan bygger sitt bo i träd och klippskrevor och lägger ägg i mars till april. Den har en monogam parbildning, och båda föräldrarna deltar i att föda upp ungarna. Status och Hot: Nötskrikan är generellt sett inte hotad som art. I vissa områden där dess livsmiljö påverkats av skogsavverkning eller andra störningar kan dess populationsstatus påverkas negativt. Sammanfattningsvis är nötskrikan en fascinerande fågel med distinkta beteenden och anpassningar för att överleva i sina specifika livsmiljöer.

Hubbo © 2026 Tony Lif | Integritetspolicy

SV