Hubbo
  • Hubbo,
  • Pensionärs äventyr
  • Fåglar
  • Länkar
    • Gatufotografering
    • Galleri
    • Hedemora Blues jam
    • Medicinsk fotografering
    • Mina målade tavlor
    • Musik bilder
    • Om mig

Skillberg 14

Nötväcka, även känd som "Sitta europaea," är en liten fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en karakteristisk svart och vit teckning. Dess ovansida är övervägande grå med ett svart huvud och en vit kindfläck. Dess undersida är vitaktig och gråaktig, och den har en kort stjärt. Levnadssätt: Nötväckan är en stationär fågel som oftast håller sig i samma område året runt. Den är inte rädd för att närma sig människor och kan ses vid fågelmatningar och trädgårdar. Föda: Dess främsta föda är insekter, spindlar och andra smådjur, men den äter också frön och nötter. Dess förmåga att hacka upp nötter har gett den dess namn. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo i håligheter i träd, murar eller andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis mellan 6 till 8 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Röst: Nötväckan har en karakteristisk sång som består av upprepande, skrälliga toner. Dess lockläte är ett skarpt "tjäk tjäk." Anpassningsbarhet: Nötväckan är en relativt tuff fågel som kan överleva i olika miljöer, inklusive stadsområden och skogar. Symbolik: I vissa kulturer anses nötväckan vara en symbol för lycka och framgång. Dess förmåga att samla och dölja föda under året, speciellt nötter, har ansetts representera planering och framtidssäkring. Variationer: Det finns flera underarter av nötväckan som har vissa variationer i utseende och förekomst över sitt utbredningsområde. Sammanfattningsvis är nötväckan en liten men distinkt fågel med sin svart-vita teckning och förmåga att hacka upp nötter. Den är en vanlig syn i många trädgårdar och skogsområden runt om i Europa och Asien.
Tofsmes, även känd som "Lophophanes cristatus," är en fågelart som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska tofsliknande fjäderprydnad på huvudet. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en gråbrun fjäderdräkt med en tydlig svart tofs på huvudet. Den har även en svart linje som går genom ögat och en vit kindfläck. Dess undersida är oftast ljusare i färgen. Levnadssätt: Denna fågelart är vanligt förekommande i skogar och trädgårdar i Europa och delar av Asien. Den är aktiv och livlig och kan ofta ses hoppa runt i träden i sökandet efter föda. Föda: Tofsmesen har en varierad kost som inkluderar insekter, spindlar, frön och nötter. Den har även observerats besöka fågelmatningar och äta hängande fågelfoderbollar. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter i träd eller murar. Boet fodras ofta med mjukt material som fjädrar, hår och liknande. Den lägger vanligtvis omkring 6 till 10 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Röst: Tofsmesen har en distinkt och ljudlig sång som består av varierande toner och ramsor. Dess lockläte kan liknas vid ett skarpt "tsi-tsi-tsi". Anpassningsbarhet: Liksom andra mesar är tofsmesen en anpassningsbar fågel som kan överleva i olika miljöer och klimat. Variationer: Det finns flera underarter av tofsmes med vissa skillnader i utseende och utbredning. Förväxlingsrisk: Tofsmesen kan förväxlas med andra mesar, särskilt talltita och svartmes. Att observera den karakteristiska tofsen och den svarta linjen genom ögat kan hjälpa till att identifiera arten. Sammanfattningsvis är tofsmesen en charmig fågel med sin karakteristiska tofs och livliga beteende. Den är vanligt förekommande i skogsområden och trädgårdar och bidrar till den mångfaldiga fågelliv som finns runt om i dess utbredningsområde.
Större hackspett, även känd som "Dendrocopos major," är en medelstor hackspett som är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om större hackspett: Utseende: Större hackspett är känd för sitt distinkta svartvita mönster. Hanen har en röd bakkant på hjässan, medan honan har en svart bakkant. Dess fjäderdräkt är övervägande svart på ovansidan och vit på undersidan. Den har även en kraftig näbb, anpassad för att hacka i trä. Levnadssätt: Denna hackspett är ofta förekommande i skogar, parker och trädgårdar med tillräckligt med träd. Den är en trädbunden fågel och ses oftast klättra längs stammar och grenar på jakt efter föda. Föda: Större hackspett lever främst av insekter och deras larver som den hittar genom att hacka hål i trädstammar med sin kraftiga näbb. Den kan även äta frön och bär, särskilt under vintern när insekter är svåra att hitta. Häckning: Den bygger sitt bo i trädhålor som den ofta hackar ut själv i mjukt trä. Boet fodras vanligtvis med flis och träspån. Den lägger vanligtvis omkring 4 till 7 ägg, som ruvas av både hanen och honan i cirka två veckor. Röst: Större hackspett har en karaktäristisk sång som liknas vid ett skallrande "kik-kik-kik." Den producerar även olika trummande ljud genom att snabbt trumma med näbben mot trä för att markera revir eller attrahera en partner. Anpassningsbarhet: Denna fågelart är anpassningsbar och kan hittas i olika habitat, från lövskogar till barrskogar och till och med stadsområden med tillräckligt med träd. Variationer: Det finns flera underarter av större hackspett med några skillnader i utseende och utbredning. Större hackspett är en karismatisk och intressant fågel med sin unika fjäderdräkt och karakteristiska beteenden. Den är en viktig del av ekosystemet då den hjälper till att kontrollera insektspopulationen och samtidigt är en glädje att observera i naturen.
Tofsmes, även känd som "Lophophanes cristatus," är en fågelart som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska tofsliknande fjäderprydnad på huvudet. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en gråbrun fjäderdräkt med en tydlig svart tofs på huvudet. Den har även en svart linje som går genom ögat och en vit kindfläck. Dess undersida är oftast ljusare i färgen. Levnadssätt: Denna fågelart är vanligt förekommande i skogar och trädgårdar i Europa och delar av Asien. Den är aktiv och livlig och kan ofta ses hoppa runt i träden i sökandet efter föda. Föda: Tofsmesen har en varierad kost som inkluderar insekter, spindlar, frön och nötter. Den har även observerats besöka fågelmatningar och äta hängande fågelfoderbollar. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter i träd eller murar. Boet fodras ofta med mjukt material som fjädrar, hår och liknande. Den lägger vanligtvis omkring 6 till 10 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Röst: Tofsmesen har en distinkt och ljudlig sång som består av varierande toner och ramsor. Dess lockläte kan liknas vid ett skarpt "tsi-tsi-tsi". Anpassningsbarhet: Liksom andra mesar är tofsmesen en anpassningsbar fågel som kan överleva i olika miljöer och klimat. Variationer: Det finns flera underarter av tofsmes med vissa skillnader i utseende och utbredning. Förväxlingsrisk: Tofsmesen kan förväxlas med andra mesar, särskilt talltita och svartmes. Att observera den karakteristiska tofsen och den svarta linjen genom ögat kan hjälpa till att identifiera arten. Sammanfattningsvis är tofsmesen en charmig fågel med sin karakteristiska tofs och livliga beteende. Den är vanligt förekommande i skogsområden och trädgårdar och bidrar till den mångfaldiga fågelliv som finns runt om i dess utbredningsområde.
Tofsmes, även känd som "Lophophanes cristatus," är en fågelart som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska tofsliknande fjäderprydnad på huvudet. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en gråbrun fjäderdräkt med en tydlig svart tofs på huvudet. Den har även en svart linje som går genom ögat och en vit kindfläck. Dess undersida är oftast ljusare i färgen. Levnadssätt: Denna fågelart är vanligt förekommande i skogar och trädgårdar i Europa och delar av Asien. Den är aktiv och livlig och kan ofta ses hoppa runt i träden i sökandet efter föda. Föda: Tofsmesen har en varierad kost som inkluderar insekter, spindlar, frön och nötter. Den har även observerats besöka fågelmatningar och äta hängande fågelfoderbollar. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter i träd eller murar. Boet fodras ofta med mjukt material som fjädrar, hår och liknande. Den lägger vanligtvis omkring 6 till 10 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Röst: Tofsmesen har en distinkt och ljudlig sång som består av varierande toner och ramsor. Dess lockläte kan liknas vid ett skarpt "tsi-tsi-tsi". Anpassningsbarhet: Liksom andra mesar är tofsmesen en anpassningsbar fågel som kan överleva i olika miljöer och klimat. Variationer: Det finns flera underarter av tofsmes med vissa skillnader i utseende och utbredning. Förväxlingsrisk: Tofsmesen kan förväxlas med andra mesar, särskilt talltita och svartmes. Att observera den karakteristiska tofsen och den svarta linjen genom ögat kan hjälpa till att identifiera arten. Sammanfattningsvis är tofsmesen en charmig fågel med sin karakteristiska tofs och livliga beteende. Den är vanligt förekommande i skogsområden och trädgårdar och bidrar till den mångfaldiga fågelliv som finns runt om i dess utbredningsområde.
Talgoxe, även känd som "Parus major," är en av de mest välkända och vanligt förekommande småfåglarna i Europa. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen är en relativt liten fågel med en karakteristisk svart huvudteckning och en gul eller vit kindfläck. Ovansidan är mestadels grönaktig medan undersidan är vitaktig. Dess fjäderdräkt kan variera något beroende på kön och ålder. Levnadssätt: Talgoxen är mycket anpassningsbar och trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och stadsområden. Den är känd för sitt vänliga och livliga beteende och kan ofta ses hoppa runt bland grenar och lövverk. Föda: Fågelns kost är mångsidig och inkluderar insekter, spindlar, frön, bär och små nötter. På vintern kan den besöka fågelmatningar och äta fågelfoder som hängs upp i trädgårdar. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i håligheter i träd, väggar eller liknande skyddade platser. Den använder ofta mjukt material som fjädrar, hår och mossa för att fodra boet. Honan lägger vanligtvis omkring 7 till 12 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Talgoxen har en varierande och melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess vanliga lockläte är ett skarpt "tji-tji-tji-tji." Variationer: Det finns flera underarter av talgoxe med vissa skillnader i utseende och utbredning. Symbolik: Talgoxen är en populär och älskad fågel som ofta förknippas med trädgårdar och natur. Den har även en viss symbolisk betydelse i vissa kulturer och mytologier. Sammanfattningsvis är talgoxen en mångsidig och charmig fågel som är en vanlig syn i många europeiska trädgårdar och naturområden. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en favorit bland både fågelentusiaster och allmänheten.
Blåmes, även känd som "Cyanistes caeruleus," är en liten och livlig fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Här är några intressanta fakta om blåmesen: Utseende: Blåmesen har en karakteristiskt ljusblå fjäderdräkt på ovansidan, med en gulaktig buk och vit kindfläck. Hanen och honan har i stort sett samma utseende, även om hanen kan ha en något mer intensiv blå färg. Levnadssätt: Denna småfågel är en vanlig syn i trädgårdar, parker, skogar och andra grönområden i Europa och delar av Asien. Den är känd för sitt livliga och aktivitetsfyllda beteende när den hoppar runt i träd och buskar på jakt efter föda. Föda: Blåmesen livnär sig främst på insekter, spindlar och larver, men den äter också frön och nötter. Den är känd för sin förmåga att hänga upp och hacka på frön och nötter för att nå födan. Häckning: Den bygger sitt bo i trädhålor, fågelholkar eller andra skyddade platser. Boet fodras ofta med fjädrar, hår och andra mjuka material. Honan lägger vanligtvis mellan 6 till 12 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Blåmesen har en varierande sång som består av olika toner och ramsor. Dess sång är livlig och distinkt och kan inkludera imiterade ljud och toner från sin omgivning. Variationer: Det finns flera underarter av blåmes med vissa variationer i utseende och utbredning. Anpassningsbarhet: Blåmesen är en anpassningsbar fågel som har anpassat sig till både naturliga och mänskliga miljöer. Den har också visat sig vara förmögen att utnyttja fågelmatningar och andra källor till föda i trädgårdar. Blåmesen är en av de mest igenkännbara och älskade fågelarterna i Europa. Dess färgglada utseende och livliga personlighet gör den till en favorit bland både fågelentusiaster och den allmänna publiken.
Nötväcka, även känd som "Sitta europaea," är en liten fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en karakteristisk svart och vit teckning. Dess ovansida är övervägande grå med ett svart huvud och en vit kindfläck. Dess undersida är vitaktig och gråaktig, och den har en kort stjärt. Levnadssätt: Nötväckan är en stationär fågel som oftast håller sig i samma område året runt. Den är inte rädd för att närma sig människor och kan ses vid fågelmatningar och trädgårdar. Föda: Dess främsta föda är insekter, spindlar och andra smådjur, men den äter också frön och nötter. Dess förmåga att hacka upp nötter har gett den dess namn. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo i håligheter i träd, murar eller andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis mellan 6 till 8 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Röst: Nötväckan har en karakteristisk sång som består av upprepande, skrälliga toner. Dess lockläte är ett skarpt "tjäk tjäk." Anpassningsbarhet: Nötväckan är en relativt tuff fågel som kan överleva i olika miljöer, inklusive stadsområden och skogar. Symbolik: I vissa kulturer anses nötväckan vara en symbol för lycka och framgång. Dess förmåga att samla och dölja föda under året, speciellt nötter, har ansetts representera planering och framtidssäkring. Variationer: Det finns flera underarter av nötväckan som har vissa variationer i utseende och förekomst över sitt utbredningsområde. Sammanfattningsvis är nötväckan en liten men distinkt fågel med sin svart-vita teckning och förmåga att hacka upp nötter. Den är en vanlig syn i många trädgårdar och skogsområden runt om i Europa och Asien.
Talgoxe, även känd som "Parus major," är en av de mest välkända och vanligt förekommande småfåglarna i Europa. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen är en relativt liten fågel med en karakteristisk svart huvudteckning och en gul eller vit kindfläck. Ovansidan är mestadels grönaktig medan undersidan är vitaktig. Dess fjäderdräkt kan variera något beroende på kön och ålder. Levnadssätt: Talgoxen är mycket anpassningsbar och trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och stadsområden. Den är känd för sitt vänliga och livliga beteende och kan ofta ses hoppa runt bland grenar och lövverk. Föda: Fågelns kost är mångsidig och inkluderar insekter, spindlar, frön, bär och små nötter. På vintern kan den besöka fågelmatningar och äta fågelfoder som hängs upp i trädgårdar. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i håligheter i träd, väggar eller liknande skyddade platser. Den använder ofta mjukt material som fjädrar, hår och mossa för att fodra boet. Honan lägger vanligtvis omkring 7 till 12 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Talgoxen har en varierande och melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess vanliga lockläte är ett skarpt "tji-tji-tji-tji." Variationer: Det finns flera underarter av talgoxe med vissa skillnader i utseende och utbredning. Symbolik: Talgoxen är en populär och älskad fågel som ofta förknippas med trädgårdar och natur. Den har även en viss symbolisk betydelse i vissa kulturer och mytologier. Sammanfattningsvis är talgoxen en mångsidig och charmig fågel som är en vanlig syn i många europeiska trädgårdar och naturområden. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en favorit bland både fågelentusiaster och allmänheten.
Talgoxe, även känd som "Parus major," är en av de mest välkända och vanligt förekommande småfåglarna i Europa. Här är några intressanta fakta om talgoxen: Utseende: Talgoxen är en relativt liten fågel med en karakteristisk svart huvudteckning och en gul eller vit kindfläck. Ovansidan är mestadels grönaktig medan undersidan är vitaktig. Dess fjäderdräkt kan variera något beroende på kön och ålder. Levnadssätt: Talgoxen är mycket anpassningsbar och trivs i en mängd olika habitat, inklusive skogar, parker, trädgårdar och stadsområden. Den är känd för sitt vänliga och livliga beteende och kan ofta ses hoppa runt bland grenar och lövverk. Föda: Fågelns kost är mångsidig och inkluderar insekter, spindlar, frön, bär och små nötter. På vintern kan den besöka fågelmatningar och äta fågelfoder som hängs upp i trädgårdar. Häckning: Talgoxen bygger sitt bo i håligheter i träd, väggar eller liknande skyddade platser. Den använder ofta mjukt material som fjädrar, hår och mossa för att fodra boet. Honan lägger vanligtvis omkring 7 till 12 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Talgoxen har en varierande och melodisk sång som består av olika toner och läten. Dess vanliga lockläte är ett skarpt "tji-tji-tji-tji." Variationer: Det finns flera underarter av talgoxe med vissa skillnader i utseende och utbredning. Symbolik: Talgoxen är en populär och älskad fågel som ofta förknippas med trädgårdar och natur. Den har även en viss symbolisk betydelse i vissa kulturer och mytologier. Sammanfattningsvis är talgoxen en mångsidig och charmig fågel som är en vanlig syn i många europeiska trädgårdar och naturområden. Dess färgglada utseende och glada beteende gör den till en favorit bland både fågelentusiaster och allmänheten.
Nötväcka, även känd som "Sitta europaea," är en liten fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en karakteristisk svart och vit teckning. Dess ovansida är övervägande grå med ett svart huvud och en vit kindfläck. Dess undersida är vitaktig och gråaktig, och den har en kort stjärt. Levnadssätt: Nötväckan är en stationär fågel som oftast håller sig i samma område året runt. Den är inte rädd för att närma sig människor och kan ses vid fågelmatningar och trädgårdar. Föda: Dess främsta föda är insekter, spindlar och andra smådjur, men den äter också frön och nötter. Dess förmåga att hacka upp nötter har gett den dess namn. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo i håligheter i träd, murar eller andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis mellan 6 till 8 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Röst: Nötväckan har en karakteristisk sång som består av upprepande, skrälliga toner. Dess lockläte är ett skarpt "tjäk tjäk." Anpassningsbarhet: Nötväckan är en relativt tuff fågel som kan överleva i olika miljöer, inklusive stadsområden och skogar. Symbolik: I vissa kulturer anses nötväckan vara en symbol för lycka och framgång. Dess förmåga att samla och dölja föda under året, speciellt nötter, har ansetts representera planering och framtidssäkring. Variationer: Det finns flera underarter av nötväckan som har vissa variationer i utseende och förekomst över sitt utbredningsområde. Sammanfattningsvis är nötväckan en liten men distinkt fågel med sin svart-vita teckning och förmåga att hacka upp nötter. Den är en vanlig syn i många trädgårdar och skogsområden runt om i Europa och Asien.
Gärdsmyg, även känd som "Troglodytes troglodytes," är en mycket liten fågel som tillhör familjen gärdsmygar (Troglodytidae). Den är känd för sitt ljudliga och ihärdiga sång och sin förmåga att smyga runt i tät undervegetation. Här är några intressanta fakta om gärdsmygen: Utseende: Gärdsmygen är en mycket liten fågel med en kort stjärt och en rund kropp. Dess fjäderdräkt är brunspräcklig och kan variera något beroende på underart. Dess korta vingar och stjärt gör att den kan manövrera smidigt i täta buskar och undervegetation. Levnadssätt: Denna fågel är känd för sitt aktiva och orädda beteende. Den trivs i olika habitat, inklusive trädgårdar, parker, skogar och buskmarker. Gärdsmygen är ofta svår att få syn på eftersom den smyger runt i tät vegetation, men dess sång är desto mer påtaglig. Föda: Gärdsmygens diet består huvudsakligen av små insekter och spindlar, som den plockar från lövverk och grenar. Dess små och smala näbb gör att den kan komma åt insekter i trånga utrymmen. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter, buskar, klippsprickor eller andra skyddade platser nära marken. Boet är ofta fodrat med fjädrar och annat mjukt material. Honan lägger vanligtvis mellan 5 till 8 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Gärdsmygen har en högljudd och mångsidig sång som kan inkludera en serie skallrande och upprepade toner. Dess sång kan vara mycket ihärdig och höras under stora delar av året. Variationer: Det finns flera underarter av gärdsmyg med vissa skillnader i utseende och utbredning. Gärdsmygen är en liten men distinkt fågel som är välkänd för sin sång och sitt aktiva beteende. Trots sin storlek är den en viktig del av ekosystemet då den hjälper till att kontrollera insektspopulationen och är en fascinerande och ofta hörbar del av naturen.
Större hackspett, även känd som "Dendrocopos major," är en medelstor hackspett som är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om större hackspett: Utseende: Större hackspett är känd för sitt distinkta svartvita mönster. Hanen har en röd bakkant på hjässan, medan honan har en svart bakkant. Dess fjäderdräkt är övervägande svart på ovansidan och vit på undersidan. Den har även en kraftig näbb, anpassad för att hacka i trä. Levnadssätt: Denna hackspett är ofta förekommande i skogar, parker och trädgårdar med tillräckligt med träd. Den är en trädbunden fågel och ses oftast klättra längs stammar och grenar på jakt efter föda. Föda: Större hackspett lever främst av insekter och deras larver som den hittar genom att hacka hål i trädstammar med sin kraftiga näbb. Den kan även äta frön och bär, särskilt under vintern när insekter är svåra att hitta. Häckning: Den bygger sitt bo i trädhålor som den ofta hackar ut själv i mjukt trä. Boet fodras vanligtvis med flis och träspån. Den lägger vanligtvis omkring 4 till 7 ägg, som ruvas av både hanen och honan i cirka två veckor. Röst: Större hackspett har en karaktäristisk sång som liknas vid ett skallrande "kik-kik-kik." Den producerar även olika trummande ljud genom att snabbt trumma med näbben mot trä för att markera revir eller attrahera en partner. Anpassningsbarhet: Denna fågelart är anpassningsbar och kan hittas i olika habitat, från lövskogar till barrskogar och till och med stadsområden med tillräckligt med träd. Variationer: Det finns flera underarter av större hackspett med några skillnader i utseende och utbredning. Större hackspett är en karismatisk och intressant fågel med sin unika fjäderdräkt och karakteristiska beteenden. Den är en viktig del av ekosystemet då den hjälper till att kontrollera insektspopulationen och samtidigt är en glädje att observera i naturen.
Större hackspett, även känd som "Dendrocopos major," är en medelstor hackspett som är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om större hackspett: Utseende: Större hackspett är känd för sitt distinkta svartvita mönster. Hanen har en röd bakkant på hjässan, medan honan har en svart bakkant. Dess fjäderdräkt är övervägande svart på ovansidan och vit på undersidan. Den har även en kraftig näbb, anpassad för att hacka i trä. Levnadssätt: Denna hackspett är ofta förekommande i skogar, parker och trädgårdar med tillräckligt med träd. Den är en trädbunden fågel och ses oftast klättra längs stammar och grenar på jakt efter föda. Föda: Större hackspett lever främst av insekter och deras larver som den hittar genom att hacka hål i trädstammar med sin kraftiga näbb. Den kan även äta frön och bär, särskilt under vintern när insekter är svåra att hitta. Häckning: Den bygger sitt bo i trädhålor som den ofta hackar ut själv i mjukt trä. Boet fodras vanligtvis med flis och träspån. Den lägger vanligtvis omkring 4 till 7 ägg, som ruvas av både hanen och honan i cirka två veckor. Röst: Större hackspett har en karaktäristisk sång som liknas vid ett skallrande "kik-kik-kik." Den producerar även olika trummande ljud genom att snabbt trumma med näbben mot trä för att markera revir eller attrahera en partner. Anpassningsbarhet: Denna fågelart är anpassningsbar och kan hittas i olika habitat, från lövskogar till barrskogar och till och med stadsområden med tillräckligt med träd. Variationer: Det finns flera underarter av större hackspett med några skillnader i utseende och utbredning. Större hackspett är en karismatisk och intressant fågel med sin unika fjäderdräkt och karakteristiska beteenden. Den är en viktig del av ekosystemet då den hjälper till att kontrollera insektspopulationen och samtidigt är en glädje att observera i naturen.
Nötväcka, även känd som "Sitta europaea," är en liten fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en karakteristisk svart och vit teckning. Dess ovansida är övervägande grå med ett svart huvud och en vit kindfläck. Dess undersida är vitaktig och gråaktig, och den har en kort stjärt. Levnadssätt: Nötväckan är en stationär fågel som oftast håller sig i samma område året runt. Den är inte rädd för att närma sig människor och kan ses vid fågelmatningar och trädgårdar. Föda: Dess främsta föda är insekter, spindlar och andra smådjur, men den äter också frön och nötter. Dess förmåga att hacka upp nötter har gett den dess namn. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo i håligheter i träd, murar eller andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis mellan 6 till 8 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Röst: Nötväckan har en karakteristisk sång som består av upprepande, skrälliga toner. Dess lockläte är ett skarpt "tjäk tjäk." Anpassningsbarhet: Nötväckan är en relativt tuff fågel som kan överleva i olika miljöer, inklusive stadsområden och skogar. Symbolik: I vissa kulturer anses nötväckan vara en symbol för lycka och framgång. Dess förmåga att samla och dölja föda under året, speciellt nötter, har ansetts representera planering och framtidssäkring. Variationer: Det finns flera underarter av nötväckan som har vissa variationer i utseende och förekomst över sitt utbredningsområde. Sammanfattningsvis är nötväckan en liten men distinkt fågel med sin svart-vita teckning och förmåga att hacka upp nötter. Den är en vanlig syn i många trädgårdar och skogsområden runt om i Europa och Asien.
Tofsmes, även känd som "Lophophanes cristatus," är en fågelart som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är känd för sitt karakteristiska tofsliknande fjäderprydnad på huvudet. Här är några intressanta fakta om tofsmesen: Utseende: Tofsmesen har en gråbrun fjäderdräkt med en tydlig svart tofs på huvudet. Den har även en svart linje som går genom ögat och en vit kindfläck. Dess undersida är oftast ljusare i färgen. Levnadssätt: Denna fågelart är vanligt förekommande i skogar och trädgårdar i Europa och delar av Asien. Den är aktiv och livlig och kan ofta ses hoppa runt i träden i sökandet efter föda. Föda: Tofsmesen har en varierad kost som inkluderar insekter, spindlar, frön och nötter. Den har även observerats besöka fågelmatningar och äta hängande fågelfoderbollar. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter i träd eller murar. Boet fodras ofta med mjukt material som fjädrar, hår och liknande. Den lägger vanligtvis omkring 6 till 10 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Röst: Tofsmesen har en distinkt och ljudlig sång som består av varierande toner och ramsor. Dess lockläte kan liknas vid ett skarpt "tsi-tsi-tsi". Anpassningsbarhet: Liksom andra mesar är tofsmesen en anpassningsbar fågel som kan överleva i olika miljöer och klimat. Variationer: Det finns flera underarter av tofsmes med vissa skillnader i utseende och utbredning. Förväxlingsrisk: Tofsmesen kan förväxlas med andra mesar, särskilt talltita och svartmes. Att observera den karakteristiska tofsen och den svarta linjen genom ögat kan hjälpa till att identifiera arten. Sammanfattningsvis är tofsmesen en charmig fågel med sin karakteristiska tofs och livliga beteende. Den är vanligt förekommande i skogsområden och trädgårdar och bidrar till den mångfaldiga fågelliv som finns runt om i dess utbredningsområde.
Nötväcka, även känd som "Sitta europaea," är en liten fågel som tillhör familjen mesar (Paridae). Den är vanligt förekommande i Europa och delar av Asien. Här är några intressanta fakta om nötväckan: Utseende: Nötväckan är en liten fågel med en karakteristisk svart och vit teckning. Dess ovansida är övervägande grå med ett svart huvud och en vit kindfläck. Dess undersida är vitaktig och gråaktig, och den har en kort stjärt. Levnadssätt: Nötväckan är en stationär fågel som oftast håller sig i samma område året runt. Den är inte rädd för att närma sig människor och kan ses vid fågelmatningar och trädgårdar. Föda: Dess främsta föda är insekter, spindlar och andra smådjur, men den äter också frön och nötter. Dess förmåga att hacka upp nötter har gett den dess namn. Häckning: Nötväckan bygger sitt bo i håligheter i träd, murar eller andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis mellan 6 till 8 ägg, som ruvas av honan i cirka två veckor. Båda föräldrarna tar hand om ungarna. Röst: Nötväckan har en karakteristisk sång som består av upprepande, skrälliga toner. Dess lockläte är ett skarpt "tjäk tjäk." Anpassningsbarhet: Nötväckan är en relativt tuff fågel som kan överleva i olika miljöer, inklusive stadsområden och skogar. Symbolik: I vissa kulturer anses nötväckan vara en symbol för lycka och framgång. Dess förmåga att samla och dölja föda under året, speciellt nötter, har ansetts representera planering och framtidssäkring. Variationer: Det finns flera underarter av nötväckan som har vissa variationer i utseende och förekomst över sitt utbredningsområde. Sammanfattningsvis är nötväckan en liten men distinkt fågel med sin svart-vita teckning och förmåga att hacka upp nötter. Den är en vanlig syn i många trädgårdar och skogsområden runt om i Europa och Asien.
Gärdsmyg, även känd som "Troglodytes troglodytes," är en mycket liten fågel som tillhör familjen gärdsmygar (Troglodytidae). Den är känd för sitt ljudliga och ihärdiga sång och sin förmåga att smyga runt i tät undervegetation. Här är några intressanta fakta om gärdsmygen: Utseende: Gärdsmygen är en mycket liten fågel med en kort stjärt och en rund kropp. Dess fjäderdräkt är brunspräcklig och kan variera något beroende på underart. Dess korta vingar och stjärt gör att den kan manövrera smidigt i täta buskar och undervegetation. Levnadssätt: Denna fågel är känd för sitt aktiva och orädda beteende. Den trivs i olika habitat, inklusive trädgårdar, parker, skogar och buskmarker. Gärdsmygen är ofta svår att få syn på eftersom den smyger runt i tät vegetation, men dess sång är desto mer påtaglig. Föda: Gärdsmygens diet består huvudsakligen av små insekter och spindlar, som den plockar från lövverk och grenar. Dess små och smala näbb gör att den kan komma åt insekter i trånga utrymmen. Häckning: Den bygger sitt bo i håligheter, buskar, klippsprickor eller andra skyddade platser nära marken. Boet är ofta fodrat med fjädrar och annat mjukt material. Honan lägger vanligtvis mellan 5 till 8 ägg, som ruvas av henne i ungefär två veckor. Röst: Gärdsmygen har en högljudd och mångsidig sång som kan inkludera en serie skallrande och upprepade toner. Dess sång kan vara mycket ihärdig och höras under stora delar av året. Variationer: Det finns flera underarter av gärdsmyg med vissa skillnader i utseende och utbredning. Gärdsmygen är en liten men distinkt fågel som är välkänd för sin sång och sitt aktiva beteende. Trots sin storlek är den en viktig del av ekosystemet då den hjälper till att kontrollera insektspopulationen och är en fascinerande och ofta hörbar del av naturen.
Previous Post
Vinnsjömossen
Next Post
Skillberg 15

Out´n Loud

  • Out´n loud - 2014-09-21
  • Out´n loud - 2014-11-15
  • Out´n loud - 2015-05-24
  • Out´n loud - 2016-05-22
  • Out´n loud - 2017-06-11

    • Blandad musik Hedemora

  • Krusbärs BloosOrkester
  • Ove i Teater ladan
  • Stjärnsund
  • Skullen
  • A Lot Of Roots & Some Bloos
  • Teater i Hedemora
  • Old Town Blues Day
  • Ungdommar på Stampen

    •  

    Dalarocken 2018

    Dalarocken Fredag:
  • Courteys of-Vasascenen
  • Dalarocks Tribute - Vasascenen
  • Dan Romeo - Fräna scenen
  • Elias med band
  • Lastkaj 14
  • Mikael Rickfors & Månson all stars - Vasascenen
  • Sven-Holger & Skuggspelet - Fräna scenen
  • Vilma Flood - Fräna scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Dubland - Vasascenen
  • Ebbot & Bobby Mainstream feat the ingredible G-string band - Fräna scenen
  • Hökartorget - Fräna scenen
  • Lisa Lystam family band - Fräna scenen
  • Partiet - Vasascenen
  • Sky High - Vasascenen
  • Svahnmärkt special edition - Fräna scenen

    • Dalarocken 2019

    Dalarocken Fredag:
  • Angstbadan - Fräna scenen
  • Atomic Swing - Storascenen
  • Ceci Noir - Fräna Scenen
  • M Ä B E - Stora Scenen
  • Nadja Evelina - Fräna Scenen
  • Svahnmärkt & Kusinen - Stora Scenen
  • Tryin´ Within - Fräna Scenen
  • Young, Rich & Pitiful - Stora Scenen
    • Dalarocken Lördag:
  • Allwin - Fräna Scenen
  • Dalarocken Jr - Stora Scenen
  • Ebba Gold - Stora Scenen
  • Flat Foot - Fräna Scenen
  • Helsingland Underground - Fräna Scenen
  • Jeppe The King & Memphis Blues BA - Fräna Scenen
  • Raketklubben - Stora Scenen
  • Sator - Stora Scenen
  • Stiletto Express - Stora Scenen

    • Hubbo @ Tony Lif 2024