En tur till Sevalla

Från Hubbo till Sevalla

Onsdag är sista dagen för cytostatika medicinen, och sedan får jag en veckas paus från dessa piller från helvetet.
På torsdag avslutar jag åtta veckors kuren med dna-sprutorna och övergår sedan till varannan vecka i sexton veckor.
Det kommer att bli lättare, men för tillfället känns det så jäkla tungt; jag är enormt hjärntrött och skulle kunna sova hela dagen om jag bara ville.
Trots att bondförkylningen börjar släppa är jag fortfarande lite snuvig, men allvarligt nog ändå. 😂
Maten är sådär; ibland fungerar det bra, och några dagar senare sitter jag bara och tuggar.
Man får äta det som går helt enkelt.
Ölen har jag inte rört på hela behandlingen på åtta veckor nu, och kanske är det därför jag har gått ner sex kilo. 😱


Tog mig ut till Sevalla idag, ett trevligt ställe att vara och fotografera på, men det blev ett litet kort besök där idag, och stegen blev ynka två kilometer.
När matklockan ringde insåg jag att den medhavda frukten inte skulle räcka för att mätta mig under en stund.
Jag rörde mig bara runt den gamla kvarnen och en bit bort i skogen till några bänkar som såg lite för kalla ut för att sitta på idag.
Under tiden jag var där fick jag möjligheten att fånga en bild på en mink.
Först hade jag 24-70 mm objektivet på kameran när jag först såg den.
Jag gick tillbaka till bilen och bytte till 300 mm 2,8.
Det krävde lite väntan innan den tittade fram och dök ner i det kalla vattnet.