Hubbo
  • Hubbo.se
  • Pensionärs äventyr
  • Music Pictures
  • Links
    • About
    • Gallery
    • Medical Photography
    • My Painting Art
    • Street Pictures

Skillberg 24

Dimma bildas när luft innehåller fuktighet och kyls ner till en temperatur där fukten kondenserar till små vattendroppar eller iskristaller. Det finns flera orsaker till varför dimma uppstår: Radiationsskyla: Detta är den vanligaste orsaken till dimma. På en klar natt strålar marken värme ut i rymden, vilket gör att marktemperaturen sjunker. Om det finns tillräckligt med fuktighet i luften nära marken kan luftens daggpunkt (temperaturen där luftens fuktighet kondenserar) nås, och dimma bildas. Advektionsdimma: Detta sker när varm och fuktig luft förflyttas över en kall yta. När den varma luften kyls ned vid kontakt med den kalla ytan, kan dimma bildas. Havsdimma: När varm, fuktig luft från havet strömmar över kallt havsvatten eller kustnära områden, kan dimma bildas på grund av den snabba kylningen av luften. Frontdimma: I samband med kall- eller varmfronter kan dimma bildas när varm och fuktig luft möter kallare luftmassor. Ångdimma: Om det varma vattnet avger fuktighet till den kalla luften ovanför kan dimma uppstå. Sammanfattningsvis bildas dimma när det finns tillräckligt med fuktighet i luften och temperaturen sjunker till en nivå där fuktigheten kondenserar till små droppar eller iskristaller, vilket begränsar sikten och skapar en dimmig atmosfär. Olika omständigheter och vädermönster kan leda till olika typer av dimma.
Bofinken (Fringilla coelebs) är en vanlig och spridd fågelart som tillhör familjen finkar (Fringillidae). Den är känd för sitt färgrika fjäderdräkt, sitt karakteristiska sångläte och sin utbredning över stora delar av Europa, Asien och norra Afrika. Här är några intressanta fakta om bofinken: Utseende: Hanarna har en iögonfallande färgad fjäderdräkt med en blågrå huva och rött bröst. Honorna är mer diskret brunaktiga. Båda könen har tydliga vita vingband. Häckning: Bofinken bygger sitt bo i träd och buskar. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg i varje kull. Båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Föda: Denna fågel är fröätare och äter olika typer av frön och bär. Under häckningstiden kan de även inkludera insekter och larver i kosten för att föda sina ungar. Sång: Bofinken är känd för sin vackra sång. Sången består av varierande toner och är ofta mycket komplex och melodisk. Hanarna sjunger för att markera revir och attrahera honor. Migration: Vissa populationer av bofinken är delvis flyttfåglar och övervintrar i mildare klimat, medan andra populationer är stannfåglar som inte flyttar långa sträckor. Habitat: Bofinken trivs i olika typer av habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och jordbruksområden. De är vanligtvis ganska anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Bofinken är en av de vanligaste finkarterna i Europa och är en populär fågel bland fågelskådare på grund av sin färgstarka fjäderdräkt och sång. Dess vetenskapliga namn, "Fringilla coelebs," betyder "singande fink," vilket är en passande beskrivning av denna fågels melodiska sång.
Ekorren är en av de mest välkända och älskade gnagarna. Här är några intressanta fakta om ekorrar: Utseende: Ekorren har en karakteristisk och lätt igenkännbar utseende med sin täta, lurviga svans och sin rödaktiga päls, även om det finns olika arter av ekorrar med varierande färger och storlekar. Till exempel är den europeiska ekorren (Sciurus vulgaris) känd för sin rödbruna päls. Levnadssätt: Ekorren är en trädlevande art och är känd för sin förmåga att klättra snabbt och smidigt i träd. De bygger bon i träden och äter främst nötter, frön, frukt och ibland insekter. Förvaring av föda: Ekorren är känd för att samla och lagra föda, särskilt under hösten, för att ha tillgång till mat under vintern när det är svårare att hitta föda. De gömmer ofta nötter och frön i olika gömställen, och ibland glömmer de bort vissa av sina gömda förråd, vilket faktiskt hjälper till att sprida växter. Socialt beteende: Många ekorrearter är solitära, vilket innebär att de oftast är ensamma, men de kan vara sociala under parningsperioden. De är territoriala och markerar sina revir. Habitat: Ekorrar trivs i skogar, parker och trädgårdar och är ofta synliga i trädtopparna när de letar efter föda eller hoppar mellan träd. Hibernation: Vissa ekorrar, särskilt i kallare klimat, kan gå i dvala under vintermånaderna när maten är knapp. De kommer då att använda sina förråd för att överleva tills vädret blir varmare och mer mat är tillgänglig. Ekorren är en symbol för aktivitet, snabbhet och flit i många kulturer och är ofta omtyckt av människor som observerar dem i naturen. Dess charmiga utseende och beteende gör det till en fascinerande varelse att studera och beundra.
Den större hackspetten (Dendrocopos major) är en av de största och mest karakteristiska hackspettarterna som förekommer i Europa och Asien. Här är några intressanta fakta om den större hackspetten: Utseende: Större hackspetten har en iögonfallande svart och vit fjäderdräkt med en röd nackfläck hos hanarna, medan honorna har en svart nacke utan det röda området. De har också en kraftig näbb och en kraftig svans. Storlek: Den större hackspetten är, som namnet antyder, en relativt stor hackspettart. Den kan vara upp till 25 cm lång med ett vingspann på cirka 40 cm. Läte: Den större hackspetten har ett karakteristiskt ljudligt "kick-kick-kick" eller "wic-wic-wic" ljud som hörs när den hackar på trädstammar i sin sökning efter insekter. Häckning: De bygger sina bon i trädhål, vanligtvis i träd med ruttna delar. Honan lägger vanligtvis 4-7 ägg som ruvas i cirka 12-14 dagar. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Föda: Den större hackspetten är en insektsätare och livnär sig främst på insekter, larver, och andra små ryggradslösa djur som den hittar genom att hacka i trädstammar med sin kraftiga näbb. Habitat: Denna hackspettart trivs i skogsområden, särskilt i blandskogar och äldre lövskogar. Den kan även påträffas i parker och trädgårdar om det finns lämpliga träd för att hugga i. Migration: Större hackspetten är vanligtvis en stannfågel, vilket innebär att den inte flyttar långa sträckor under vintern utan stannar i sitt hemområde. Den större hackspetten är en fascinerande fågel som är känd för sitt karakteristiska hackande och sitt unika utseende. Den är ofta en välkommen syn för fågelskådare och naturälskare som uppskattar dess närvaro i skogslandskapet.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin kontrasterande fjäderdräkt och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en kontrasterande fjäderdräkt med svart huvud och nacke, vita kinder och en stor vit nackfläck. Dess vingar och stjärt är blåsvarta, och undersidan är vit. Dess ögon är omgivna av en svart linje, vilket ger den ett karakteristiskt utseende. Storlek: Svartmesen är en liten fågel och mäter vanligtvis runt 11-12 centimeter i längd. Föda: Den främsta födan för svartmesen är insekter, larver och spindlar, men den äter också frön och nötter, särskilt under vintern när insektsfödan är knapp. Beteende: Svartmesen är en aktiv fågel som ofta ses hoppa och klättra runt i träd och buskar i jakt på föda. Den är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter, oftast i träd eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 6-8 ägg och ruvar dem i cirka två veckor. Både hanen och honan tar hand om ungarna och matar dem. Röst: Svartmesen har en karakteristisk sång som består av visslande och gnisslande toner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra medlemmar av sin flock. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är en relativt anpassningsbar fågel när det gäller sin livsmiljö. Stannfågel: Svartmesen är vanligtvis en stannfågel och rör sig inte långa sträckor under vintern. Den kan dock vara mer rörlig inom sitt hemområde i sökandet efter föda. Svartmesen är en populär fågel bland fågelskådare på grund av sitt vackra utseende och sitt livliga beteende. Dess närvaro i trädgårdar och skogar är ofta uppskattad av dem som njuter av att observera fåglar i naturen.
Trädkryparen (Certhia familiaris) är en liten och fascinerande fågel som är specialiserad på att klättra längs trädstammar i sin jakt på insekter och andra små byten. Här är några intressanta fakta om trädkryparen: Utseende: Trädkryparen har en diskret fjäderdräkt som är mestadels brun på ovansidan och vit på undersidan. Dess stjärt är kort och styv, och den har en böjd näbb som den använder för att söka efter föda i barkens sprickor. Storlek: Trädkryparen är en mycket liten fågel, med en kroppslängd på cirka 12-14 centimeter och ett vingspann på cirka 18-20 centimeter. Föda: Dess huvudsakliga föda består av små insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur som den hittar under barken på träd. Den använder sin långa näbb för att plocka ut byten från sprickor och små håligheter i träden. Beteende: Trädkryparen har en unik förmåga att klättra upp längs trädstammar, nästan som en mus. Den börjar vanligtvis vid trädstammens bas och spiralrör sig uppåt i jakt på föda. Dess vana att hålla sig nära träden gör den svår att upptäcka. Habitat: Trädkryparen trivs i skogar, särskilt lövskogar, men kan också påträffas i parker, trädgårdar och andra områden med träd och lämplig föda. Häckning: De bygger sina bon i trädhål eller håligheter i murar och klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 5-6 ägg som ruvas i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna och matar dem med små insekter. Röst: Trädkryparen har en karakteristisk sång som liknar ett tunt och melodiskt pipande. Dess läten kan vara svåra att upptäcka eftersom de ofta gömmer sig i träden. Migration: Trädkryparen är en stannfågel, vilket innebär att den inte flyttar långa sträckor under vintern utan stannar i sitt hemområde. Trädkryparen är en specialiserad fågel med anpassningar som gör den perfekt för sitt unika sätt att söka föda längs trädstammar. Dess förmåga att klättra vertikalt längs träd och dess försiktiga beteende gör den till en spännande fågel att upptäcka i skogsområden och andra trädrika miljöer.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin kontrasterande fjäderdräkt och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en kontrasterande fjäderdräkt med svart huvud och nacke, vita kinder och en stor vit nackfläck. Dess vingar och stjärt är blåsvarta, och undersidan är vit. Dess ögon är omgivna av en svart linje, vilket ger den ett karakteristiskt utseende. Storlek: Svartmesen är en liten fågel och mäter vanligtvis runt 11-12 centimeter i längd. Föda: Den främsta födan för svartmesen är insekter, larver och spindlar, men den äter också frön och nötter, särskilt under vintern när insektsfödan är knapp. Beteende: Svartmesen är en aktiv fågel som ofta ses hoppa och klättra runt i träd och buskar i jakt på föda. Den är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter, oftast i träd eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 6-8 ägg och ruvar dem i cirka två veckor. Både hanen och honan tar hand om ungarna och matar dem. Röst: Svartmesen har en karakteristisk sång som består av visslande och gnisslande toner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra medlemmar av sin flock. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är en relativt anpassningsbar fågel när det gäller sin livsmiljö. Stannfågel: Svartmesen är vanligtvis en stannfågel och rör sig inte långa sträckor under vintern. Den kan dock vara mer rörlig inom sitt hemområde i sökandet efter föda. Svartmesen är en populär fågel bland fågelskådare på grund av sitt vackra utseende och sitt livliga beteende. Dess närvaro i trädgårdar och skogar är ofta uppskattad av dem som njuter av att observera fåglar i naturen. Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en stor medlem av kråkfågelfamiljen och en karakteristisk fågel i de kalla skogarna i norra Eurasien och delar av Nordamerika. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan har en distinkt svart, grå och vit fjäderdräkt. Den har ett svart huvud med en vit nackfläck och ett brett svart band över ögonen. Vingarna är grå med vita fläckar, och stjärten är lång och fyrkantig. Storlek: Nötväckan är en relativt stor kråkfågel med en kroppslängd på ungefär 30 till 35 centimeter och ett vingspann på omkring 60 centimeter. Föda: Denna fågel är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottfrön. Den har en kraftfull näbb som kan bryta upp kottar för att komma åt fröna inuti. Den äter också insekter, as och små ryggradslösa djur. Ljud: Nötväckan har ett högt och karakteristiskt "kraxande" ljud som liknar ljudet av en hackande hammare, vilket har gett den dess namn. Den har också andra läten och kan vara ganska högljudd när den kommunicerar med andra nötväckor. Häckning: Nötväckor bygger sina bon i trädhål och klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och ta hand om ungarna. Habitat: De trivs i bergsskogar, taiga och subalpina områden där tallar och granar är vanliga. De kan även ses i alpina områden och ibland i parker och trädgårdar där tallar och granar finns. Migration: Nötväckor är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor, även om de kan utföra höjdvariationer i sitt häckningsområde beroende på tillgången på mat. Nötväckan är en robust fågel som har anpassat sig väl till livet i kalla och bergiga områden. Dess förmåga att öppna kottar och dess specialiserade diet gör den till en viktig aktör i spridningen av tallfrön och granfrön, vilket bidrar till skogens ekosystem.
Nötväckan (Nucifraga caryocatactes) är en stor medlem av kråkfågelfamiljen och en karakteristisk fågel i de kalla skogarna i norra Eurasien och delar av Nordamerika. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan har en distinkt svart, grå och vit fjäderdräkt. Den har ett svart huvud med en vit nackfläck och ett brett svart band över ögonen. Vingarna är grå med vita fläckar, och stjärten är lång och fyrkantig. Storlek: Nötväckan är en relativt stor kråkfågel med en kroppslängd på ungefär 30 till 35 centimeter och ett vingspann på omkring 60 centimeter. Föda: Denna fågel är specialiserad på att äta frön och nötter, särskilt tallfrön och kottfrön. Den har en kraftfull näbb som kan bryta upp kottar för att komma åt fröna inuti. Den äter också insekter, as och små ryggradslösa djur. Ljud: Nötväckan har ett högt och karakteristiskt "kraxande" ljud som liknar ljudet av en hackande hammare, vilket har gett den dess namn. Den har också andra läten och kan vara ganska högljudd när den kommunicerar med andra nötväckor. Häckning: Nötväckor bygger sina bon i trädhål och klippskrevor. Honan lägger vanligtvis 3-5 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och ta hand om ungarna. Habitat: De trivs i bergsskogar, taiga och subalpina områden där tallar och granar är vanliga. De kan även ses i alpina områden och ibland i parker och trädgårdar där tallar och granar finns. Migration: Nötväckor är stannfåglar och flyttar inte långa sträckor, även om de kan utföra höjdvariationer i sitt häckningsområde beroende på tillgången på mat. Nötväckan är en robust fågel som har anpassat sig väl till livet i kalla och bergiga områden. Dess förmåga att öppna kottar och dess specialiserade diet gör den till en viktig aktör i spridningen av tallfrön och granfrön, vilket bidrar till skogens ekosystem.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runt om i Europa och är känd för sin ljusa blå och gul färg. Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en blå ovansida, en gul undersida, och ett svart band som sträcker sig över ögonen och ner på sidorna av halsen. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ibland något starkare färger. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter, och under vintern kan den besöka fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Blåmesen är en aktiv och livlig fågel. Den har en karakteristiskt hoppig flykt och är känd för att klättra runt på grenar och träd i sin jakt på föda. Den är också en skicklig akrobat och kan hänga upp och ner när den letar efter insekter på undersidan av blad. Häckning: Blåmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Blåmesen har en karakteristisk sång som består av snabba och klara toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i trädgårdar och skogar. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Blåmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Blåmesen är en populär fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva beteende. Många människor sätter upp fågelholkar i sina trädgårdar i hopp om att locka blåmesen och andra mesar till sina områden, vilket ger dem möjlighet att observera dessa charmiga fåglar på nära håll.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin kontrasterande fjäderdräkt och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en kontrasterande fjäderdräkt med svart huvud och nacke, vita kinder och en stor vit nackfläck. Dess vingar och stjärt är blåsvarta, och undersidan är vit. Dess ögon är omgivna av en svart linje, vilket ger den ett karakteristiskt utseende. Storlek: Svartmesen är en liten fågel och mäter vanligtvis runt 11-12 centimeter i längd. Föda: Den främsta födan för svartmesen är insekter, larver och spindlar, men den äter också frön och nötter, särskilt under vintern när insektsfödan är knapp. Beteende: Svartmesen är en aktiv fågel som ofta ses hoppa och klättra runt i träd och buskar i jakt på föda. Den är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter, oftast i träd eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 6-8 ägg och ruvar dem i cirka två veckor. Både hanen och honan tar hand om ungarna och matar dem. Röst: Svartmesen har en karakteristisk sång som består av visslande och gnisslande toner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra medlemmar av sin flock. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är en relativt anpassningsbar fågel när det gäller sin livsmiljö. Stannfågel: Svartmesen är vanligtvis en stannfågel och rör sig inte långa sträckor under vintern. Den kan dock vara mer rörlig inom sitt hemområde i sökandet efter föda. Svartmesen är en populär fågel bland fågelskådare på grund av sitt vackra utseende och sitt livliga beteende. Dess närvaro i trädgårdar och skogar är ofta uppskattad av dem som njuter av att observera fåglar i naturen.
Svartmesen (Periparus ater) är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin kontrasterande fjäderdräkt och sitt livliga beteende. Här är några intressanta fakta om svartmesen: Utseende: Svartmesen har en kontrasterande fjäderdräkt med svart huvud och nacke, vita kinder och en stor vit nackfläck. Dess vingar och stjärt är blåsvarta, och undersidan är vit. Dess ögon är omgivna av en svart linje, vilket ger den ett karakteristiskt utseende. Storlek: Svartmesen är en liten fågel och mäter vanligtvis runt 11-12 centimeter i längd. Föda: Den främsta födan för svartmesen är insekter, larver och spindlar, men den äter också frön och nötter, särskilt under vintern när insektsfödan är knapp. Beteende: Svartmesen är en aktiv fågel som ofta ses hoppa och klättra runt i träd och buskar i jakt på föda. Den är känd för sitt livliga och lekfulla beteende. Häckning: Svartmesen bygger sina bon i håligheter, oftast i träd eller i fågelholkar. Honan lägger vanligtvis 6-8 ägg och ruvar dem i cirka två veckor. Både hanen och honan tar hand om ungarna och matar dem. Röst: Svartmesen har en karakteristisk sång som består av visslande och gnisslande toner. Den har också olika läten som den använder för att kommunicera med andra medlemmar av sin flock. Habitat: Svartmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. Den är en relativt anpassningsbar fågel när det gäller sin livsmiljö. Stannfågel: Svartmesen är vanligtvis en stannfågel och rör sig inte långa sträckor under vintern. Den kan dock vara mer rörlig inom sitt hemområde i sökandet efter föda. Svartmesen är en populär fågel bland fågelskådare på grund av sitt vackra utseende och sitt livliga beteende. Dess närvaro i trädgårdar och skogar är ofta uppskattad av dem som njuter av att observera fåglar i naturen.
Den större hackspetten (Dendrocopos major) är en av de största och mest karakteristiska hackspettarterna som förekommer i Europa och Asien. Här är några intressanta fakta om den större hackspetten: Utseende: Större hackspetten har en iögonfallande svart och vit fjäderdräkt med en röd nackfläck hos hanarna, medan honorna har en svart nacke utan det röda området. De har också en kraftig näbb och en kraftig svans. Storlek: Den större hackspetten är, som namnet antyder, en relativt stor hackspettart. Den kan vara upp till 25 cm lång med ett vingspann på cirka 40 cm. Läte: Den större hackspetten har ett karakteristiskt ljudligt "kick-kick-kick" eller "wic-wic-wic" ljud som hörs när den hackar på trädstammar i sin sökning efter insekter. Häckning: De bygger sina bon i trädhål, vanligtvis i träd med ruttna delar. Honan lägger vanligtvis 4-7 ägg som ruvas i cirka 12-14 dagar. Både hanen och honan deltar i att mata och ta hand om ungarna. Föda: Den större hackspetten är en insektsätare och livnär sig främst på insekter, larver, och andra små ryggradslösa djur som den hittar genom att hacka i trädstammar med sin kraftiga näbb. Habitat: Denna hackspettart trivs i skogsområden, särskilt i blandskogar och äldre lövskogar. Den kan även påträffas i parker och trädgårdar om det finns lämpliga träd för att hugga i. Migration: Större hackspetten är vanligtvis en stannfågel, vilket innebär att den inte flyttar långa sträckor under vintern utan stannar i sitt hemområde. Den större hackspetten är en fascinerande fågel som är känd för sitt karakteristiska hackande och sitt unika utseende. Den är ofta en välkommen syn för fågelskådare och naturälskare som uppskattar dess närvaro i skogslandskapet.
Blåmesen (Cyanistes caeruleus) är en liten och färgglad fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är en vanlig syn i trädgårdar och skogar runt om i Europa och är känd för sin ljusa blå och gul färg. Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en blå ovansida, en gul undersida, och ett svart band som sträcker sig över ögonen och ner på sidorna av halsen. Hanar och honor har liknande utseende, men hanarna har ibland något starkare färger. Storlek: Blåmesen är en liten fågel, med en kroppslängd på cirka 10-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 16-18 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter, och under vintern kan den besöka fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Blåmesen är en aktiv och livlig fågel. Den har en karakteristiskt hoppig flykt och är känd för att klättra runt på grenar och träd i sin jakt på föda. Den är också en skicklig akrobat och kan hänga upp och ner när den letar efter insekter på undersidan av blad. Häckning: Blåmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Blåmesen har en karakteristisk sång som består av snabba och klara toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i trädgårdar och skogar. Habitat: Blåmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Blåmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Blåmesen är en populär fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare på grund av sitt vackra utseende och sitt aktiva beteende. Många människor sätter upp fågelholkar i sina trädgårdar i hopp om att locka blåmesen och andra mesar till sina områden, vilket ger dem möjlighet att observera dessa charmiga fåglar på nära håll.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus), även känd som tofsmes, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin tofs på huvudet och är en vanlig syn i skogar och trädgårdar i Europa. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en tofs på huvudet, en svart haka och hals, en vit halsring och en gråblå ovansida. Dess undersida är vit. Tofsen på huvudet ger den dess karakteristiska utseende. Storlek: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en kroppslängd på cirka 11-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 19-22 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter samt besöker fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta ses hoppa och klättra runt på träd och grenar i sin jakt på föda. Den är också skicklig på att hänga upp och ner när den letar efter insekter. Häckning: Tofsmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av en variation av pipande och gnisslande toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i skogar och trädgårdar. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Tofsmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Tofsmesen är en charmig och omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare. Dess tofs och livliga beteende gör den till en fascinerande varelse att observera i naturen. Många människor njuter av att mata och locka tofsmesarna till sina trädgårdar för att få närmare kontakt med dessa underbara fåglar.
Ekorren är en av de mest välkända och älskade gnagarna. Här är några intressanta fakta om ekorrar: Utseende: Ekorren har en karakteristisk och lätt igenkännbar utseende med sin täta, lurviga svans och sin rödaktiga päls, även om det finns olika arter av ekorrar med varierande färger och storlekar. Till exempel är den europeiska ekorren (Sciurus vulgaris) känd för sin rödbruna päls. Levnadssätt: Ekorren är en trädlevande art och är känd för sin förmåga att klättra snabbt och smidigt i träd. De bygger bon i träden och äter främst nötter, frön, frukt och ibland insekter. Förvaring av föda: Ekorren är känd för att samla och lagra föda, särskilt under hösten, för att ha tillgång till mat under vintern när det är svårare att hitta föda. De gömmer ofta nötter och frön i olika gömställen, och ibland glömmer de bort vissa av sina gömda förråd, vilket faktiskt hjälper till att sprida växter. Socialt beteende: Många ekorrearter är solitära, vilket innebär att de oftast är ensamma, men de kan vara sociala under parningsperioden. De är territoriala och markerar sina revir. Habitat: Ekorrar trivs i skogar, parker och trädgårdar och är ofta synliga i trädtopparna när de letar efter föda eller hoppar mellan träd. Hibernation: Vissa ekorrar, särskilt i kallare klimat, kan gå i dvala under vintermånaderna när maten är knapp. De kommer då att använda sina förråd för att överleva tills vädret blir varmare och mer mat är tillgänglig. Ekorren är en symbol för aktivitet, snabbhet och flit i många kulturer och är ofta omtyckt av människor som observerar dem i naturen. Dess charmiga utseende och beteende gör det till en fascinerande varelse att studera och beundra.
Tofsmesen (Lophophanes cristatus), även känd som tofsmes, är en liten och karakteristisk fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sin tofs på huvudet och är en vanlig syn i skogar och trädgårdar i Europa. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en iögonfallande fjäderdräkt med en tofs på huvudet, en svart haka och hals, en vit halsring och en gråblå ovansida. Dess undersida är vit. Tofsen på huvudet ger den dess karakteristiska utseende. Storlek: Tofsmesen är en relativt liten fågel med en kroppslängd på cirka 11-12 centimeter och ett vingspann på ungefär 19-22 centimeter. Föda: Dess föda består främst av små insekter, larver och spindlar. Den äter också frön och nötter samt besöker fågelbord för att äta frön och fettblandningar. Beteende: Tofsmesen är en aktiv och rörlig fågel som ofta ses hoppa och klättra runt på träd och grenar i sin jakt på föda. Den är också skicklig på att hänga upp och ner när den letar efter insekter. Häckning: Tofsmesen bygger sina bon i trädhål, fågelholkar eller andra skyddade platser. Honan lägger vanligtvis 8-12 ägg, och båda föräldrarna deltar i att ruva äggen och mata ungarna. Röst: Tofsmesen har en karakteristisk sång som består av en variation av pipande och gnisslande toner. Dess sång är ofta en välkommen ljud i skogar och trädgårdar. Habitat: Tofsmesen trivs i en rad olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och buskmarker. De är relativt anpassningsbara när det gäller sin livsmiljö. Migration: Tofsmesen är en stannfågel och flyttar inte långa sträckor under vintern. De håller sig i stort sett inom sina hemområden. Tofsmesen är en charmig och omtyckt fågel bland fågelskådare och trädgårdsägare. Dess tofs och livliga beteende gör den till en fascinerande varelse att observera i naturen. Många människor njuter av att mata och locka tofsmesarna till sina trädgårdar för att få närmare kontakt med dessa underbara fåglar.
Previous Post
Östermälarstrand
Next Post
Asköviken II

Music 2011

  • JT Coldfire - Village Västerås
  • The Refreshments X-mas show - Västerås
  • Daniel Adams Ray - Västerås
  • John Mayall - Katalin
  • Thomas Di Leva - Västerås
  • The Ark - Västerås
  • Y & T - Rockland
  • Chris Hiatt - Kåren - Västerås
  • Jimmy Zavala - Kåren - Västerås
  • NRBQ - Rockland
  • Slade - Katalin
  • Dag vag

    • Music 2012

  • Joe Bonamassa - Cirkus 2012
  • Surarocken - 2012
  • Huriguns - 2012
  • Johnny Winter - 2012

    • Music 2013

  • Stampen 2013-01-05
  • Stan Webb`s Chicken Shack - Rockland
  • Joe Bonamassa - Beacon Theatre NYC
  • Hellsingland Underground - Katalin
  • The Temperance Movement - Katalin
  • The Temperance Movement - Avesta Garaget
  • Fagersta Blues förening
  • Theresa Andersson - Strömsholms Jazz
  • Joe Louis Walker - Rockland
  • Canned Heat - Rockland
  • Eric Gales - Rockland
  • Pat Travers - Rockland
  • Wigelius Band - Rockland
  • Harem Scarem - Rockland
  • Local Loco & The Idiots - Rockland
  • Anders F Rönnblom - Rockland

    • Music 2014

  • Fasching - Trettondagaftonblues
  • Eric Gales - Rockland
  • The Graveltones - Bryggerihusen
  • The Temperance Movement - Bryggerihusen
  • Stacie Collin - Rockland
  • Paris Blues Harlem - NYC
  • Smögen Festivalen
  • Terra Blues - NYC
  • Jan Gerfast - Sätrabrunn
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam

    • Music 2015

  • Bernard Allison - Rockland
  • Red Rooster Revisited - Sätrabrunn
  • Mashed kidneys MC - Blues Jam
  • Jared James Nichols - Avesta Garaget

    • Music 2016

  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Maj )
  • Paris Blues - Harlem NYC
  • Mashed Kidneys MC - Blues Jam ( Sep )

    • Music 2017

  • Jonny Lang - Nalen
  • Paulo Mendonca - Intiman
  • Erja Lyytinen - Intiman

    • Music 2018

  • Bluesbaren - Stockholm
  • Bluesrock - Surahammar
  • Sky High - Lasse I Parken

    • Music 2022

  • The Blue Benders - Suradagarna
  • Bluesfest i Torp
  • Solid Fuse

    • Out´n Loud

  • Out´n loud - 2014-09-21
  • Out´n loud - 2014-11-15
  • Out´n loud - 2015-05-24
  • Out´n loud - 2016-05-22
  • Out´n loud - 2017-06-11

    • Blandad musik Hedemora

  • Krusbärs BloosOrkester
  • Ove i Teater ladan
  • Stjärnsund
  • Skullen
  • A Lot Of Roots & Some Bloos
  • Teater i Hedemora
  • Old Town Blues Day
  • Ungdommar på Stampen

    •  

    Dalarocken 2018

    Dalarocken Fredag:
  • Courteys of-Vasascenen
  • Dalarocks Tribute - Vasascenen
  • Dan Romeo - Fräna scenen
  • Elias med band
  • Lastkaj 14
  • Mikael Rickfors & Månson all stars - Vasascenen
  • Sven-Holger & Skuggspelet - Fräna scenen
  • Vilma Flood - Fräna scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Dubland - Vasascenen
  • Ebbot & Bobby Mainstream feat the ingredible G-string band - Fräna scenen
  • Hökartorget - Fräna scenen
  • Lisa Lystam family band - Fräna scenen
  • Partiet - Vasascenen
  • Sky High - Vasascenen
  • Svahnmärkt special edition - Fräna scenen

    • Dalarocken 2019

    Dalarocken Fredag:
  • Angstbadan - Fräna scenen
  • Atomic Swing - Storascenen
  • Ceci Noir - Fräna Scenen
  • M Ä B E - Stora Scenen
  • Nadja Evelina - Fräna Scenen
  • Svahnmärkt & Kusinen - Stora Scenen
  • Tryin´ Within - Fräna Scenen
  • Young, Rich & Pitiful - Stora Scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Allwin - Fräna Scenen
  • Dalarocken Jr - Stora Scenen
  • Ebba Gold - Stora Scenen
  • Flat Foot - Fräna Scenen
  • Helsingland Underground - Fräna Scenen
  • Jeppe The King & Memphis Blues BA - Fräna Scenen
  • Raketklubben - Stora Scenen
  • Sator - Stora Scenen
  • Stiletto Express - Stora Scenen

    • Blues Jam 2012

  • Blues Jam - 15 Sep
  • Blues Jam - 6 Okt
  • Blues Jam - 31 Dec

    • Blues Jam 2013

  • Blues Jam - 15 Juni
  • Blues Jam - 7 Sep
  • Blues Jam - 6 Juni

    • Blues Jam 2014

  • Blues Jam - 3 Maj
  • Blues Jam - 6 Sep

    • Blues Jam 2015

  • Blues Jam - 6 Juni
  • Blues Jam - 5 Dec

    • Blues Jam 2016

  • Blues Jam - 6 Feb
  • Blues Jam - 2 April
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 6 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2017

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 7 Mars
  • Blues Jam - 7 Maj
  • Blues Jam - 5 Juni
  • Blues Jam - 3 Sep
  • Blues Jam - 8 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov
  • Blues Jam - 3 Dec

    • Blues Jam 2018

  • Blues Jam - 1 Jan
  • Blues Jam - 4 Feb
  • Blues Jam - 4 Mars
  • Blues Jam - 8 April
  • Blues Jam - 6 Maj
  • Blues Jam - 3 Juni
  • Blues Jam - 5 Aug
  • Blues Jam - 2 Sep
  • Blues Jam - 7 Okt
  • Blues Jam - 4 Nov

    • Blues Jam 2019

  • Blues Jam - 3 Feb
  • Blues Jam - 5 Maj

    • Blues Jam 2020

  • Blues Jam - 1 Feb

    • Blues Jam 2021

  • Blues Jam-24 Juli
  • Blues Jam-4 Sep
  • Blues Jam-2 Okt
  • Blues Jam-4 Dec

    • Blues Jam 2022

  • Blues Jam-5 Mars
  • Blues Jam-2 April
  • Blues Jam-7 Maj
  • Blues Jam-1 Oktober
  • Blues Jam-5 November
  • Blues Jam-3 December

    • Hubbo @ Tony Lif 2023