Hubbo,
Pensionärs äventyr
Fåglar
Länkar

Skillberg 26

Nötväcka är en fågelart som finns i Europa och Asien och tillhör familjen nötväckor (Sittidae). Den svenska benämningen "nötväcka" kommer av fågelns förmåga att hacka sig in i nötter och frön med sitt karakteristiska beteende. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en kort stjärt och en spetsig näbb. Dess fjäderdräkt är mestadels blågrå på ovansidan och vit på undersidan, med ett svart band längs bröstet. Dess mest iögonfallande drag är dess röda buk. Föda: Som namnet antyder, är nötväckan specialiserad på att äta nötter och frön. Den kan hacka sig in i hårda nötter med sin kraftfulla näbb och äta innehållet. Förutom nötter äter den också insekter och larver. Beteende: Nötväckan har ett karakteristiskt sätt att röra sig upp och ner längs trädstammar och grenar. Den använder sin stjärt som ett stöd medan den letar efter föda. Denna rörelsestil är ganska ovanlig bland fåglar. Boende: Nötväckan bygger sitt bo i trädhål eller i andra naturliga håligheter, och den kan också använda bon som tidigare har byggts av hackspettar. Den föredrar lövskogar och blandskogar som sitt habitat. Ljud: Nötväckan har en karakteristisk vissling som kan påminna om ett "si-si-si" eller "sit-sit-sit" och som används för att markera sitt territorium och kommunicera med andra nötväckor. Nötväckan är en fascinerande fågel med sitt eget unika beteende och utseende. Den är relativt vanlig inom sitt utbredningsområde och är en intressant medlem av fågelfaunan i Europa och Asien.

Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig fågelart som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är en av de mest kända och spridda finkarterna i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa, bröst och övre del av vingarna, medan buken är ljusare och har en beige eller rostfärgad ton. Hanarna har en tydligare färgning än honorna och är ofta mer färgrika. Sång: Bofinken är känd för sin melodiska sång, särskilt under häckningssäsongen. Hanarna sjunger för att markera sitt revir och attrahera honor. Dess sång kan variera geografiskt och individer kan ha olika variationer av sången. Habitat: Bofinken trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och jordbrukslandskap. De kan anpassa sig till olika miljöer och är ofta närvarande i närheten av mänsklig bebyggelse. Föda: Bofinken är främst fröätare och äter en mängd olika frön och frukter. Under häckningssäsongen inkluderar dieten också insekter och andra små ryggradslösa djur som ger extra protein till ungfåglarna. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis i en grenklyfta eller en tät växt. Honan lägger ägg som är ljusblå med bruna fläckar. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Migration: Vissa populationer av bofinken är stannfåglar och stannar kvar i sina hemområden året runt, medan andra är delvis eller helt flyttfåglar. Flyttfåglarna kan migrera söderut under vintern. Bofinken är en mångsidig och anpassningsbar fågel som är vanlig i många delar av Europa och Asien. Den är känd för sin sång och är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runtom i sitt utbredningsområde.

Tofsmesen (Parus cristatus) är en liten och charmig fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är känd för sitt iögonfallande tofsliknande huvud och är en vanlig fågel i skogar och trädgårdar i Europa och Asien. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med svartaktig ovansida och vit undersida. Dess mest iögonfallande kännetecken är den höga tofsen av fjädrar på huvudet, som ger arten dess namn. Hanar och honor har liknande utseende. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive löv- och barrskogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är anpassningsbar och förekommer ofta i närheten av människor. Föda: Tofsmesen är en allätare och äter en blandad diet. Dess föda inkluderar frön, nötter, insekter, larver och spindlar. Den är också känd för att plocka frön från kottar och hacka sig in i nötter för att nå innehållet. Häckning: Tofsmesen bygger sitt bo i trädhål, gamla fågelholkar eller andra naturliga håligheter. Honan lägger vanligtvis en kull med ägg på våren, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Sång: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av snabba och ljusa toner. Dess sång är ofta högljudd och livlig, särskilt under våren när den sjunger för att markera sitt revir och attrahera en partner. Sociala beteenden: Tofsmesarna är sociala fåglar som ofta rör sig i små flockar, särskilt under vintern när de letar efter föda. De kan vara mycket aktiv och lekfulla, och deras närvaro kan vara en trevlig syn i trädgårdar. Tofsmesen är en älskad fågel i Europa och Asien på grund av sin färgglada fjäderdräkt, sin distinkta tofs och sin livliga personlighet. Den är också en nyttig fågel eftersom den äter skadeinsekter och hjälper till att kontrollera skadedjur i trädgårdar och skogar.

Den större hackspetten (Dendrocopos major) är en medelstor hackspett som finns i Europa och delar av Asien. Det är en kraftig fågel med karakteristisk fjäderdräkt och ett distinkt hackspettsbeteende. Här är några intressanta fakta om den större hackspetten: Utseende: Den större hackspetten har en övervägande svart fjäderdräkt med vita axel- och vingfläckar. Hanarna har en röd nackfläck, medan honorna har en svart fläck istället. Båda könen har en karakteristisk vit "skjorta" på buken och en lång näbb som används för att hacka i trädstammar. Storlek: Den större hackspetten är en medelstor fågel och mäter vanligtvis mellan 23-26 centimeter i längd. Habitat: De föredragna livsmiljöerna för den större hackspetten inkluderar lövskogar, blandskogar och även trädgårdar och parker, särskilt om det finns tillgång till gamla träd med rötnande ved. Föda: Som hackspett äter den större hackspetten huvudsakligen insekter, larver och andra ryggradslösa djur som den hittar under barken på träd. Den kan också äta frukt och nötter, särskilt på vintern när insektsfödan är mer knapp. Häckning: Den större hackspetten hackar ut hål i trädstammar för att skapa sina bon. Honan lägger vanligtvis mellan 4 och 7 vita ägg som ruvas i ungefär två veckor. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Ljud: Under häckningssäsongen hörs den större hackspetten trumma på trädstammar med sin näbb för att markera sitt territorium och attrahera en partner. Dess trummande är karakteristiskt och kan höras på långt avstånd. Migrering: De flesta populationer av den större hackspetten är stannfåglar och stannar inom sina hemområden året runt. De kan vara mer mobila under vintern i sökandet efter föda. Den större hackspetten är en ikonisk fågel inom sitt utbredningsområde och är känd för sitt hackande och trummande ljud samt sitt arbete med att hacka i trädstammar i jakten på insekter. Denna art är en viktig del av skogs- och trädgårdsökosystemen.

Talgoxen (Parus major) är en vanlig och välkänd fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är utbredd i Europa och Asien och är en ständig följeslagare i trädgårdar, skogar och parker. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen är en liten fågel med en karakteristisk fjäderdräkt. Den har en blåaktig ovansida, gul buk och en svart linje som sträcker sig över bröstet och ner till buken. Huvudet pryds av en svart huvudteckning och vita kinder. Hanar och honor har i stort sett samma utseende, men ungfåglar kan vara mindre färgrika. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar insekter, larver, spindlar, frön, nötter och olika typer av bär. Den är känd för att besöka fågelmatningar och fågelbord i trädgårdar. Habitat: Talgoxen trivs i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbrukslandskap. Den är en anpassningsbar fågel och är därför vanlig i många olika habitattyper. Sång och läte: Talgoxen har en tydlig och melodisk sång som innehåller olika toner och visslingar. Dess sång används för att markera reviret och attrahera en partner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra fåglar. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i trädhål eller andra naturliga håligheter. Den lägger vanligtvis 7-14 vita ägg som ruvas av honan i ungefär två veckor. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna när de kläcks. Sociala beteenden: Talgoxen är en social fågel och kan ofta ses i små flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Flockarna rör sig tillsammans när de söker föda och kan vara en livlig och underhållande syn. Talgoxen är en älskad fågel i många delar av Europa och Asien på grund av sin färgglada fjäderdräkt, sitt melodiska sång och sitt positiva beteende i trädgårdar och parker. Den är också en viktig del av ekosystemet eftersom den hjälper till att kontrollera insektspopulationer genom att äta skadedjur.

Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig fågelart som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är en av de mest kända och spridda finkarterna i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa, bröst och övre del av vingarna, medan buken är ljusare och har en beige eller rostfärgad ton. Hanarna har en tydligare färgning än honorna och är ofta mer färgrika. Sång: Bofinken är känd för sin melodiska sång, särskilt under häckningssäsongen. Hanarna sjunger för att markera sitt revir och attrahera honor. Dess sång kan variera geografiskt och individer kan ha olika variationer av sången. Habitat: Bofinken trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och jordbrukslandskap. De kan anpassa sig till olika miljöer och är ofta närvarande i närheten av mänsklig bebyggelse. Föda: Bofinken är främst fröätare och äter en mängd olika frön och frukter. Under häckningssäsongen inkluderar dieten också insekter och andra små ryggradslösa djur som ger extra protein till ungfåglarna. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis i en grenklyfta eller en tät växt. Honan lägger ägg som är ljusblå med bruna fläckar. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Migration: Vissa populationer av bofinken är stannfåglar och stannar kvar i sina hemområden året runt, medan andra är delvis eller helt flyttfåglar. Flyttfåglarna kan migrera söderut under vintern. Bofinken är en mångsidig och anpassningsbar fågel som är vanlig i många delar av Europa och Asien. Den är känd för sin sång och är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runtom i sitt utbredningsområde.

Talgoxen (Parus major) är en vanlig och välkänd fågel som tillhör familjen mesfåglar (Paridae). Den är utbredd i Europa och Asien och är en ständig följeslagare i trädgårdar, skogar och parker. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen är en liten fågel med en karakteristisk fjäderdräkt. Den har en blåaktig ovansida, gul buk och en svart linje som sträcker sig över bröstet och ner till buken. Huvudet pryds av en svart huvudteckning och vita kinder. Hanar och honor har i stort sett samma utseende, men ungfåglar kan vara mindre färgrika. Föda: Talgoxen är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar insekter, larver, spindlar, frön, nötter och olika typer av bär. Den är känd för att besöka fågelmatningar och fågelbord i trädgårdar. Habitat: Talgoxen trivs i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbrukslandskap. Den är en anpassningsbar fågel och är därför vanlig i många olika habitattyper. Sång och läte: Talgoxen har en tydlig och melodisk sång som innehåller olika toner och visslingar. Dess sång används för att markera reviret och attrahera en partner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra fåglar. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i trädhål eller andra naturliga håligheter. Den lägger vanligtvis 7-14 vita ägg som ruvas av honan i ungefär två veckor. Båda föräldrarna deltar i att mata ungarna när de kläcks. Sociala beteenden: Talgoxen är en social fågel och kan ofta ses i små flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Flockarna rör sig tillsammans när de söker föda och kan vara en livlig och underhållande syn. Talgoxen är en älskad fågel i många delar av Europa och Asien på grund av sin färgglada fjäderdräkt, sitt melodiska sång och sitt positiva beteende i trädgårdar och parker. Den är också en viktig del av ekosystemet eftersom den hjälper till att kontrollera insektspopulationer genom att äta skadedjur.

Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig fågelart som tillhör familjen finkar (Fringillidae) och är en av de mest kända och spridda finkarterna i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Bofinken har en karakteristisk fjäderdräkt med en blågrå hjässa, bröst och övre del av vingarna, medan buken är ljusare och har en beige eller rostfärgad ton. Hanarna har en tydligare färgning än honorna och är ofta mer färgrika. Sång: Bofinken är känd för sin melodiska sång, särskilt under häckningssäsongen. Hanarna sjunger för att markera sitt revir och attrahera honor. Dess sång kan variera geografiskt och individer kan ha olika variationer av sången. Habitat: Bofinken trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, trädgårdar, parker och jordbrukslandskap. De kan anpassa sig till olika miljöer och är ofta närvarande i närheten av mänsklig bebyggelse. Föda: Bofinken är främst fröätare och äter en mängd olika frön och frukter. Under häckningssäsongen inkluderar dieten också insekter och andra små ryggradslösa djur som ger extra protein till ungfåglarna. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd eller buskar, vanligtvis i en grenklyfta eller en tät växt. Honan lägger ägg som är ljusblå med bruna fläckar. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Migration: Vissa populationer av bofinken är stannfåglar och stannar kvar i sina hemområden året runt, medan andra är delvis eller helt flyttfåglar. Flyttfåglarna kan migrera söderut under vintern. Bofinken är en mångsidig och anpassningsbar fågel som är vanlig i många delar av Europa och Asien. Den är känd för sin sång och är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runtom i sitt utbredningsområde.

Ekorren är en populär och välbekant gnagare som finns i många delar av världen. Det finns flera olika arter av ekorrar, och de varierar i färg och storlek beroende på sin geografiska plats och art. Här är några allmänna fakta om ekorrar: Utseende: Ekorrar har vanligtvis en lång och smal kropp med en lurvig svans som är ungefär lika lång som kroppen. De har stora ögon och öron samt skarpa klor som de använder för att klättra i träd och gripa föda. Färgen på deras päls varierar, men de flesta arter har någon form av brun eller grå päls. Habitat: Ekorrar finns i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och städer. De trivs särskilt bra i områden med mycket träd och buskar, eftersom de är utmärkta klättrare och kan förflytta sig mellan trädtopparna med lätthet. Föda: Ekorrar är främst växtätare och äter en varierad diet som inkluderar frön, nötter, bär, svampar och knoppar. De äter också ibland insekter, fågelägg och unga fåglar. Ekorrar är kända för att samla och lagra föda, särskilt nötter, under hösten för att överleva vintern. Sätt att röra sig: Ekorrar är kända för sin förmåga att klättra snabbt och smidigt i träd. De kan också hoppa långa sträckor mellan trädgrenar och landa på marken utan att skadas. Deras svans fungerar som en balans- och styrhjälp när de klättrar och hoppar. Fortplantning: Ekorrar har vanligtvis två kullar per år. Honan bygger ett bo i ett träd och föder en kull med ungar som kallas kattungar. Kullstorleken varierar, men det är vanligt med 2-4 ungar per kull. Ungarna är blinda vid födseln och blir självständiga och börjar utforska området när de är några månader gamla. Fiender: Ekorrar har flera naturliga fiender, inklusive rovfåglar, ormar, rovdjur som mårdar och rävar, samt husdjur som katter och hundar. Ekorrar är älskade för sin charmiga och lekfulla natur och är ofta en trevlig syn i trädgårdar och parker där de söker efter föda. Deras förmåga att hoppa och klättra gör dem till skickliga atleter i trädtopparna, och de är en viktig del av många ekosystem genom att hjälpa till med att sprida frön och kontrollera vissa insektspopulationer.

Entita, även känd som entita eller Entita parus, är en art inom mesfamiljen (Paridae) och är lika som andra små mesar. Den är en vanlig fågel i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om entitan: Utseende: Entitan är en liten fågel med en karakteristisk fjäderdräkt. Den har en svart hjässa och nacke, en vit haklapp, en gråbrun ovansida och en ljus kind. Dess svans är kort och fyrkantig, och den har en svart streck på sina bruna vingar. Storlek: Entitan är ungefär 12 centimeter lång och väger cirka 12 gram. Habitat: Entitan förekommer i en mängd olika miljöer, inklusive löv- och barrskogar, trädgårdar, parker och buskmarker. Den trivs särskilt bra i områden med träd och buskar där den kan hitta föda och bygga sina bon. Föda: Entitan är en allätare och äter en varierad diet. Dess föda inkluderar insekter, larver, frön, nötter och bär. Den kan ofta ses äta upp och ner på trädstammar medan den letar efter föda. Häckning: Entitan bygger sitt bo i trädhål eller andra naturliga håligheter. Honan lägger vanligtvis en kull med ägg på våren, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Sång: Entitan har en melodisk sång som består av olika toner och visslingar. Dess sång används för att markera sitt revir och attrahera en partner. Sociala beteenden: Entitan är en social fågel och rör sig ofta i små flockar tillsammans med andra mesar, särskilt utanför häckningssäsongen. De kan vara mycket aktiva och lekfulla. Entitan är en älskad fågel i många delar av Europa och Asien och är känd för sin charmiga fjäderdräkt och livliga beteende. Den är också en viktig del av ekosystemet genom att hjälpa till att kontrollera insektspopulationer och sprida frön när den äter och rör sig mellan olika träd och buskar.

Ekorren är en populär och välbekant gnagare som finns i många delar av världen. Det finns flera olika arter av ekorrar, och de varierar i färg och storlek beroende på sin geografiska plats och art. Här är några allmänna fakta om ekorrar: Utseende: Ekorrar har vanligtvis en lång och smal kropp med en lurvig svans som är ungefär lika lång som kroppen. De har stora ögon och öron samt skarpa klor som de använder för att klättra i träd och gripa föda. Färgen på deras päls varierar, men de flesta arter har någon form av brun eller grå päls. Habitat: Ekorrar finns i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och städer. De trivs särskilt bra i områden med mycket träd och buskar, eftersom de är utmärkta klättrare och kan förflytta sig mellan trädtopparna med lätthet. Föda: Ekorrar är främst växtätare och äter en varierad diet som inkluderar frön, nötter, bär, svampar och knoppar. De äter också ibland insekter, fågelägg och unga fåglar. Ekorrar är kända för att samla och lagra föda, särskilt nötter, under hösten för att överleva vintern. Sätt att röra sig: Ekorrar är kända för sin förmåga att klättra snabbt och smidigt i träd. De kan också hoppa långa sträckor mellan trädgrenar och landa på marken utan att skadas. Deras svans fungerar som en balans- och styrhjälp när de klättrar och hoppar. Fortplantning: Ekorrar har vanligtvis två kullar per år. Honan bygger ett bo i ett träd och föder en kull med ungar som kallas kattungar. Kullstorleken varierar, men det är vanligt med 2-4 ungar per kull. Ungarna är blinda vid födseln och blir självständiga och börjar utforska området när de är några månader gamla. Fiender: Ekorrar har flera naturliga fiender, inklusive rovfåglar, ormar, rovdjur som mårdar och rävar, samt husdjur som katter och hundar. Ekorrar är älskade för sin charmiga och lekfulla natur och är ofta en trevlig syn i trädgårdar och parker där de söker efter föda. Deras förmåga att hoppa och klättra gör dem till skickliga atleter i trädtopparna, och de är en viktig del av många ekosystem genom att hjälpa till med att sprida frön och kontrollera vissa insektspopulationer.

Ekorren är en populär och välbekant gnagare som finns i många delar av världen. Det finns flera olika arter av ekorrar, och de varierar i färg och storlek beroende på sin geografiska plats och art. Här är några allmänna fakta om ekorrar: Utseende: Ekorrar har vanligtvis en lång och smal kropp med en lurvig svans som är ungefär lika lång som kroppen. De har stora ögon och öron samt skarpa klor som de använder för att klättra i träd och gripa föda. Färgen på deras päls varierar, men de flesta arter har någon form av brun eller grå päls. Habitat: Ekorrar finns i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och städer. De trivs särskilt bra i områden med mycket träd och buskar, eftersom de är utmärkta klättrare och kan förflytta sig mellan trädtopparna med lätthet. Föda: Ekorrar är främst växtätare och äter en varierad diet som inkluderar frön, nötter, bär, svampar och knoppar. De äter också ibland insekter, fågelägg och unga fåglar. Ekorrar är kända för att samla och lagra föda, särskilt nötter, under hösten för att överleva vintern. Sätt att röra sig: Ekorrar är kända för sin förmåga att klättra snabbt och smidigt i träd. De kan också hoppa långa sträckor mellan trädgrenar och landa på marken utan att skadas. Deras svans fungerar som en balans- och styrhjälp när de klättrar och hoppar. Fortplantning: Ekorrar har vanligtvis två kullar per år. Honan bygger ett bo i ett träd och föder en kull med ungar som kallas kattungar. Kullstorleken varierar, men det är vanligt med 2-4 ungar per kull. Ungarna är blinda vid födseln och blir självständiga och börjar utforska området när de är några månader gamla. Fiender: Ekorrar har flera naturliga fiender, inklusive rovfåglar, ormar, rovdjur som mårdar och rävar, samt husdjur som katter och hundar. Ekorrar är älskade för sin charmiga och lekfulla natur och är ofta en trevlig syn i trädgårdar och parker där de söker efter föda. Deras förmåga att hoppa och klättra gör dem till skickliga atleter i trädtopparna, och de är en viktig del av många ekosystem genom att hjälpa till med att sprida frön och kontrollera vissa insektspopulationer.

Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en av de mest välkända mesarna och är vanlig i stora delar av Europa och Asien. Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med blått på ovansidan, gulbrunt på undersidan och en vit buk. Hanar och honor ser likadana ut, men ungfåglar kan vara något blekare. Dess huvud är prytt med en blå huva och en svart linje genom ögat. Storlek: Blåmesen är en liten fågel som mäter cirka 10-12 centimeter i längd. Habitat: Blåmesen trivs i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är känd för att vara en anpassningsbar fågel som ofta besöker trädgårdar och fågelbord. Föda: Blåmesen är främst en insektsätare och äter en mängd olika insekter, larver och spindlar. Under vintern, när insektsfödan är knappare, äter den också frön och bär. Blåmesen kan ofta ses hängande upp och ner på grenar och lövverk medan den letar efter föda. Häckning: Blåmesen bygger sitt bo i trädhål, fågelholkar eller andra naturliga håligheter. Honan lägger vanligtvis en kull med ägg på våren, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Sång och läten: Blåmesen har en melodisk sång som innehåller olika toner och visslingar. Dess sång är karakteristisk och kan variera geografiskt. Den har också olika läten som används för att kommunicera med andra fåglar. Sociala beteenden: Blåmesen är en social fågel och rör sig ofta i små flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Flockarna kan vara mycket rörliga och letar efter föda tillsammans. Blåmesen är en välkänd och älskad fågel i många delar av sitt utbredningsområde. Den är en uppskattad besökare i trädgårdar och parker och hjälper till att kontrollera skadedjur genom att äta insekter. Dess färgglada utseende och livliga beteende gör den till en trevlig syn för fågelskådare och naturälskare.

Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en av de mest välkända mesarna och är vanlig i stora delar av Europa och Asien. Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en karakteristisk fjäderdräkt med blått på ovansidan, gulbrunt på undersidan och en vit buk. Hanar och honor ser likadana ut, men ungfåglar kan vara något blekare. Dess huvud är prytt med en blå huva och en svart linje genom ögat. Storlek: Blåmesen är en liten fågel som mäter cirka 10-12 centimeter i längd. Habitat: Blåmesen trivs i en mängd olika miljöer, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är känd för att vara en anpassningsbar fågel som ofta besöker trädgårdar och fågelbord. Föda: Blåmesen är främst en insektsätare och äter en mängd olika insekter, larver och spindlar. Under vintern, när insektsfödan är knappare, äter den också frön och bär. Blåmesen kan ofta ses hängande upp och ner på grenar och lövverk medan den letar efter föda. Häckning: Blåmesen bygger sitt bo i trädhål, fågelholkar eller andra naturliga håligheter. Honan lägger vanligtvis en kull med ägg på våren, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Sång och läten: Blåmesen har en melodisk sång som innehåller olika toner och visslingar. Dess sång är karakteristisk och kan variera geografiskt. Den har också olika läten som används för att kommunicera med andra fåglar. Sociala beteenden: Blåmesen är en social fågel och rör sig ofta i små flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. Flockarna kan vara mycket rörliga och letar efter föda tillsammans. Blåmesen är en välkänd och älskad fågel i många delar av sitt utbredningsområde. Den är en uppskattad besökare i trädgårdar och parker och hjälper till att kontrollera skadedjur genom att äta insekter. Dess färgglada utseende och livliga beteende gör den till en trevlig syn för fågelskådare och naturälskare.

Den större hackspetten (Dendrocopos major) är en medelstor hackspett som finns i Europa och delar av Asien. Det är en kraftig fågel med karakteristisk fjäderdräkt och ett distinkt hackspettsbeteende. Här är några intressanta fakta om den större hackspetten: Utseende: Den större hackspetten har en övervägande svart fjäderdräkt med vita axel- och vingfläckar. Hanarna har en röd nackfläck, medan honorna har en svart fläck istället. Båda könen har en karakteristisk vit "skjorta" på buken och en lång näbb som används för att hacka i trädstammar. Storlek: Den större hackspetten är en medelstor fågel och mäter vanligtvis mellan 23-26 centimeter i längd. Habitat: De föredragna livsmiljöerna för den större hackspetten inkluderar lövskogar, blandskogar och även trädgårdar och parker, särskilt om det finns tillgång till gamla träd med rötnande ved. Föda: Som hackspett äter den större hackspetten huvudsakligen insekter, larver och andra ryggradslösa djur som den hittar under barken på träd. Den kan också äta frukt och nötter, särskilt på vintern när insektsfödan är mer knapp. Häckning: Den större hackspetten hackar ut hål i trädstammar för att skapa sina bon. Honan lägger vanligtvis mellan 4 och 7 vita ägg som ruvas i ungefär två veckor. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Ljud: Under häckningssäsongen hörs den större hackspetten trumma på trädstammar med sin näbb för att markera sitt territorium och attrahera en partner. Dess trummande är karakteristiskt och kan höras på långt avstånd. Migrering: De flesta populationer av den större hackspetten är stannfåglar och stannar inom sina hemområden året runt. De kan vara mer mobila under vintern i sökandet efter föda. Den större hackspetten är en ikonisk fågel inom sitt utbredningsområde och är känd för sitt hackande och trummande ljud samt sitt arbete med att hacka i trädstammar i jakten på insekter. Denna art är en viktig del av skogs- och trädgårdsökosystemen.

Svartmesen (Periparus ater) är en liten och karaktäristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en av de mindre mesarna och är känd för sin distinkta svarta huvudfärg och sina ljusa kinder. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en övervägande svart hjässa, nacke och haklapp, vilket ger den dess namn. Dess kinder och undersida är vita, och dess rygg är brunaktig. Dess vingar och stjärt kan vara svartbruna eller blåaktiga beroende på individens ålder och underarten. Storlek: Svartmesen är en liten fågel som mäter vanligtvis mellan 11 och 12 centimeter i längd. Habitat: Svartmesen trivs i en mängd olika miljöer, inklusive löv- och barrskogar, skogsbryn, parker och trädgårdar. Den är känd för att vara en anpassningsbar fågel som kan överleva i olika habitat. Föda: Svartmesen är huvudsakligen en insektsätare och äter en mängd olika insekter, spindlar och andra små ryggradslösa djur. Under vintern kan den också äta frön och frukter, och den besöker ibland fågelbord. Häckning: Svartmesen bygger sitt bo i trädhål, fågelholkar eller andra naturliga håligheter. Honan lägger vanligtvis en kull med ägg på våren, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Läten: Svartmesen har olika läten, inklusive ett snabbt "tsit-tsit-tsit" och andra toner som används för att kommunicera med andra fåglar i flocken. Sociala beteenden: Svartmesen är en social fågel och rör sig ofta i små flockar, särskilt utanför häckningssäsongen. De kan vara mycket aktiva och lekfulla, och deras sällskap är en trevlig syn. Svartmesen är en charmig och älskad fågel som är uppskattad av fågelskådare och naturälskare. Dess kontrastrika fjäderdräkt och levnadssätt gör den till en fascinerande art att observera i naturen.

Previous Post
Västkusten

Next Post
Hjälstaviken

Out´n Loud

Out´n loud - 2014-09-21

Out´n loud - 2014-11-15

Out´n loud - 2015-05-24

Out´n loud - 2016-05-22

Out´n loud - 2017-06-11

Blandad musik Hedemora

Krusbärs BloosOrkester

Ove i Teater ladan

A Lot Of Roots & Some Bloos

Teater i Hedemora

Old Town Blues Day

Ungdommar på Stampen

Dalarocken 2018

Dalarocken Fredag:

Courteys of-Vasascenen

Dalarocks Tribute - Vasascenen

Dan Romeo - Fräna scenen

Mikael Rickfors & Månson all stars - Vasascenen

Sven-Holger & Skuggspelet - Fräna scenen

Vilma Flood - Fräna scenen

Dalarocken Lördag:

Dubland - Vasascenen

Ebbot & Bobby Mainstream feat the ingredible G-string band - Fräna scenen

Hökartorget - Fräna scenen

Lisa Lystam family band - Fräna scenen

Partiet - Vasascenen

Sky High - Vasascenen

Svahnmärkt special edition - Fräna scenen

Dalarocken 2019

Dalarocken Fredag:

Angstbadan - Fräna scenen

Atomic Swing - Storascenen

Ceci Noir - Fräna Scenen

M Ä B E - Stora Scenen

Nadja Evelina - Fräna Scenen

Svahnmärkt & Kusinen - Stora Scenen

Tryin´ Within - Fräna Scenen

Young, Rich & Pitiful - Stora Scenen

Dalarocken Lördag:

Allwin - Fräna Scenen

Dalarocken Jr - Stora Scenen

Ebba Gold - Stora Scenen

Flat Foot - Fräna Scenen

Helsingland Underground - Fräna Scenen

Jeppe The King & Memphis Blues BA - Fräna Scenen

Raketklubben - Stora Scenen

Sator - Stora Scenen

Stiletto Express - Stora Scenen

Hubbo @ Tony Lif 2024