Hoppa till innehall

Hem
Pensionärsäventyr
Fotografi
Om mig
Övrigt
SV

Sok

Kohagen

2023-06-29

Kohagen ligger 2 kilometer norr om Surahammar. Du kan ta dig till reservatet på flera sätt. Enklast är om du till fots eller med cykel följer Ekängsvägen norrut från Hembygdsgården. Följ skyltningen "Naturreservat". Du kan också ta dig till reservatet genom att vandra längs det promenadstråk som går på kanalbanken väster om Hovgården. Du korsar Kolbäcksån vid Sättern och väl över på andra sidan följer du stigen norrut längs ån. Med bil: Sväng av väg 66 norr om Surahammar vid skylt "Surahammar 2". Följ Dalskogsvägen till Nybyggsvägen där du svänger höger. Efter järnvägsövergången, sväng höger vid skylt ”Naturreservat”. Sväng vänster vid nästa skylt "Naturreservat" och parkera vid Ekängstugan. Gå stigen/vägen in mot fotbollsplanerna. Reservatets entré finns efter cirka 100 meter på höger sida.

Vit näckros är en vacker blomma som tillhör familjen Nymphaeaceae. Dess vetenskapliga namn är Nymphaea alba. Den är känd för sin eleganta och förtrollande vita blomma som flyter på ytan av stilla vatten. Vit näckros är vanligt förekommande i sjöar, dammar och långsamma floder runt om i världen. Blomman har en karakteristisk struktur med långa gröna blad som flyter på vattenytan och en vit, nästan krämvit blomma som sticker upp ovanför vattnet. Blommorna är vanligtvis stora och har många kronblad som ger en imponerande och majestätisk syn när de är i full blom. Vit näckros har en symbolisk betydelse i många kulturer och kan vara föremål för dikter, konstverk och legender. Den associeras ofta med renhet, skönhet och andlig förnyelse. Dess lugna och fridfulla närvaro i vattenmiljön har gjort den till en populär prydnadsväxt i trädgårdar och dammar. Utöver sin estetiska skönhet har vit näckros också en ekologisk betydelse. Dess blad ger skugga och skydd för vattenlevande organismer, och dess blommor lockar bin och andra pollinerande insekter. Dessutom ger växten skydd och föda åt vissa vattenlevande djur, som fiskar och grodor. Sammanfattningsvis är vit näckros en vacker och symbolisk blomma som flyter på vattenytan. Dess estetiska och ekologiska egenskaper gör den till en älskad växt i trädgårdar och naturliga vattenmiljöer runt om i världen.

Gråhäger, även känd som Ardea cinerea, är en stor fågel som tillhör familjen hägrar. Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Afrika. Gråhägern är känd för sin karakteristiska grå fjäderdräkt och långa hals. Gråhägern är en imponerande fågel med en kroppslängd på cirka 90 till 100 centimeter och ett vingspann på cirka 175 till 195 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen grå, med en vitaktig hals och svartaktiga streck på huvudet. Den har också långa, slanka ben och en spetsig näbb. Gråhägern är vanligtvis en vattenlevande fågel och kan hittas i olika våtmarker som sjöar, floder, dammar och kärr. Den föredrar områden med gott om fisk, groddjur och andra vattenlevande djur, eftersom de utgör dess huvudsakliga föda. Gråhägern är en skicklig fiskare och kan stå stilla i vattnet i långa perioder, innan den snabbt sticker ned huvudet för att fånga sitt byte med sin vassa näbb. Gråhägern är en stannfågel i många områden, men vissa populationer kan genomföra kortare eller längre migreringar beroende på tillgången på mat och klimatförhållandena. Under häckningstiden bygger gråhägern sina bon i träd eller på marken i kolonier, kända som hägerkolonier. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg som ruvas av båda föräldrarna i cirka 25 till 26 dagar. Utöver sin biologiska betydelse är gråhägern även en populär fågel att observera och fotografera för fågelentusiaster och naturälskare. Dess imponerande utseende, eleganta flykt och skicklighet som fiskare gör den till ett intressant objekt att studera i naturen. Sammanfattningsvis är gråhägern en stor fågel med grå fjäderdräkt, lång hals och spetsig näbb. Den är en skicklig fiskare och föredrar vattenmiljöer där den kan hitta sitt byte. Gråhägern är en fascinerande fågel som är väl anpassad till sitt levnadssätt och är uppskattad av fågelentusiaster över hela världen.

Gråhäger, även känd som Ardea cinerea, är en stor fågel som tillhör familjen hägrar. Den är vanligt förekommande i Europa, Asien och delar av Afrika. Gråhägern är känd för sin karakteristiska grå fjäderdräkt och långa hals. Gråhägern är en imponerande fågel med en kroppslängd på cirka 90 till 100 centimeter och ett vingspann på cirka 175 till 195 centimeter. Dess fjäderdräkt är huvudsakligen grå, med en vitaktig hals och svartaktiga streck på huvudet. Den har också långa, slanka ben och en spetsig näbb. Gråhägern är vanligtvis en vattenlevande fågel och kan hittas i olika våtmarker som sjöar, floder, dammar och kärr. Den föredrar områden med gott om fisk, groddjur och andra vattenlevande djur, eftersom de utgör dess huvudsakliga föda. Gråhägern är en skicklig fiskare och kan stå stilla i vattnet i långa perioder, innan den snabbt sticker ned huvudet för att fånga sitt byte med sin vassa näbb. Gråhägern är en stannfågel i många områden, men vissa populationer kan genomföra kortare eller längre migreringar beroende på tillgången på mat och klimatförhållandena. Under häckningstiden bygger gråhägern sina bon i träd eller på marken i kolonier, kända som hägerkolonier. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg som ruvas av båda föräldrarna i cirka 25 till 26 dagar. Utöver sin biologiska betydelse är gråhägern även en populär fågel att observera och fotografera för fågelentusiaster och naturälskare. Dess imponerande utseende, eleganta flykt och skicklighet som fiskare gör den till ett intressant objekt att studera i naturen. Sammanfattningsvis är gråhägern en stor fågel med grå fjäderdräkt, lång hals och spetsig näbb. Den är en skicklig fiskare och föredrar vattenmiljöer där den kan hitta sitt byte. Gråhägern är en fascinerande fågel som är väl anpassad till sitt levnadssätt och är uppskattad av fågelentusiaster över hela världen.

Drillsnäppa, även känd som Calidris ferruginea, är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor. Den är vanligt förekommande i nordliga regioner, särskilt i Arktis, där den häckar under sommarmånaderna. Drillsnäppan är känd för sin karakteristiska fjäderdräkt och sitt speciella häckningsbeteende. Drillsnäppan är en liten till medelstor fågel med en längd på cirka 20 till 24 centimeter och ett vingspann på cirka 42 till 52 centimeter. Dess fjäderdräkt är övervägande rödbrun på ovansidan och vit på undersidan. Den har också en markant ljus överögonstreck och en nedåtböjd näbb. Under häckningstiden påbörjar drillsnäppan en lång flyttning från sina vinterkvarter till arktiska regioner där den häckar. Hanarna genomför en imponerande uppvisningsflygning känd som "lekflygning". Detta innebär att de flyger upp högt i luften och utför olika akrobatiska manövrar samtidigt som de avger ett karakteristiskt drillande läte, vilket gett arten dess namn. Denna spektakulära uppvisning syftar till att attrahera honor och markera revir. Drillsnäppan är en vadare och lever främst av insekter, maskar och små kräftdjur som den hittar i våtmarker och kustnära områden. Den har anpassat sig till att söka föda genom att sondra upp och ned i sand och lera med sin näbb för att fånga sitt byte. Efter häckningen migrerar drillsnäppan tillbaka till sina vinterkvarter i kustnära områden runt Medelhavet, Svarta havet och Västafrika. Under flytten kan de bilda stora flockar och stanna på olika rastplatser längs vägen. Drillsnäppan är en värdefull fågel inom ekosystemet eftersom den hjälper till att kontrollera insektspopulationer och sprida frön genom sitt beteende och sina förflyttningar. Dess speciella utseende och beteende gör den också till ett intressant objekt för fågelentusiaster och fågelskådare. Sammanfattningsvis är drillsnäppan en vadarfågel som häckar i arktiska regioner och migrerar till kustnära områden för vintern. Dess karakteristiska fjäderdräkt, lekflygning och födosökningsbeteende gör den till en unik och intressant art inom fågelriket.

Drillsnäppa, även känd som Calidris ferruginea, är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor. Den är vanligt förekommande i nordliga regioner, särskilt i Arktis, där den häckar under sommarmånaderna. Drillsnäppan är känd för sin karakteristiska fjäderdräkt och sitt speciella häckningsbeteende. Drillsnäppan är en liten till medelstor fågel med en längd på cirka 20 till 24 centimeter och ett vingspann på cirka 42 till 52 centimeter. Dess fjäderdräkt är övervägande rödbrun på ovansidan och vit på undersidan. Den har också en markant ljus överögonstreck och en nedåtböjd näbb. Under häckningstiden påbörjar drillsnäppan en lång flyttning från sina vinterkvarter till arktiska regioner där den häckar. Hanarna genomför en imponerande uppvisningsflygning känd som "lekflygning". Detta innebär att de flyger upp högt i luften och utför olika akrobatiska manövrar samtidigt som de avger ett karakteristiskt drillande läte, vilket gett arten dess namn. Denna spektakulära uppvisning syftar till att attrahera honor och markera revir. Drillsnäppan är en vadare och lever främst av insekter, maskar och små kräftdjur som den hittar i våtmarker och kustnära områden. Den har anpassat sig till att söka föda genom att sondra upp och ned i sand och lera med sin näbb för att fånga sitt byte. Efter häckningen migrerar drillsnäppan tillbaka till sina vinterkvarter i kustnära områden runt Medelhavet, Svarta havet och Västafrika. Under flytten kan de bilda stora flockar och stanna på olika rastplatser längs vägen. Drillsnäppan är en värdefull fågel inom ekosystemet eftersom den hjälper till att kontrollera insektspopulationer och sprida frön genom sitt beteende och sina förflyttningar. Dess speciella utseende och beteende gör den också till ett intressant objekt för fågelentusiaster och fågelskådare. Sammanfattningsvis är drillsnäppan en vadarfågel som häckar i arktiska regioner och migrerar till kustnära områden för vintern. Dess karakteristiska fjäderdräkt, lekflygning och födosökningsbeteende gör den till en unik och intressant art inom fågelriket.

Större hackspett, vetenskapligt känd som Dendrocopos major, är en medelstor hackspett som finns i stora delar av Europa och Asien. Den är den mest utbredda och välkända hackspettarten i sitt utbredningsområde. Större hackspett har en karakteristisk fjäderdräkt med svartvit teckning. Hanarna har en röd haklapp på bakkanten av huvudet, medan honorna har en svart haklapp. De har även en röd fläck på undersidan av stjärten. Dess rygg är svart med vita fläckar, medan undersidan är vit. Större hackspett har också en kraftig näbb och starka ben, som är anpassade för att hacka på trä. Denna hackspett föredrar främst lövskogar och blandskogar som sitt naturliga habitat, men den kan också påträffas i parker och trädgårdar. Den är känd för sitt karakteristiska hackande ljud när den letar efter föda eller markerar revir. Större hackspett är en insektsätare och födosöker genom att hacka i trädstammar och grenar med sin näbb för att hitta insekter och deras larver. Den föredrar vanligtvis mjukt eller ruttnande trä. Under häckningssäsongen kan större hackspettar höras trumma på träd med sina näbbar för att locka till sig partners och markera revir. De bygger också sina bon i trädstammar, där de lägger sina ägg och tar hand om sina ungar. Större hackspettar har en viktig roll inom ekosystemet genom att hjälpa till att kontrollera insektspopulationer och genom att erbjuda boplatser åt andra fåglar och smådjur i de hål som de hackar i trädstammar. Denna art har en stor utbredning och är relativt vanligt förekommande, vilket gör att den kan observeras av fågelentusiaster och naturälskare i sina naturliga miljöer. Sammanfattningsvis är större hackspett en medelstor hackspett som finns i Europa och Asien. Dess svartvita fjäderdräkt, karakteristiska trummande ljud och förmåga att hacka i trädstammar gör den till en distinkt och intressant fågel att observera i naturen.

Gick helt avkopplad i skogen, titta lite åt vänster och hjärtat slog några volter ???? trodde det var ett vildsvin, men bara ett träd som…

Kohagen ligger 2 kilometer norr om Surahammar. Du kan ta dig till reservatet på flera sätt. Enklast är om du till fots eller med cykel följer Ekängsvägen norrut från Hembygdsgården. Följ skyltningen "Naturreservat". Du kan också ta dig till reservatet genom att vandra längs det promenadstråk som går på kanalbanken väster om Hovgården. Du korsar Kolbäcksån vid Sättern och väl över på andra sidan följer du stigen norrut längs ån. Med bil: Sväng av väg 66 norr om Surahammar vid skylt "Surahammar 2". Följ Dalskogsvägen till Nybyggsvägen där du svänger höger. Efter järnvägsövergången, sväng höger vid skylt ”Naturreservat”. Sväng vänster vid nästa skylt "Naturreservat" och parkera vid Ekängstugan. Gå stigen/vägen in mot fotbollsplanerna. Reservatets entré finns efter cirka 100 meter på höger sida.

Stor blåklocka, även känd som Campanula latifolia, är en växtart som tillhör familjen klockväxter. Den är känd för sina imponerande blåa blommor och finns i olika delar av Europa, Asien och Nordamerika. Stor blåklocka har en flerårig växtsätt och kan växa upp till en höjd av cirka 60 till 150 centimeter. Dess blad är lansettformade och kan vara något håriga. Blommorna är klockliknande och har en vacker blå färg, även om det också finns variationer med vita blommor. Blomningen sker vanligtvis under sommaren, från juni till augusti. Denna art föredrar fuktiga och soliga miljöer och kan hittas i ängar, skogsgläntor, betesmarker och längs vägrenar. Den trivs i näringsrika jordar och sprider sig genom frön och underjordiska rötter. Stor blåklocka är en populär prydnadsväxt i trädgårdar och landskapsarkitektur på grund av sina vackra blommor och höjd. Den kan också vara attraktiv för bin och andra pollinerande insekter som besöker blommorna för nektar och pollen. Som namnet antyder, är stor blåklocka känd för sin storlek och sina blåa blommor. Den är en välkänd växt i många delar av världen och uppskattas både för sin estetiska skönhet och sin förmåga att locka till sig pollinerare och bidra till den biologiska mångfalden.

Hubbo © 2026 Tony Lif | Integritetspolicy

SV