Hubbo och Tidö slott

Ifrån Hubbo till Tidö slott

Bilen styrde på väg mot Tidö slott och dagen började tidigt, klockan var omkring 09.30 när jag anlände.
Jag hade fått några användbara tips från en person jag pratade med tidigare, som föreslog att gå åt höger bakom värdshuset för en intressantare utforskning.
Skogen där skulle förmodligen vara ännu mer lockande när våren anländer.

När jag vandrade längs stigen blev jag lite osäker på hur långt bort man kunde fortsätta.
Kanske var det tur att jag beslutade mig för att vända i tid, med tanke på att regnet började falla lätt.
Det blev något mindre behagligt att bara gå omkring och utforska med kameran när regnet sänkte stämningen.

Det var fascinerande att tänka på att det var här regeringen hade suttit och knåpat ihop Tidöavtalet.
Tidö slott, med sin vackra omgivning, är alltid en njutning att besöka och bara ströva runt.
Naturen runt slottet ger en lugnande atmosfär och det är svårt att inte uppskatta den historiska vikt och charm som präglar platsen.
Att återkomma hit är alltid en påminnelse om naturens skönhet och historiens närvaro.

Stannade till vid Framnäs

Under min färd hem, beslutade jag mig för att svänga av mot Framnäs. Det verkade ju vara på vägen hem, så att säga. När jag närmade mig, observerade jag två personer på isen med segel. Jag var tvungen att stanna bilen för att ta några snabba bilder, men tyvärr var de alltför långt borta för att fånga detaljer.

Det var emellertid något som fångade min uppmärksamhet – några centimeter vatten på isen. Jag var bestämd: att gå på isen var absolut uteslutet när förhållandena såg ut som de gjorde idag. Säkerheten går alltid först, och med det tunna lagret av vatten på isen var det en risk jag inte var beredd att ta. Att stanna och reflektera över den unika synen av seglare på isen var ändå ett oväntat ögonblick i min hemfärdsberättelse.

Magnetröntgen

På kvällen genomgick jag den sista kollen på lasarettet, och dagens procedur var magnetröntgen, som utfördes på två olika delar av kroppen. Jag låg i det trånga röret i nästan exakt en timme. Efter cirka en halvtimme började det plötsligt klia i näsan, och jag måste säga att det var en utmaning att försöka hålla fokus på något annat för att undvika kliandet.

Det var helt omöjligt att komma åt näsan med händerna i den trånga tuben. Denna situation blev plötsligt en form av meditation – en övning i att acceptera och släppa taget om obehag. Jag försökte övertyga mig själv om att klådan inte var så betydelsefull och kanske fanns det en inre guru inom mig som kunde hjälpa till att övervinna den irriterande känslan.

Den långa stunden i magnetröntgenmaskinen blev en oväntad lektion i tålamod och mental styrka, där varje sekund kändes som en evighet. Men trots de små besvären var jag medveten om att det var en nödvändig del av min vårdresa och ett tillfälle att träna sinnet på ett oväntat sätt.

Lite Hubbo länkar nedan

Tidigare tur vid Björnön
Klicka här för att komma dit


Länk till Birdsafari Sweden
Klicka här för att komma dit


Länk till Björnön igen
Klicka här för att komma dit