Hubbo
  • Hubbo.se
  • Pensionärs äventyr
  • Music Pictures
  • Links
    • About
    • Gallery
    • Medical Photography
    • My Painting Art
    • Street Pictures

Skillberg 22

Nötväcka är en fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Denna fågel är känd för sitt karakteristiska beteende att klättra längs trädstammar och grenar, vilket den gör med hjälp av sin starka näbb och sina starka klorna. Nötväckor har en unik förmåga att gå upp och ned längs träden, vilket gör dem skickliga på att leta efter insekter, larver och frön som de kan äta. Här är några kännetecken för nötväckan: Storlek: Nötväckan är en relativt liten fågel, vanligtvis 12-15 centimeter lång. Färg: Dess fjäderdräkt är oftast blågrå på ovansidan och rostfärgad på undersidan. Den har också ett svart ögonstreck som sträcker sig från ögat mot nacken. Näbb: Nötväckan har en kraftig, rak näbb som den använder för att hacka upp bark och leta efter insekter och frön. Läte: Dess läte är karakteristiskt och låter som ett "tink-tink-tink" eller "tsi-tsi-tsi." Lätet används ofta för kommunikation mellan individer. Beteende: Nötväckor är mycket skickliga på att klättra längs trädstammar och grenar. De kan även hacka ut hål i trä för att gömma sina frön eller för att skapa bohål. Bo: De bygger sina bon i trädhål och använder gräs, löv och fjädrar för att skapa en bekväm bohåla. Nötväckor är mest aktiva under vintermånaderna och är då ofta synliga när de letar efter föda. Deras föda består oftast av nötter och frön, men de äter också insekter och larver. Dessa små fåglar är kända för sin uthållighet när de försöker öppna nötter genom att hålla dem i en spricka och hacka på dem med sin näbb. Nötväckor finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien, och det finns flera olika underarter av nötväckor som har anpassat sig till olika miljöer. De är fascinerande fåglar att observera i naturen på grund av sitt unika beteende och utseende.
Nötväcka är en fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Denna fågel är känd för sitt karakteristiska beteende att klättra längs trädstammar och grenar, vilket den gör med hjälp av sin starka näbb och sina starka klorna. Nötväckor har en unik förmåga att gå upp och ned längs träden, vilket gör dem skickliga på att leta efter insekter, larver och frön som de kan äta. Här är några kännetecken för nötväckan: Storlek: Nötväckan är en relativt liten fågel, vanligtvis 12-15 centimeter lång. Färg: Dess fjäderdräkt är oftast blågrå på ovansidan och rostfärgad på undersidan. Den har också ett svart ögonstreck som sträcker sig från ögat mot nacken. Näbb: Nötväckan har en kraftig, rak näbb som den använder för att hacka upp bark och leta efter insekter och frön. Läte: Dess läte är karakteristiskt och låter som ett "tink-tink-tink" eller "tsi-tsi-tsi." Lätet används ofta för kommunikation mellan individer. Beteende: Nötväckor är mycket skickliga på att klättra längs trädstammar och grenar. De kan även hacka ut hål i trä för att gömma sina frön eller för att skapa bohål. Bo: De bygger sina bon i trädhål och använder gräs, löv och fjädrar för att skapa en bekväm bohåla. Nötväckor är mest aktiva under vintermånaderna och är då ofta synliga när de letar efter föda. Deras föda består oftast av nötter och frön, men de äter också insekter och larver. Dessa små fåglar är kända för sin uthållighet när de försöker öppna nötter genom att hålla dem i en spricka och hacka på dem med sin näbb. Nötväckor finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien, och det finns flera olika underarter av nötväckor som har anpassat sig till olika miljöer. De är fascinerande fåglar att observera i naturen på grund av sitt unika beteende och utseende.
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och känd fågel i många delar av Europa och Asien. Den tillhör familjen mesfåglar (Paridae) och är en av de mest karakteristiska småfåglarna i trädgårdar och skogsområden. Här är några kännetecken för talgoxen: Storlek och utseende: Talgoxen är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 14 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blågrå på ovansidan och gul på undersidan. Den har en tydlig svart strimma över ögonen och en svart halsfläck, samt en vit kind. Näbb: Talgoxen har en kraftig näbb som används för att knäcka frön och leta efter insekter. Beteende: Denna fågel är ofta aktiv och rörlig och ses ofta hoppa runt i träd och buskar. Den är känd för sitt hängande uppochnedbeteende när den letar efter insekter och larver. Röst: Talgoxen har olika läten, inklusive en karakteristisk sång som låter som "tjivit tjivit tjivit." Den kan också ge ifrån sig skarpa skränande läten. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver, spindlar och även små frukter och bär. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Boet fodras vanligtvis med mjukt material som fjädrar, mossa och hår. Spridning: Talgoxen har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är inte en flyttfågel utan stannar oftast på sin hemort året runt. Talgoxen är en populär fågel att mata i trädgårdar och lockas ofta till fågelmatningar med solrosfrön och nötkött. Dess livliga beteende och vackra utseende gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och enkel att känna igen för fågelskådare.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör mesfamiljen (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien och är känd för sin karakteristiska blå färg på huvudet och ryggen. Här är några kännetecken för blåmesen: Storlek och utseende: Blåmesen är en liten fågel med en längd på cirka 10-12 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blå på ovansidan och gul på undersidan. Hanarna har en starkare blå färg på huvudet än honorna. Näbb: Blåmesen har en kraftig och konisk näbb som är anpassad för att knäcka frön och äta små insekter. Beteende: Blåmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta klättrar runt i träd och buskar i jakten på föda. Den är duktig på att hoppa mellan grenar och kan hänga upp och ner när den letar efter insekter. Röst: Blåmesen har en karakteristisk sång som låter som ett skarpt och sprött "tsee-tsee-tsee" eller "siii-siii-siii." Dess sång används för att markera revir och attrahera partners under häckningssäsongen. Föda: Blåmesen äter en blandad diet som inkluderar frön, nötter, insekter, larver och spindlar. Den är känd för att besöka fågelmatningar där den äter solrosfrön och andra fröer. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Bonet fodras med mjukt material som gräs, mossa och fjädrar. Häckning: Blåmesen är monogama fåglar och häckar vanligtvis en gång om året. Honan lägger ägg i boet och ruvar dem innan ungarna kläcks. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Spridning: Blåmesen finns i en mängd olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är en stannfågel och rör sig inte långa sträckor under olika årstider. Blåmesen är en älskad fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare och är ofta en vanlig besökare vid trädgårdsfågelmatningar. Dess vackra fjäderdräkt och livliga beteende gör den till en omtyckt art att observera och beundra.
Askoviken07 5
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och känd fågel i många delar av Europa och Asien. Den tillhör familjen mesfåglar (Paridae) och är en av de mest karakteristiska småfåglarna i trädgårdar och skogsområden. Här är några kännetecken för talgoxen: Storlek och utseende: Talgoxen är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 14 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blågrå på ovansidan och gul på undersidan. Den har en tydlig svart strimma över ögonen och en svart halsfläck, samt en vit kind. Näbb: Talgoxen har en kraftig näbb som används för att knäcka frön och leta efter insekter. Beteende: Denna fågel är ofta aktiv och rörlig och ses ofta hoppa runt i träd och buskar. Den är känd för sitt hängande uppochnedbeteende när den letar efter insekter och larver. Röst: Talgoxen har olika läten, inklusive en karakteristisk sång som låter som "tjivit tjivit tjivit." Den kan också ge ifrån sig skarpa skränande läten. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver, spindlar och även små frukter och bär. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Boet fodras vanligtvis med mjukt material som fjädrar, mossa och hår. Spridning: Talgoxen har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är inte en flyttfågel utan stannar oftast på sin hemort året runt. Talgoxen är en populär fågel att mata i trädgårdar och lockas ofta till fågelmatningar med solrosfrön och nötkött. Dess livliga beteende och vackra utseende gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och enkel att känna igen för fågelskådare.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig och välkänd fågelart som tillhör familjen finkar (Fringillidae). Den finns i stora delar av Europa och Asien och är känd för sina vackra färger och sång. Här är några kännetecken för bofinken: Storlek och utseende: Bofinken är en medelstor finkfågel med en kroppslängd på cirka 15 centimeter. Hanen har en färggrann fjäderdräkt med en blågrå hjässa, brungul nacke och bröst, och en rosa till rödbrun buk. Vingarna har en distinkt vit vingebar. Honan är generellt mer dämpad i färgerna med brunspräcklig fjäderdräkt. Näbb: Bofinkens näbb är kraftig och konisk, vilket gör den bra på att knäcka frön och äta olika sorters föda. Sång: Hanen bofinken är känd för sin melodiska sång som kan beskrivas som en blandning av visslingar och drillar. Sången används främst för att markera revir och locka honor under häckningstiden. Beteende: Bofinkar är ofta marklevande och ses leta efter frön, insekter och små ryggradslösa djur på marken. De besöker också fågelmatningar där de äter solrosfrön och andra frön. Häckning: Bofinkar bygger sina bon i träd och buskar och lägger ägg i en skålformad konstruktion fodrad med mjukt material som gräs och fjädrar. De är monogama fåglar och häckar vanligtvis en gång om året. Spridning: Bofinken har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. Vissa populationer av bofinkar är stannfåglar medan andra är delvis flyttfåglar och kan röra sig beroende på säsong och tillgång på föda. Bofinken är en omtyckt fågel för fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sin färggranna fjäderdräkt och melodiska sång. Den är en vanlig syn i många delar av Europa och Asien och har anpassat sig väl till mänskliga bosättningar och trädgårdar.
Ekorren är en liten gnagare som är mycket välkänd och älskad för sitt gulliga utseende och sitt livliga beteende. Här är några kännetecken för ekorren: Storlek och utseende: Ekorren är generellt en liten till medelstor gnagare med en lång och buskig svans. Dess kropp är täckt av tät, mjuk päls som kan variera i färg från grå, rödbrun till svart, beroende på art och geografisk plats. Ekorrens stora ögon ger den ett vaket och gulligt utseende. Svans: Ekorrens svans är lång och buskig, och den använder den ofta för balans när den klättrar och hoppar mellan trädgrenar. Svansen kan också användas för att kommunicera med andra ekorrar och för att hålla värmen under kalla dagar. Beteende: Ekorren är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Den är en utmärkt klättrare och kan snabbt och smidigt röra sig i trädtopparna. Ekorren hoppar ofta från träd till träd och använder sin svans för att balansera. De är också duktiga på att gräva och gömma föda under marken. Föda: Ekorren är främst vegetarian och äter en diet som består av nötter, frön, bär, knoppar, svampar och ibland insekter. De är kända för att samla och gömma mat i olika gömställen, och deras gömmor hjälper dem att överleva under vintern när födan är knapp. Habitat: Ekorren trivs i skogar och parker där det finns tillräckligt med träd och föda. De finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. Fortplantning: Ekorren föder oftast sina ungar två gånger om året, vanligtvis en gång på våren och en gång på sensommaren. Honan bygger ett bo av löv och grenar högt uppe i ett träd där hon föder sina ungar. Fiender: Ekorrens främsta fiender är rovfåglar som ugglor, ormar och rovfåglar som kan attackera dem när de är på marken. Dessutom kan ekorrar falla offer för katter och andra marklevande rovdjur. Ekorren är en ikonisk och populär varelse i många kulturer och anses ofta vara en symbol för snabbhet, skicklighet och livlighet. Många människor njuter av att titta på ekorrar i sina trädgårdar och parker och ser dem som charmiga och underhållande varelser.
Ekorren är en liten gnagare som är mycket välkänd och älskad för sitt gulliga utseende och sitt livliga beteende. Här är några kännetecken för ekorren: Storlek och utseende: Ekorren är generellt en liten till medelstor gnagare med en lång och buskig svans. Dess kropp är täckt av tät, mjuk päls som kan variera i färg från grå, rödbrun till svart, beroende på art och geografisk plats. Ekorrens stora ögon ger den ett vaket och gulligt utseende. Svans: Ekorrens svans är lång och buskig, och den använder den ofta för balans när den klättrar och hoppar mellan trädgrenar. Svansen kan också användas för att kommunicera med andra ekorrar och för att hålla värmen under kalla dagar. Beteende: Ekorren är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Den är en utmärkt klättrare och kan snabbt och smidigt röra sig i trädtopparna. Ekorren hoppar ofta från träd till träd och använder sin svans för att balansera. De är också duktiga på att gräva och gömma föda under marken. Föda: Ekorren är främst vegetarian och äter en diet som består av nötter, frön, bär, knoppar, svampar och ibland insekter. De är kända för att samla och gömma mat i olika gömställen, och deras gömmor hjälper dem att överleva under vintern när födan är knapp. Habitat: Ekorren trivs i skogar och parker där det finns tillräckligt med träd och föda. De finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. Fortplantning: Ekorren föder oftast sina ungar två gånger om året, vanligtvis en gång på våren och en gång på sensommaren. Honan bygger ett bo av löv och grenar högt uppe i ett träd där hon föder sina ungar. Fiender: Ekorrens främsta fiender är rovfåglar som ugglor, ormar och rovfåglar som kan attackera dem när de är på marken. Dessutom kan ekorrar falla offer för katter och andra marklevande rovdjur. Ekorren är en ikonisk och populär varelse i många kulturer och anses ofta vara en symbol för snabbhet, skicklighet och livlighet. Många människor njuter av att titta på ekorrar i sina trädgårdar och parker och ser dem som charmiga och underhållande varelser.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten fågel som tillhör mesfamiljen (Paridae) och är känd för sin karakteristiska fjäderdräkt och sitt beteende. Den finns i olika delar av Europa och Asien och är en relativt vanlig fågel i skogar och trädlösa områden. Här är några kännetecken för svartmesen: Storlek och utseende: Svartmesen är en liten fågel med en längd på cirka 11 till 12 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen svart på huvudet och bröstet, medan den övriga kroppen är vit. Den har också en karakteristisk vit fläck på nacken och en vit kindfläck. Näbb: Svartmesen har en kraftig näbb som är anpassad för att knäcka frön och äta små insekter. Beteende: Svartmesen är en aktiv och livlig fågel. Den är känd för sitt akrobatiska beteende när den klättrar och hoppar runt i träd och buskar i jakten på föda. Den kan hänga upp och ner när den letar efter insekter och larver. Röst: Svartmesen har olika läten, inklusive en snabb och ljus sång samt en rad olika kontaktläten som används för kommunikation med andra medlemmar av sin flock. Föda: Svartmesen är en allätare och äter en blandad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver och spindlar. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Bonet fodras med mjukt material som gräs, mossa och fjädrar. Häckning: Svartmesen är monogama fåglar och häckar vanligtvis en gång om året. Honan lägger ägg i boet och ruvar dem innan ungarna kläcks. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Spridning: Svartmesen är vanlig i skogar och skogsområden i Europa och Asien. Vissa populationer är stannfåglar medan andra är delvis flyttfåglar och kan röra sig beroende på årstiden och födotillgången. Svartmesen är en älskad fågel för fågelskådare och trädgårdsägare och är känd för sin charmiga och livliga personlighet. Dess svarta huvud och vita kindfläck gör den relativt lätt att identifiera när den besöker trädgårdsfågelmatningar.
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och känd fågel i många delar av Europa och Asien. Den tillhör familjen mesfåglar (Paridae) och är en av de mest karakteristiska småfåglarna i trädgårdar och skogsområden. Här är några kännetecken för talgoxen: Storlek och utseende: Talgoxen är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 14 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blågrå på ovansidan och gul på undersidan. Den har en tydlig svart strimma över ögonen och en svart halsfläck, samt en vit kind. Näbb: Talgoxen har en kraftig näbb som används för att knäcka frön och leta efter insekter. Beteende: Denna fågel är ofta aktiv och rörlig och ses ofta hoppa runt i träd och buskar. Den är känd för sitt hängande uppochnedbeteende när den letar efter insekter och larver. Röst: Talgoxen har olika läten, inklusive en karakteristisk sång som låter som "tjivit tjivit tjivit." Den kan också ge ifrån sig skarpa skränande läten. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver, spindlar och även små frukter och bär. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Boet fodras vanligtvis med mjukt material som fjädrar, mossa och hår. Spridning: Talgoxen har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är inte en flyttfågel utan stannar oftast på sin hemort året runt. Talgoxen är en populär fågel att mata i trädgårdar och lockas ofta till fågelmatningar med solrosfrön och nötkött. Dess livliga beteende och vackra utseende gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och enkel att känna igen för fågelskådare.
Nötväcka är en fågelart som tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Denna fågel är känd för sitt karakteristiska beteende att klättra längs trädstammar och grenar, vilket den gör med hjälp av sin starka näbb och sina starka klorna. Nötväckor har en unik förmåga att gå upp och ned längs träden, vilket gör dem skickliga på att leta efter insekter, larver och frön som de kan äta. Här är några kännetecken för nötväckan: Storlek: Nötväckan är en relativt liten fågel, vanligtvis 12-15 centimeter lång. Färg: Dess fjäderdräkt är oftast blågrå på ovansidan och rostfärgad på undersidan. Den har också ett svart ögonstreck som sträcker sig från ögat mot nacken. Näbb: Nötväckan har en kraftig, rak näbb som den använder för att hacka upp bark och leta efter insekter och frön. Läte: Dess läte är karakteristiskt och låter som ett "tink-tink-tink" eller "tsi-tsi-tsi." Lätet används ofta för kommunikation mellan individer. Beteende: Nötväckor är mycket skickliga på att klättra längs trädstammar och grenar. De kan även hacka ut hål i trä för att gömma sina frön eller för att skapa bohål. Bo: De bygger sina bon i trädhål och använder gräs, löv och fjädrar för att skapa en bekväm bohåla. Nötväckor är mest aktiva under vintermånaderna och är då ofta synliga när de letar efter föda. Deras föda består oftast av nötter och frön, men de äter också insekter och larver. Dessa små fåglar är kända för sin uthållighet när de försöker öppna nötter genom att hålla dem i en spricka och hacka på dem med sin näbb. Nötväckor finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien, och det finns flera olika underarter av nötväckor som har anpassat sig till olika miljöer. De är fascinerande fåglar att observera i naturen på grund av sitt unika beteende och utseende.
Ekorren är en liten gnagare som är mycket välkänd och älskad för sitt gulliga utseende och sitt livliga beteende. Här är några kännetecken för ekorren: Storlek och utseende: Ekorren är generellt en liten till medelstor gnagare med en lång och buskig svans. Dess kropp är täckt av tät, mjuk päls som kan variera i färg från grå, rödbrun till svart, beroende på art och geografisk plats. Ekorrens stora ögon ger den ett vaket och gulligt utseende. Svans: Ekorrens svans är lång och buskig, och den använder den ofta för balans när den klättrar och hoppar mellan trädgrenar. Svansen kan också användas för att kommunicera med andra ekorrar och för att hålla värmen under kalla dagar. Beteende: Ekorren är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Den är en utmärkt klättrare och kan snabbt och smidigt röra sig i trädtopparna. Ekorren hoppar ofta från träd till träd och använder sin svans för att balansera. De är också duktiga på att gräva och gömma föda under marken. Föda: Ekorren är främst vegetarian och äter en diet som består av nötter, frön, bär, knoppar, svampar och ibland insekter. De är kända för att samla och gömma mat i olika gömställen, och deras gömmor hjälper dem att överleva under vintern när födan är knapp. Habitat: Ekorren trivs i skogar och parker där det finns tillräckligt med träd och föda. De finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. Fortplantning: Ekorren föder oftast sina ungar två gånger om året, vanligtvis en gång på våren och en gång på sensommaren. Honan bygger ett bo av löv och grenar högt uppe i ett träd där hon föder sina ungar. Fiender: Ekorrens främsta fiender är rovfåglar som ugglor, ormar och rovfåglar som kan attackera dem när de är på marken. Dessutom kan ekorrar falla offer för katter och andra marklevande rovdjur. Ekorren är en ikonisk och populär varelse i många kulturer och anses ofta vara en symbol för snabbhet, skicklighet och livlighet. Många människor njuter av att titta på ekorrar i sina trädgårdar och parker och ser dem som charmiga och underhållande varelser.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus) är en fågelart som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är känd för den karakteristiska tofsen på huvudet, vilket ger den dess namn. Tofsmesen finns i Europa och Asien och är en relativt vanlig fågel i skogar och lövskogar. Här är några kännetecken för tofsmesen: Storlek och utseende: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en längd på cirka 11-12 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen svart på ovansidan och vit på undersidan. Den har en tydlig svart tofs på huvudet och ett svart band som sträcker sig över ögonen. Vingarna är svarta med vita vingband. Näbb: Tofsmesen har en kraftig och konisk näbb som är anpassad för att äta frön och insekter. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och energisk fågel som ofta klättrar runt i träd och buskar i jakten på föda. Den är bra på att hoppa mellan grenar och kan även hänga upp och ner när den letar efter insekter. Röst: Tofsmesen har en varierad sång som inkluderar olika läten som kan vara snabba och drillande. Den har också en rad olika kontaktläten som används för att kommunicera med andra medlemmar av sin flock. Föda: Tofsmesen äter en blandad diet som inkluderar frön, nötter, insekter, larver och spindlar. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Bonet fodras med mjukt material som gräs, mossa och fjädrar. Häckning: Tofsmesen är monogama fåglar och häckar vanligtvis en gång om året. Honan lägger ägg i boet och ruvar dem innan ungarna kläcks. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna. Spridning: Tofsmesen finns i skogar och lövskogar i Europa och Asien. Den är en stannfågel, vilket innebär att den inte genomgår långa flyttningar utan stannar i sitt hemområde året runt. Tofsmesen är en populär fågel för fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sin unika tofs och sin charmiga personlighet. Den besöker ofta trädgårdsfågelmatningar där den äter frön och nötter, och dess karakteristiska utseende gör den relativt enkel att identifiera.
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och känd fågel i många delar av Europa och Asien. Den tillhör familjen mesfåglar (Paridae) och är en av de mest karakteristiska småfåglarna i trädgårdar och skogsområden. Här är några kännetecken för talgoxen: Storlek och utseende: Talgoxen är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 14 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blågrå på ovansidan och gul på undersidan. Den har en tydlig svart strimma över ögonen och en svart halsfläck, samt en vit kind. Näbb: Talgoxen har en kraftig näbb som används för att knäcka frön och leta efter insekter. Beteende: Denna fågel är ofta aktiv och rörlig och ses ofta hoppa runt i träd och buskar. Den är känd för sitt hängande uppochnedbeteende när den letar efter insekter och larver. Röst: Talgoxen har olika läten, inklusive en karakteristisk sång som låter som "tjivit tjivit tjivit." Den kan också ge ifrån sig skarpa skränande läten. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver, spindlar och även små frukter och bär. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Boet fodras vanligtvis med mjukt material som fjädrar, mossa och hår. Spridning: Talgoxen har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är inte en flyttfågel utan stannar oftast på sin hemort året runt. Talgoxen är en populär fågel att mata i trädgårdar och lockas ofta till fågelmatningar med solrosfrön och nötkött. Dess livliga beteende och vackra utseende gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och enkel att känna igen för fågelskådare.
Askoviken07 16 scaled
Ekorren är en liten gnagare som är mycket välkänd och älskad för sitt gulliga utseende och sitt livliga beteende. Här är några kännetecken för ekorren: Storlek och utseende: Ekorren är generellt en liten till medelstor gnagare med en lång och buskig svans. Dess kropp är täckt av tät, mjuk päls som kan variera i färg från grå, rödbrun till svart, beroende på art och geografisk plats. Ekorrens stora ögon ger den ett vaket och gulligt utseende. Svans: Ekorrens svans är lång och buskig, och den använder den ofta för balans när den klättrar och hoppar mellan trädgrenar. Svansen kan också användas för att kommunicera med andra ekorrar och för att hålla värmen under kalla dagar. Beteende: Ekorren är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Den är en utmärkt klättrare och kan snabbt och smidigt röra sig i trädtopparna. Ekorren hoppar ofta från träd till träd och använder sin svans för att balansera. De är också duktiga på att gräva och gömma föda under marken. Föda: Ekorren är främst vegetarian och äter en diet som består av nötter, frön, bär, knoppar, svampar och ibland insekter. De är kända för att samla och gömma mat i olika gömställen, och deras gömmor hjälper dem att överleva under vintern när födan är knapp. Habitat: Ekorren trivs i skogar och parker där det finns tillräckligt med träd och föda. De finns i olika delar av världen, inklusive Nordamerika, Europa och Asien. Fortplantning: Ekorren föder oftast sina ungar två gånger om året, vanligtvis en gång på våren och en gång på sensommaren. Honan bygger ett bo av löv och grenar högt uppe i ett träd där hon föder sina ungar. Fiender: Ekorrens främsta fiender är rovfåglar som ugglor, ormar och rovfåglar som kan attackera dem när de är på marken. Dessutom kan ekorrar falla offer för katter och andra marklevande rovdjur. Ekorren är en ikonisk och populär varelse i många kulturer och anses ofta vara en symbol för snabbhet, skicklighet och livlighet. Många människor njuter av att titta på ekorrar i sina trädgårdar och parker och ser dem som charmiga och underhållande varelser.
Talgoxen (Parus major) är en vanlig och känd fågel i många delar av Europa och Asien. Den tillhör familjen mesfåglar (Paridae) och är en av de mest karakteristiska småfåglarna i trädgårdar och skogsområden. Här är några kännetecken för talgoxen: Storlek och utseende: Talgoxen är en liten fågel med en kroppslängd på cirka 14 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen blågrå på ovansidan och gul på undersidan. Den har en tydlig svart strimma över ögonen och en svart halsfläck, samt en vit kind. Näbb: Talgoxen har en kraftig näbb som används för att knäcka frön och leta efter insekter. Beteende: Denna fågel är ofta aktiv och rörlig och ses ofta hoppa runt i träd och buskar. Den är känd för sitt hängande uppochnedbeteende när den letar efter insekter och larver. Röst: Talgoxen har olika läten, inklusive en karakteristisk sång som låter som "tjivit tjivit tjivit." Den kan också ge ifrån sig skarpa skränande läten. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver, spindlar och även små frukter och bär. Bo: De bygger sina bon i håligheter i träd eller i fågelholkar. Boet fodras vanligtvis med mjukt material som fjädrar, mossa och hår. Spridning: Talgoxen har en stor utbredning och finns i olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och stadsområden. Den är inte en flyttfågel utan stannar oftast på sin hemort året runt. Talgoxen är en populär fågel att mata i trädgårdar och lockas ofta till fågelmatningar med solrosfrön och nötkött. Dess livliga beteende och vackra utseende gör den till en omtyckt gäst i trädgårdar och enkel att känna igen för fågelskådare.
Previous Post
Asköviken 5
Next Post
Skillberg 23

Music 2011

  • JT Coldfire - Village Västerås
  • The Refreshments X-mas show - Västerås
  • Daniel Adams Ray - Västerås
  • John Mayall - Katalin
  • Thomas Di Leva - Västerås
  • The Ark - Västerås
  • Y & T - Rockland
  • Chris Hiatt - Kåren - Västerås
  • Jimmy Zavala - Kåren - Västerås
  • NRBQ - Rockland
  • Slade - Katalin
  • Dag vag

    • Music 2012

  • Joe Bonamassa - Cirkus 2012
  • Surarocken - 2012
  • Huriguns - 2012
  • Johnny Winter - 2012

    • Music 2013

  • Stampen 2013-01-05
  • Stan Webb`s Chicken Shack - Rockland
  • Joe Bonamassa - Beacon Theatre NYC
  • Hellsingland Underground - Katalin
  • The Temperance Movement - Katalin
  • The Temperance Movement - Avesta Garaget
  • Fagersta Blues förening
  • Theresa Andersson - Strömsholms Jazz
  • Joe Louis Walker - Rockland
  • Canned Heat - Rockland
  • Eric Gales - Rockland
  • Pat Travers - Rockland
  • Wigelius Band - Rockland
  • Harem Scarem - Rockland
  • Local Loco & The Idiots - Rockland
  • Anders F Rönnblom - Rockland

    • Music 2014

  • Fasching - Trettondagaftonblues
  • Eric Gales - Rockland
  • The Graveltones - Bryggerihusen
  • The Temperance Movement - Bryggerihusen
  • Stacie Collin - Rockland
  • Paris Blues Harlem - NYC
  • Smögen Festivalen
  • Terra Blues - NYC
  • Jan Gerfast - Sätrabrunn
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam

    • Music 2015

  • Bernard Allison - Rockland
  • Red Rooster Revisited - Sätrabrunn
  • Mashed kidneys MC - Blues Jam
  • Jared James Nichols - Avesta Garaget

    • Music 2016

  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Maj )
  • Paris Blues - Harlem NYC
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Sep )

    • Music 2017

  • Jonny Lang - Nalen
  • Paulo Mendonca - Intiman
  • Erja Lyytinen - Intiman

    • Music 2018

  • Bluesbaren - Stockholm
  • Bluesrock - Surahammar
  • Sky High - Lasse I Parken

    • Music 2022

  • The Blue Benders - Suradagarna
  • Bluesfest i Torp
  • Solid Fuse

    • Out´n Loud

  • Out´n loud - 2014-09-21
  • Out´n loud - 2014-11-15
  • Out´n loud - 2015-05-24
  • Out´n loud - 2016-05-22
  • Out´n loud - 2017-06-11

    • Blandad musik Hedemora

  • Krusbärs BloosOrkester
  • Ove i Teater ladan
  • Stjärnsund
  • Skullen
  • A Lot Of Roots & Some Bloos
  • Teater i Hedemora
  • Old Town Blues Day
  • Ungdommar på Stampen

    •  

    Dalarocken 2018

    Dalarocken Fredag:
  • Courteys of-Vasascenen
  • Dalarocks Tribute - Vasascenen
  • Dan Romeo - Fräna scenen
  • Elias med band
  • Lastkaj 14
  • Mikael Rickfors & Månson all stars - Vasascenen
  • Sven-Holger & Skuggspelet - Fräna scenen
  • Vilma Flood - Fräna scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Dubland - Vasascenen
  • Ebbot & Bobby Mainstream feat the ingredible G-string band - Fräna scenen
  • Hökartorget - Fräna scenen
  • Lisa Lystam family band - Fräna scenen
  • Partiet - Vasascenen
  • Sky High - Vasascenen
  • Svahnmärkt special edition - Fräna scenen

    • Dalarocken 2019

    Dalarocken Fredag:
  • Angstbadan - Fräna scenen
  • Atomic Swing - Storascenen
  • Ceci Noir - Fräna Scenen
  • M Ä B E - Stora Scenen
  • Nadja Evelina - Fräna Scenen
  • Svahnmärkt & Kusinen - Stora Scenen
  • Tryin´ Within - Fräna Scenen
  • Young, Rich & Pitiful - Stora Scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Allwin - Fräna Scenen
  • Dalarocken Jr - Stora Scenen
  • Ebba Gold - Stora Scenen
  • Flat Foot - Fräna Scenen
  • Helsingland Underground - Fräna Scenen
  • Jeppe The King & Memphis Blues BA - Fräna Scenen
  • Raketklubben - Stora Scenen
  • Sator - Stora Scenen
  • Stiletto Express - Stora Scenen

    • Blues Jam 2012

  • Blues Jam - 15 Sep
  • Blues Jam - 6 Okt
  • Blues Jam - 31 Dec

    • Blues Jam 2013

  • Blues Jam - 15 Juni
  • Blues Jam - 7 Sep
  • Blues Jam - 6 Juni

    • Blues Jam 2014

  • Blues Jam - 3 Maj
  • Blues Jam - 6 Sep

    • Blues Jam 2015

  • Blues Jam - 6 Juni
  • Blues Jam - 5 Dec

    • Blues Jam 2016

  • Blues Jam - 6 Feb
  • Blues Jam - 2 April
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 6 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2017

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 7 Mars
  • Blues Jam - 7 Maj
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 3 Sep
  • Blues Jam - 8 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2018

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 4 Mars
  • Blues Jam - 8 April
  • Blues Jam - 6 Maj
  • Blues Jam - 3 Juni
  • Blues Jam - 5 Aug
  • Blues Jam - 2 Sep
  • Blues Jam - 7 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov

    • Blues Jam 2019

  • Blues Jam - 3 Feb
  • Blues Jam - 5 Maj

    • Blues Jam 2020

  • Blues Jam - 1 Feb

    • Blues Jam 2021

  • Blues Jam-24 Juli
  • Blues Jam-4 Sep
  • Blues Jam-2 Okt
  • Blues Jam-4 Dec

    • Blues Jam 2022

  • Blues Jam-5 Mars
  • Blues Jam-2 April
  • Blues Jam-7 Maj
  • Blues Jam-1 Oktober
  • Blues Jam-5 November
  • Blues Jam-3 December

    • Hubbo @ Tony Lif 2023