Dagen efter Stockholm
Stegen efter gårdagen
Igår låg milen tungt bakom mig, hela 1.6 mil av trampade stigar.
Så när morgonen vaknade idag kändes 5,6 kilometer som rena barnleken.
Jag var helt säker på att benen skulle protestera, att det skulle ta emot att överhuvudtaget resa sig ur sängen, men kroppen bara svarade.
Kan det vara så väl att man fortfarande bär på en smula atletisk styrka innerst inne?
Det lockar till ett litet skratt åt mig själv, men tacksamheten finns där ändå.
Leica Camera News
Mari Amman är en amerikansk-italiensk samtidskonstnär som arbetar tvärdisciplinärt med fotografi, installationer, video, poesi, måleri, skulptur, textil och design.
Hon beskriver själv sitt arbete som forskningsbaserat och använder begrepp som Geological Empathy och Sublime Rheology för att utforska relationen mellan människa, natur, teknologi och byggda miljöer.
Young, Inspiring and International: LOBA Emerging Talent
Vidare så vann tyske fotografen Serghei Duve Newcomer-priset 2025 med fotoserien ”Bright Memory”.
I projektet utforskar han sin familjs koppling till Transnistrien.
📷 iPhone15,4 · iPhone 15 back dual wide camera 5.96mm f/1.6 · f/1.6 · 1/3937s · ISO 50 · 5.96mm · 2026-10-03
Dagen efter Stockholm
Samtalen som skingras med vinden
Efter en enkel frukost styrde jag steget ner mot stan för en fika med gubbarna på Global Living.
Vi satt där och lät orden flöda över kopparna, ett fritt surrande om allt och ingenting.
Och när stunden var över upptäckte jag att jag redan glömt nästan allt vi pratade om.
Kanske var det oviktigt, eller så var det precis vad själen behövde — bara ljudet av röster, värmen i rummet och glömskan som fick skölja rent.
Dagen efter Stockholm
Att fånga ljuset och hålla minnet kvar
Därefter klev jag ut i dagen igen, med kameran i hand och tanken fäst vid min Hubbo Foto-app.
För sanningen är den att om jag inte skriver ner mina steg, om jag inte fäster anteckningarna på papper, så flyger de sin kos.
Dagens uppdrag var ett test av halationen, version 101:
Ramarna för dagen: Foto (inte video), JPEG, automatisk exponering (A), filminställningen Fin 25 (som gav den djupaste gråtonen igår), korn på fint 25 % och formatet fäst i den rena kvadraten 1:1.
Ingen zoom, inga porträtt- eller nattlägen, bara 1× och en rak blick.
Jag sökte mig till solskenet där skuggorna föll som djupast — en gata delad i ljus och mörker, en öppen port, en trång gränd med en strimma himmel som vittne.
Där stod jag kvar på exakt samma fläck och lät slutaren tala fyra gånger:
Gult filter 100 % – Halation Av
Gult filter 100 % – Halation Subtil
Gult filter 100 % – Halation Markant
Inget filter – Halation Subtil
Den fjärde bilden var nyckeln.
Den skulle avslöja om det var halationens mjuka glöd eller det gula filtrets ton som gav gårdagens gråhet.
Igår blandades båda, men idag sökte jag klarhet.
Utöver detta finns det en hel svit av presets i appen som bara väntar på att slipas vidare, bild för bild.
📷 LEICA M11-P · Summilux-M 1:1.4/50 ASPH. · f/2.8 · 1/1000s · ISO 200 · 50mm · 2026-10-03
Lördagskvällens stillhet
Lördagskvällens stillhet
Nu har lördagseftermiddagen lagt sig över rummet, och det är tid för att landa helt och hållet.
Det blir ingen öl ikväll.
När jag tänker efter kan jag faktiskt inte ens minnas när jag senast unnade mig en riktigt god öl.
Men det gör ingenting.
Vilan i sig själv räcker gott just nu.
Bilder ifrån dagens äventyr
