Västerås äventyr
Där fåglarna bestämmer
Det blir bilder från två dagar den här gången.
Igår vid matningen blev det väldigt lite fågelbilder, och kanske var det mitt eget fel.
Jag satt nämligen ute, inte inne i själva gömslet, och fåglarna var väl inte riktigt vana vid mig.
Småfåglarna, ja, de brydde sig inte så mycket.
Men de andra rackarna var lite mer försiktiga.
Man får lära sig att vänta på deras villkor, inte sina egna.
Svartmesen satte sig ändå en stund på grenen, liten och kavat i solen, som om den ville visa att den minsann inte var rädd.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/2.4 · 1/4000s · ISO 3200 · 50mm · 2026-08-31
Västerås äventyr
En vakt i grantoppen
Längst upp i en gran satt en varfågel.
Den var nog inte där för att komma ner till fröna, utan snarare för att komma ner efter någon småfågel.
Så är det i skogen, där finns både mat och fara på samma plats, och alla vet om det.
Runt omkring hördes ändå livet fortsätta: grönsiska, trädkrypare, bofink, talltita, nötväcka, blåmes, kungsfågel, svartmes och talgoxe.
Jag såg inte alla, men jag hörde dem, och ibland räcker det.
Nötskrikan kom ner till matningen, och även tre ekorrar.
En av dem satte sig på stubben och åt i lugn och ro, med solen i pälsen och svansen rest som ett frågetecken bakom sig.
Innan hösten vänder
Innan hösten vänder
Gårdagen bjöd på mycket sol, men också lite blåst.
Man kände i kroppen att det inte är många dagar kvar innan hösten vänder på riktigt.
Snart blir det extra kläder på, och ljuset kommer att bli kortare och lägre.
Därför tar jag vara på de här dagarna, medan de finns.
Västerås äventyr
Sex kilometer i ljuset
Idag, onsdag, tog jag mig till Silosparkeringen.
Jag tror att det just nu är den billigaste parkeringen i stan av dem man behöver betala för, och jag gillar låga priser.
Det blev nästan sex kilometer idag.
Just nu känns det lätt att gå igen, och det kan bero på att jag har ökat mina promenader den sista tiden.
Kroppen minns, om man bara ger den chansen.
Längs vägen bjöd staden på sina egna bilder: skuggorna från broräcket som låg som ränder över marken, en cyklist på väg bort mot husen, solen som bländade över kajen och glittrade i vattnet.
Vid badplatsen stod parasollerna kvar, fast säsongen redan har gått.
På torget satt människor på bänkarna, var och en i sin egen stund.
Och på muren vid industrin skrek graffitin ut sina färger, som om den vägrade låta hösten bli grå.
📷 LEICA M11 Monochrom · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/2.8 · 1/1000s · ISO 125 · 50mm · 2026-09-02
Idéer som kommer när man går
Idéer som kommer när man går
Sedan har jag, som vanligt de här sista veckorna, jobbat med min telefonapp Hubbo Foto.
När man går på promenaderna kommer man på saker som skulle behöva läggas till i appen.
Tankarna får gå i takt med stegen, och plötsligt dyker något upp.
Dessutom får jag hjälp av testanvändare.
Idag var det Ola som ville ha vattenpass i bild, och igår var det Susanne som ville ha en stängknapp på alla flikar.
Det är så det växer, en önskan i taget.
Idag kom jag också på att rutnäten kunde ha fler varianter: tredjedelar, diagonalt, gyllene snittet och spiral.
Det hjälper kanske fotografer att tänka rätt när de tar sina bilder, och troligtvis även mig.
Jag ska vara ärlig: jag är väldigt imponerad av mig själv när jag använder appen.
Och varför inte?
Man ska få vara stolt över det man har byggt med sina egna händer och sin egen nyfikenhet.
Bilder ifrån dagens äventyr
