Hubbo & Strömsholm

Hubbo till Strömsholm




Tisdagen med fotografering vid Strömsholm och skön promenad

Efter att ha parkerat vid bron i Strömsholm begav jag mig till flytbryggan.
Här är fåglarna mer skygga än i stan, där de kanske är mer vana vid människor.
Vandringen fram och tillbaka var lugn, och med avsikt passerade jag bilen för att nå en annan brygga där jag avslutade med en stunds njutning av sockerkaka och dryck.
En fridfull och harmonisk utflykt i naturen.

Fika vid Borgosund efter Strömsholm

På väg hem valde jag att ta den gamla vägen genom Borgåsund mot Ryttene.
Vid Borgåsund fångade jag ögonblicket och såg Christer sitta ute i solen.
Svängde upp till honom och blev genast bjuden på kaffe och bulle.
Timmen hos Christer gick snabbt, och det är alltid inspirerande att höra om hans olika fotoprojekt, som sträcker sig över olika nivåer och tekniker, från analoga fotografier till gummitryck och glasplåtfotografering.
Fick en vänlig utskällning av taxen Sören när jag kom, men vi blev snabbt ”lite” kompisar innan jag åkte.
Trots att jag sålde min Hasselblad till Christer behöll han den själv och köpte en Rolleiflex till sin fru istället.
Ibland saknar jag Hasselbladen, men jag har inte utrymmet för allt det skölj- och torkutrustning som krävs för film och fotopapper.
Även om jag bara fick till 3 kilometer vid Strömsholm den här tisdagen, var det ändå en bra dag.


Det var nära att jag glömde bort att det var fotocirkelträff igår, tisdag.
Claes överraskade oss med en generös buffé av läckert matbröd och fantastiska pålägg.
När fem av oss killar samlas för att prata fritt, tenderar samtalen att spåra iväg från fotografering och ta egna vägar.
Det blir alltid en kväll fylld av skratt och goda samtal

Onsdagen bilder med promenad



Onsdag, och det var dags för den femte sprutan, tillsammans med högdos kortison och de sedvanliga blodproven, inklusive M-komp info.
Trots det gråa vädret hindrade det mig inte från att ge mig ut vid Tegeludden.
Där bevittnade jag en äldre man som, som om han vore en nybörjare, försökte ge sig ut på isen.
Varje skridskoskär verkade som om han skulle falla genom isen när som helst.
Mitt enda tanke var att han inte skulle hamna under isen, för jag tvivlar på att jag hade kraften att dra upp honom.


Tegeludden blev lite tråkigt med allt grått och slask, så jag valde Södra Björnön istället.
Resultatet? En imponerande 5,5 kilometer!
Kanske var det kortisonet som gav mig extra energi idag.


De sista två bilderna kanske inte är de mest estetiskt tilltalande, särskilt den sista av kullen som överraskade mig.
Under hösten eller möjligen lite tidigare påbörjades markarbeten med grävmaskiner, där Västerås kommun förberedde för vildblommor och skapade en miljö för bin och andra insekter.
Området skulle vara inhägnat för betande får, men jag undrar om detta kommer påverka blomsterprakten.
Kanske har jag fel, som vanligt när jag gissar på något jag inte har en aning om.
Förhoppningsvis har Västerås kommun full koll på projektet, särskilt eftersom de finansierat båda insatserna.


Imorgon, på torsdag, inleds ytterligare tre veckor med cytostatikabehandling, och jag ser redan fram emot veckan av vila som kommer efter det.
Det blir en välbehövlig paus och en chans att återhämta mig innan nästa omgång.
Sådana viloveckor blir som en fristad där jag kan samla kraft och förbereda mig för det som komma skall.
Det är en balansgång mellan att ge kroppen tillräckligt med tid att återhämta sig och att fortsätta kampen mot sjukdomen.
Så, imorgon startar nästa etapp, och jag tar det en dag i taget med hopp om bättre dagar framöver.


Väntan på att min websajt, hubbo.se, ska flyttas till en modernare miljö är spännande.
Jag har hört rykten om att de som redan flyttats har upplevt supersnabba sidor, och jag ser verkligen fram emot den här uppgraderingen.
Hubbo.se har känts lite som ett lass skit det senaste året, så förhoppningsvis kommer denna förändring verkligen att ge sajten nytt liv och energi.
Jag ser fram emot att gå igenom och utforska sajten igen, både för de som jag länkar till och för dem som besöker den frivilligt utan min påverkan.
Det blir spännande att se vilka förbättringar och möjligheter den nya miljön kommer att erbjuda.


Tänk att i April blir det tvåårs firande på bloggen, och allt är för att jag vill ha något för hålla igång skallen med och där ingår fotografering och promenaderna också allt blir ju lite vad jag varit om dagarna och mitt mående som är lite upp och ner ifrån alla cancerbehandlingar och denna jag håller på med nu.
Promenaderna för motionen och gym och simningen har gjort att många man pratar med säger att man ser oförskämt pigg ut, kanske är så på utsidan förutom magen som inte fattar att den skall minska 🙈😂.
Tror att insidan kanske varit värre om jag inte gjort något alls och får vara nöjd med måendet vilket fall.


Under själva behandlingen har jag valt att avstå från gym och simning.
Simning är tyvärr inte tillåtet på grund av cytostatikan, men tanken på att ligga i bassängen och känna vattnet omkring mig väntar tålmodigt på mig.

I retrospekt, under 2022, lyckades jag klocka in imponerande 180 mil i promenader.
För många kan detta låta som en spottstyver, men för mig är det en bedrift.
Jag är medveten om att vissa människor tar sig an dessa sträckor på bara några månader, och även om det inte är mitt mål, känner jag ändå en viss stolthet över min prestation.
Framåt, när behandlingen är över och sommaren eller hösten närmar sig, kanske en kortare vandring med övernattning i tält kan bli verklighet. Det blir ett spännande tillskott till min bucketlist.