Fullmåne och full av kortison
Idag genomförde jag den åttonde sprutan och därmed avslutade jag åtta veckors behandling med DNA-sprutor. Nästa onsdag väntar övergången till en sexton veckors kur, där jag kommer att få en spruta varannan vecka. Det är möjligt, kanske bara möjligt, att läkaren kan justera behandlingens längd om mina myelomvärden fortsätter att sjunka som de har gjort hittills.
Dagens höga dos kortison har satt sin prägel på dagen. I detta nu funderar jag över hur länge jag ska vara vaken och reflekterar över det faktum att jag, utöver att vara hög på kortisonet, även har fullmåne att förhålla mig till. 😱
Idag blev det ingen promenad alls i Hubbo.
Jag kände absolut inte ett dugg sugen, speciellt med det kyliga vädret, och min hunger gjorde att jag helst ville hemåt.
Jag börjar längta efter värmen och lite variation i fotovinklarna.
Det känns lite monotont med dessa dagliga promenader som ser ganska likadana ut.
Jag fantiserar om att besöka Åholmen med sina blåsippor och vitsippor eller ge mig ut i en skog för #skogbad, där jag kan samla energi för mitt välbefinnande.
För den som är intresserad av cancern myelom, kan klicka här för en liten myelomskola