Hubbo
  • Hubbo.se
  • Pensionärs äventyr
  • Music Pictures
  • Links
    • About
    • Gallery
    • Medical Photography
    • My Painting Art
    • Street Pictures

Skillberg 25

Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en fågel som tillhör kråkfågelfamiljen (Corvidae) och är känd för sin förmåga att lagra och dölja föda. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan har en karakteristiskt fjäderdräkt med gråsvart fjäderdräkt och vita fläckar på vingarna och stjärten. Dess näbb är stark och böjd, vilket är anpassat för att bryta upp nötter och kottar. Storlek: Den är en medelstor kråkfågel med en längd på cirka 32-34 centimeter och ett vingspann på ungefär 54-60 centimeter. Föda: Nötväckan är specialiserad på att äta nötter, frön och kottar. Den använder sin kraftiga näbb för att bryta upp hårda skal och komma åt fröna inuti. Den äter också insekter, bär och andra små byten. Beteende: En av de mest kända egenskaperna hos nötväckan är dess förmåga att dölja och lagra föda. Den gömmer frön och nötter i jorden, under löv, och till och med i trädstammar och märker platserna noggrant så att den kan återvända och hitta dem senare. Habitat: Nötväckan trivs i bergsskogar, skogsområden och barrskogar i kalla klimat. Den är särskilt vanlig i bergiga områden och kan ses i alpina regioner. Social struktur: Nötväckor är vanligtvis ensamma fåglar utanför häckningssäsongen och är territoriella. Under häckningssäsongen kan de vara mer sociala och bilda par. Häckning: De bygger sina bon i träd och klippor och lägger vanligtvis 2-5 ägg. Båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Nötväckans läte är karakteristiskt och omfattar olika kraxande och gnisslande ljud. Migration: Nötväckor är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor under vintern utan stannar i sina hemområden. Nötväckan är en fascinerande fågel med sina unika matvanor och förmåga att dölja föda. Dess närvaro är ofta viktig för spridningen av vissa träd och buskar genom att den glömmer bort vissa av sina gömda förråd, vilket leder till att fröna gro på nya platser.
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och välkänd fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska utseende och sitt beteende vid fågelbord och i trädgårdar. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen har en iögonfallande fjäderdräkt med en blåsvart huva och nacke, en vit kind och undersida samt en grönaktig rygg. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna kan vara något mer färgglada. Storlek: Talgoxen är en medelstor mes, med en kroppslängd på cirka 14 centimeter och ett vingspann på ungefär 23-25 centimeter. Föda: Dess föda består av en blandning av små insekter, spindlar, frön och nötter. Den besöker ofta fågelbord och kan äta solrosfrön, jordnötter och fettblandningar som människor sätter ut. Beteende: Talgoxen är en livlig och social fågel som ofta ses i små grupper eller i blandade flockar med andra mesar och fågelarter. Den är också känd för sitt tärningsliknande sång, som låter som "tjiock-tjiock." Häckning: Talgoxen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar och ibland även i brevlådor eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 7-13 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Talgoxen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö och är ofta närvarande i närheten av människors bostäder. Migration: Talgoxen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Fågelmatning: Många människor sätter ut fågelmat och fågelholkar för att locka talgoxar och andra fåglar till sina trädgårdar. Detta ger en möjlighet att observera och njuta av dessa charmiga fåglar på nära håll. Talgoxen är en populär fågel i många länder och är ofta en av de första fåglarna som barn lär sig att känna igen. Dess livliga beteende och färgglada fjäderdräkt gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och parker runt om i världen.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en medelstor sångfågel som tillhör finkfågelfamiljen (Fringillidae). Den är en vanlig fågel i Europa och många andra delar av världen och är känd för sin karakteristiska sång och sitt färgglada utseende. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa och nacke, en rosa bröst, och bruna vingar och rygg. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ofta mer intensiva färger, särskilt under häckningssäsongen. Storlek: Bofinken är en medelstor finkfågel med en kroppslängd på cirka 15 centimeter och ett vingspann på cirka 24-28 centimeter. Föda: Den äter frön och frukter som den hittar i träd, buskar och på marken. Bofinken äter också insekter och andra små ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen när den behöver extra protein. Beteende: Bofinken är en social fågel och ses ofta i små grupper eller större flockar, särskilt under vintermånaderna. Den är känd för sin melodiska sång, som består av varierande toner och läten. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis på en gren eller i en grenklyka. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Bofinken trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. Den är anpassningsbar när det gäller sin livsmiljö och kan påträffas i många olika miljöer. Migration: Många bofinkar är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor under vintern. Vissa populationer kan dock vara partiella eller korta sträckor migrerande, beroende på deras geografiska läge. Bofinken är en älskad och välkänd fågel i många delar av världen och är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar. Dess vackra fjäderdräkt och melodiska sång gör den till en uppskattad gäst i naturen och en favorit bland fågelskådare och trädgårdsägare.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runt om i Europa och är känd för sin ljusa blå och gul färg. Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en blå ovansida, gul undersida och en svart band som sträcker sig över ögonen och ner på sidorna av halsen. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ibland något starkare färger. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-12 centimeter och ett vingspann på cirka 16-18 centimeter. Föda: Denna fågel äter främst små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter, och under vintern kan den besöka fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Blåmesen är en aktiv och livlig fågel. Den har en karakteristiskt hoppig flykt och är känd för att klättra runt på grenar och träd i sin jakt på föda. Den är också en skicklig akrobat och kan hänga upp och ner när den letar efter insekter på undersidan av blad. Häckning: Blåmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna tar hand om ungarna och matar dem med små insekter. Röst: Blåmesen har en karakteristisk sång som består av snabba och klara toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i trädgårdar och skogar. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Blåmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Blåmesen är en omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva beteende. Många människor sätter upp fågelholkar i sina trädgårdar i hopp om att locka blåmesen och andra mesar till sina områden, vilket ger dem möjlighet att observera dessa charmiga fåglar på nära håll.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och charmig fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska utseende och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en iögonfallande svart huva och nacke, vilket ger den dess namn. Resten av fjäderdräkten är mestadels vit, och den har en karakteristisk vit fläck på vingen. Dess näbb är liten och spetsig. Storlek: Svartmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-11 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Den äter främst små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur, men den äter också frön och nötter. Svartmesen besöker ofta fågelbord och äter frön och fettblandningar. Beteende: Svartmesen är en livlig och aktiv fågel som är känd för sitt hängande beteende. Den klättrar runt på grenar och träd med huvudet nedåt när den söker efter föda. Dess rörliga beteende och snabba flykt gör den till en utmanande fågel att fotografera. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter i träd, buskar eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 7-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Svartmesen har en variation av snabba och pipande ljud som de använder för att kommunicera med varandra. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är ofta närvarande i närheten av vattenkällor. Migration: Svartmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Svartmesen är en omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva och livliga beteende. Att få se en svartmes i naturen är alltid en rolig och givande upplevelse, och många människor sätter upp fågelholkar för att försöka locka dessa charmiga fåglar till sina trädgårdar.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus), även känd som tofsmes, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin tofs på huvudet och är en vanlig syn i skogar och trädgårdar i Europa. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en tofs på huvudet, en svart haka och hals, en vit halsring och en gråblå ovansida. Dess undersida är vit. Tofsen på huvudet ger den dess karakteristiska utseende. Storlek: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en kroppslängd på cirka 11-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 19-22 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter samt besöker fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta ses hoppa och klättra runt på träd och grenar i sin jakt på föda. Den är också skicklig på att hänga upp och ner när den letar efter insekter. Häckning: Tofsmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av en variation av pipande och gnisslande toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i skogar och trädgårdar. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Tofsmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Tofsmesen är en charmig och omtyckt fågel bland fågelskådare. Dess tofs och livliga beteende gör den till en fascinerande varelse att observera i naturen. Många människor njuter av att mata och locka tofsmesarna till sina trädgårdar för att få närmare kontakt med dessa underbara fåglar.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus), även känd som tofsmes, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin tofs på huvudet och är en vanlig syn i skogar och trädgårdar i Europa. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en tofs på huvudet, en svart haka och hals, en vit halsring och en gråblå ovansida. Dess undersida är vit. Tofsen på huvudet ger den dess karakteristiska utseende. Storlek: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en kroppslängd på cirka 11-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 19-22 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter samt besöker fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta ses hoppa och klättra runt på träd och grenar i sin jakt på föda. Den är också skicklig på att hänga upp och ner när den letar efter insekter. Häckning: Tofsmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av en variation av pipande och gnisslande toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i skogar och trädgårdar. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Tofsmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Tofsmesen är en charmig och omtyckt fågel bland fågelskådare. Dess tofs och livliga beteende gör den till en fascinerande varelse att observera i naturen. Många människor njuter av att mata och locka tofsmesarna till sina trädgårdar för att få närmare kontakt med dessa underbara fåglar.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och charmig fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska utseende och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en iögonfallande svart huva och nacke, vilket ger den dess namn. Resten av fjäderdräkten är mestadels vit, och den har en karakteristisk vit fläck på vingen. Dess näbb är liten och spetsig. Storlek: Svartmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-11 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Den äter främst små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur, men den äter också frön och nötter. Svartmesen besöker ofta fågelbord och äter frön och fettblandningar. Beteende: Svartmesen är en livlig och aktiv fågel som är känd för sitt hängande beteende. Den klättrar runt på grenar och träd med huvudet nedåt när den söker efter föda. Dess rörliga beteende och snabba flykt gör den till en utmanande fågel att fotografera. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter i träd, buskar eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 7-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Svartmesen har en variation av snabba och pipande ljud som de använder för att kommunicera med varandra. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är ofta närvarande i närheten av vattenkällor. Migration: Svartmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Svartmesen är en omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva och livliga beteende. Att få se en svartmes i naturen är alltid en rolig och givande upplevelse, och många människor sätter upp fågelholkar för att försöka locka dessa charmiga fåglar till sina trädgårdar.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus), även känd som tofsmes, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin tofs på huvudet och är en vanlig syn i skogar och trädgårdar i Europa. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en tofs på huvudet, en svart haka och hals, en vit halsring och en gråblå ovansida. Dess undersida är vit. Tofsen på huvudet ger den dess karakteristiska utseende. Storlek: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en kroppslängd på cirka 11-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 19-22 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter samt besöker fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta ses hoppa och klättra runt på träd och grenar i sin jakt på föda. Den är också skicklig på att hänga upp och ner när den letar efter insekter. Häckning: Tofsmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av en variation av pipande och gnisslande toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i skogar och trädgårdar. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Tofsmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Tofsmesen är en charmig och omtyckt fågel bland fågelskådare. Dess tofs och livliga beteende gör den till en fascinerande varelse att observera i naturen. Många människor njuter av att mata och locka tofsmesarna till sina trädgårdar för att få närmare kontakt med dessa underbara fåglar.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och charmig fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska utseende och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en iögonfallande svart huva och nacke, vilket ger den dess namn. Resten av fjäderdräkten är mestadels vit, och den har en karakteristisk vit fläck på vingen. Dess näbb är liten och spetsig. Storlek: Svartmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-11 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Den äter främst små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur, men den äter också frön och nötter. Svartmesen besöker ofta fågelbord och äter frön och fettblandningar. Beteende: Svartmesen är en livlig och aktiv fågel som är känd för sitt hängande beteende. Den klättrar runt på grenar och träd med huvudet nedåt när den söker efter föda. Dess rörliga beteende och snabba flykt gör den till en utmanande fågel att fotografera. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter i träd, buskar eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 7-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Svartmesen har en variation av snabba och pipande ljud som de använder för att kommunicera med varandra. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är ofta närvarande i närheten av vattenkällor. Migration: Svartmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Svartmesen är en omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva och livliga beteende. Att få se en svartmes i naturen är alltid en rolig och givande upplevelse, och många människor sätter upp fågelholkar för att försöka locka dessa charmiga fåglar till sina trädgårdar.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en medelstor sångfågel som tillhör finkfågelfamiljen (Fringillidae). Den är en vanlig fågel i Europa och många andra delar av världen och är känd för sin karakteristiska sång och sitt färgglada utseende. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa och nacke, en rosa bröst, och bruna vingar och rygg. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ofta mer intensiva färger, särskilt under häckningssäsongen. Storlek: Bofinken är en medelstor finkfågel med en kroppslängd på cirka 15 centimeter och ett vingspann på cirka 24-28 centimeter. Föda: Den äter frön och frukter som den hittar i träd, buskar och på marken. Bofinken äter också insekter och andra små ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen när den behöver extra protein. Beteende: Bofinken är en social fågel och ses ofta i små grupper eller större flockar, särskilt under vintermånaderna. Den är känd för sin melodiska sång, som består av varierande toner och läten. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis på en gren eller i en grenklyka. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Bofinken trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. Den är anpassningsbar när det gäller sin livsmiljö och kan påträffas i många olika miljöer. Migration: Många bofinkar är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor under vintern. Vissa populationer kan dock vara partiella eller korta sträckor migrerande, beroende på deras geografiska läge. Bofinken är en älskad och välkänd fågel i många delar av världen och är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar. Dess vackra fjäderdräkt och melodiska sång gör den till en uppskattad gäst i naturen och en favorit bland fågelskådare och trädgårdsägare.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en medelstor sångfågel som tillhör finkfågelfamiljen (Fringillidae). Den är en vanlig fågel i Europa och många andra delar av världen och är känd för sin karakteristiska sång och sitt färgglada utseende. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa och nacke, en rosa bröst, och bruna vingar och rygg. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ofta mer intensiva färger, särskilt under häckningssäsongen. Storlek: Bofinken är en medelstor finkfågel med en kroppslängd på cirka 15 centimeter och ett vingspann på cirka 24-28 centimeter. Föda: Den äter frön och frukter som den hittar i träd, buskar och på marken. Bofinken äter också insekter och andra små ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen när den behöver extra protein. Beteende: Bofinken är en social fågel och ses ofta i små grupper eller större flockar, särskilt under vintermånaderna. Den är känd för sin melodiska sång, som består av varierande toner och läten. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis på en gren eller i en grenklyka. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Bofinken trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. Den är anpassningsbar när det gäller sin livsmiljö och kan påträffas i många olika miljöer. Migration: Många bofinkar är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor under vintern. Vissa populationer kan dock vara partiella eller korta sträckor migrerande, beroende på deras geografiska läge. Bofinken är en älskad och välkänd fågel i många delar av världen och är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar. Dess vackra fjäderdräkt och melodiska sång gör den till en uppskattad gäst i naturen och en favorit bland fågelskådare och trädgårdsägare.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en medelstor sångfågel som tillhör finkfågelfamiljen (Fringillidae). Den är en vanlig fågel i Europa och många andra delar av världen och är känd för sin karakteristiska sång och sitt färgglada utseende. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa och nacke, en rosa bröst, och bruna vingar och rygg. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ofta mer intensiva färger, särskilt under häckningssäsongen. Storlek: Bofinken är en medelstor finkfågel med en kroppslängd på cirka 15 centimeter och ett vingspann på cirka 24-28 centimeter. Föda: Den äter frön och frukter som den hittar i träd, buskar och på marken. Bofinken äter också insekter och andra små ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen när den behöver extra protein. Beteende: Bofinken är en social fågel och ses ofta i små grupper eller större flockar, särskilt under vintermånaderna. Den är känd för sin melodiska sång, som består av varierande toner och läten. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis på en gren eller i en grenklyka. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Bofinken trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. Den är anpassningsbar när det gäller sin livsmiljö och kan påträffas i många olika miljöer. Migration: Många bofinkar är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor under vintern. Vissa populationer kan dock vara partiella eller korta sträckor migrerande, beroende på deras geografiska läge. Bofinken är en älskad och välkänd fågel i många delar av världen och är känd för att besöka fågelmatningar i trädgårdar. Dess vackra fjäderdräkt och melodiska sång gör den till en uppskattad gäst i naturen och en favorit bland fågelskådare och trädgårdsägare.
Talltita, även känd som "Parus major" eller "Great Tit" på engelska, är en vanlig fågel som tillhör mesfamiljen. Den är känd för sin karakteristiska färgteckning och sitt livliga beteende. Här är några fakta om talltitan: Utseende: Talltitan har en tydlig svart huvudkrona och ett svart band som sträcker sig från näbben till bröstet. Resten av kroppen är huvudsakligen vit med gula och gröna nyanser på vingar och stjärt. Denna färgkombination gör dem lätt att identifiera. Storlek: Talltitan är en medelstor fågel med en kroppslängd på ungefär 14 cm och en vingspann på 21-23 cm. Beteende: De är aktiva fåglar som ofta ses hoppa runt i träd och buskar på jakt efter insekter och frön. De är kända för att besöka fågelmatningar och kan anpassa sig till att äta olika typer av föda, inklusive solrosfrön och nötter. Läten: Talltitans sång består av klara och karakteristiska toner som kan vara mycket ljudliga och melodiösa. De har även olika lockläten och kommunikationssignaler. Habitat: De finns i en rad olika livsmiljöer, inklusive skogar, trädgårdar, parker och städer. De är vanliga i Europa och delar av Asien. Fortplantning: Talltitans häckar vanligtvis i trädhål eller i fågelholkar. Honan bygger boet och lägger ägg, och båda föräldrarna deltar i att mata och ta hand om ungarna. Talltitans är mycket populära bland fågelskådare på grund av sin färggranna fjäderdräkt och sitt livliga beteende. De är också värdefulla för ekosystemet eftersom de hjälper till att kontrollera insektspopulationer och sprider frön när de äter frukt.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och charmig fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska utseende och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en iögonfallande svart huva och nacke, vilket ger den dess namn. Resten av fjäderdräkten är mestadels vit, och den har en karakteristisk vit fläck på vingen. Dess näbb är liten och spetsig. Storlek: Svartmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-11 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Den äter främst små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur, men den äter också frön och nötter. Svartmesen besöker ofta fågelbord och äter frön och fettblandningar. Beteende: Svartmesen är en livlig och aktiv fågel som är känd för sitt hängande beteende. Den klättrar runt på grenar och träd med huvudet nedåt när den söker efter föda. Dess rörliga beteende och snabba flykt gör den till en utmanande fågel att fotografera. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter i träd, buskar eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 7-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Svartmesen har en variation av snabba och pipande ljud som de använder för att kommunicera med varandra. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är ofta närvarande i närheten av vattenkällor. Migration: Svartmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Svartmesen är en omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva och livliga beteende. Att få se en svartmes i naturen är alltid en rolig och givande upplevelse, och många människor sätter upp fågelholkar för att försöka locka dessa charmiga fåglar till sina trädgårdar.
Större hackspett (Dendrocopos major), även känd som större flaggspett eller bara hackspett, är en medelstor hackspett som finns i Europa och Asien. Det är en iögonfallande fågel med en karakteristisk fjäderdräkt och beteende. Här är några intressanta fakta om större hackspett: Utseende: Större hackspett har en distinkt fjäderdräkt med en röd nackfläck hos hanar, svart huvud, vit kind, och svartvit rygg. Hanarna har en röd nackfläck medan honorna har en svart nackfläck. Denna färgvariation hjälper till med könsbestämning. Storlek: Den är medelstor jämfört med andra hackspettar, med en kroppslängd på cirka 23-26 centimeter och ett vingspann på cirka 34-39 centimeter. Föda: Större hackspetten är en insektsätare och livnär sig huvudsakligen på insekter, larver och spindlar som den plockar från trädens bark. Den kan också äta frukt och frön, särskilt under vintermånaderna när insekter är knappa. Beteende: Denna hackspett hämtar sin föda genom att hacka och borra i trädstammar och grenar med sin kraftiga näbb. Den är också känd för sin knackande och trummande sång, som är ett sätt att kommunicera med andra hackspettar och markera sitt revir. Häckning: Större hackspetten bygger sitt bo i trädstammar och klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 5-8 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Habitat: Större hackspetten förekommer i en mängd olika skogsområden, inklusive lövskogar, barrskogar och blandade skogar. Den är vanligtvis associerad med trädrika områden. Migration: Denna art är stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Naturskydd: Större hackspetten är en viktig art för skogsbiologin och kan fungera som en indikator på skogens hälsa. Bevarande av deras naturliga livsmiljöer är viktigt för att bevara populationerna. Större hackspetten är en spektakulär fågel att se i naturen, särskilt när den trummar på trädstammar eller letar efter föda på trädens bark. Dess närvaro är en berikande upplevelse för fågelskådare och naturälskare som söker efter den i skogsområden.
Previous Post
Asköviken II
Next Post
Västkusten

Music 2011

  • JT Coldfire - Village Västerås
  • The Refreshments X-mas show - Västerås
  • Daniel Adams Ray - Västerås
  • John Mayall - Katalin
  • Thomas Di Leva - Västerås
  • The Ark - Västerås
  • Y & T - Rockland
  • Chris Hiatt - Kåren - Västerås
  • Jimmy Zavala - Kåren - Västerås
  • NRBQ - Rockland
  • Slade - Katalin
  • Dag vag

    • Music 2012

  • Joe Bonamassa - Cirkus 2012
  • Surarocken - 2012
  • Huriguns - 2012
  • Johnny Winter - 2012

    • Music 2013

  • Stampen 2013-01-05
  • Stan Webb`s Chicken Shack - Rockland
  • Joe Bonamassa - Beacon Theatre NYC
  • Hellsingland Underground - Katalin
  • The Temperance Movement - Katalin
  • The Temperance Movement - Avesta Garaget
  • Fagersta Blues förening
  • Theresa Andersson - Strömsholms Jazz
  • Joe Louis Walker - Rockland
  • Canned Heat - Rockland
  • Eric Gales - Rockland
  • Pat Travers - Rockland
  • Wigelius Band - Rockland
  • Harem Scarem - Rockland
  • Local Loco & The Idiots - Rockland
  • Anders F Rönnblom - Rockland

    • Music 2014

  • Fasching - Trettondagaftonblues
  • Eric Gales - Rockland
  • The Graveltones - Bryggerihusen
  • The Temperance Movement - Bryggerihusen
  • Stacie Collin - Rockland
  • Paris Blues Harlem - NYC
  • Smögen Festivalen
  • Terra Blues - NYC
  • Jan Gerfast - Sätrabrunn
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam

    • Music 2015

  • Bernard Allison - Rockland
  • Red Rooster Revisited - Sätrabrunn
  • Mashed kidneys MC - Blues Jam
  • Jared James Nichols - Avesta Garaget

    • Music 2016

  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Maj )
  • Paris Blues - Harlem NYC
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Sep )

    • Music 2017

  • Jonny Lang - Nalen
  • Paulo Mendonca - Intiman
  • Erja Lyytinen - Intiman

    • Music 2018

  • Bluesbaren - Stockholm
  • Bluesrock - Surahammar
  • Sky High - Lasse I Parken

    • Music 2022

  • The Blue Benders - Suradagarna
  • Bluesfest i Torp
  • Solid Fuse

    • Out´n Loud

  • Out´n loud - 2014-09-21
  • Out´n loud - 2014-11-15
  • Out´n loud - 2015-05-24
  • Out´n loud - 2016-05-22
  • Out´n loud - 2017-06-11

    • Blandad musik Hedemora

  • Krusbärs BloosOrkester
  • Ove i Teater ladan
  • Stjärnsund
  • Skullen
  • A Lot Of Roots & Some Bloos
  • Teater i Hedemora
  • Old Town Blues Day
  • Ungdommar på Stampen

    •  

    Dalarocken 2018

    Dalarocken Fredag:
  • Courteys of-Vasascenen
  • Dalarocks Tribute - Vasascenen
  • Dan Romeo - Fräna scenen
  • Elias med band
  • Lastkaj 14
  • Mikael Rickfors & Månson all stars - Vasascenen
  • Sven-Holger & Skuggspelet - Fräna scenen
  • Vilma Flood - Fräna scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Dubland - Vasascenen
  • Ebbot & Bobby Mainstream feat the ingredible G-string band - Fräna scenen
  • Hökartorget - Fräna scenen
  • Lisa Lystam family band - Fräna scenen
  • Partiet - Vasascenen
  • Sky High - Vasascenen
  • Svahnmärkt special edition - Fräna scenen

    • Dalarocken 2019

    Dalarocken Fredag:
  • Angstbadan - Fräna scenen
  • Atomic Swing - Storascenen
  • Ceci Noir - Fräna Scenen
  • M Ä B E - Stora Scenen
  • Nadja Evelina - Fräna Scenen
  • Svahnmärkt & Kusinen - Stora Scenen
  • Tryin´ Within - Fräna Scenen
  • Young, Rich & Pitiful - Stora Scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Allwin - Fräna Scenen
  • Dalarocken Jr - Stora Scenen
  • Ebba Gold - Stora Scenen
  • Flat Foot - Fräna Scenen
  • Helsingland Underground - Fräna Scenen
  • Jeppe The King & Memphis Blues BA - Fräna Scenen
  • Raketklubben - Stora Scenen
  • Sator - Stora Scenen
  • Stiletto Express - Stora Scenen

    • Blues Jam 2012

  • Blues Jam - 15 Sep
  • Blues Jam - 6 Okt
  • Blues Jam - 31 Dec

    • Blues Jam 2013

  • Blues Jam - 15 Juni
  • Blues Jam - 7 Sep
  • Blues Jam - 6 Juni

    • Blues Jam 2014

  • Blues Jam - 3 Maj
  • Blues Jam - 6 Sep

    • Blues Jam 2015

  • Blues Jam - 6 Juni
  • Blues Jam - 5 Dec

    • Blues Jam 2016

  • Blues Jam - 6 Feb
  • Blues Jam - 2 April
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 6 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2017

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 7 Mars
  • Blues Jam - 7 Maj
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 3 Sep
  • Blues Jam - 8 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2018

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 4 Mars
  • Blues Jam - 8 April
  • Blues Jam - 6 Maj
  • Blues Jam - 3 Juni
  • Blues Jam - 5 Aug
  • Blues Jam - 2 Sep
  • Blues Jam - 7 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov

    • Blues Jam 2019

  • Blues Jam - 3 Feb
  • Blues Jam - 5 Maj

    • Blues Jam 2020

  • Blues Jam - 1 Feb

    • Blues Jam 2021

  • Blues Jam-24 Juli
  • Blues Jam-4 Sep
  • Blues Jam-2 Okt
  • Blues Jam-4 Dec

    • Blues Jam 2022

  • Blues Jam-5 Mars
  • Blues Jam-2 April
  • Blues Jam-7 Maj
  • Blues Jam-1 Oktober
  • Blues Jam-5 November
  • Blues Jam-3 December

    • Hubbo @ Tony Lif 2023