Hubbo

Södra Björnön




Lasarett och Södra Björnön och hem mot Hubbo

Idag stod spruta nummer tio på schemat, och jag fick även månadens skelettförstärkande dropp. Under samtalet med sköterskan, som varade i en halvtimme, diskuterade vi hur jag har mått sedan sist och andra relaterade ämnen. Enligt henne är mina värden fortfarande riktigt bra, vilket är mycket positivt och ger mig en känsla av lättnad över att inte ha försämrats under behandlingen.

Jämfört med den stamcellbehandling jag genomgick tidigare upplever jag att dagens procedur är betydligt enklare. Trots detta inkluderade dagens behandling även kortison, vilket förmodligen kommer påverka min nattsömn och göra ögonen lite större än vanligt. 🧌

Förhoppningsvis kommer jag vara klar med behandlingen lagom till midsommar. Jag ser fram emot att fira denna tidpunkt och hoppas innerligt att jag då uppskattar smaken av öl. Jag har redan planerat att unna mig minst två goda öl den dagen! 🥳


Efter mitt besök på sjukhuset begav jag mig till Södra Björnön. En snöig promenad ledde till att jag även fångade några bilder på en stackars koltrast, som jag följde runt bland träden i skogen. Det var verkligen en stund sedan jag använde plugin-programmet Exposure X5. Efter att ha uppgraderat till den senaste versionen av Photoshop märkte jag att Exposure inte längre var tillgängligt som ett filter eller plugin.

Trots detta upptäckte jag att jag kunde öppna programmet genom Lightroom och därefter spara bilden som en jpg. Det är alltid roligt att emellanåt experimentera med program som man inte har använt på ett tag. Jag antar att om jag investerar i uppdateringen skulle plugin-programmet dyka upp som ett filter eller plugin i Photoshop. Det är något att överväga för framtiden. Exposure X7, men det får bli någon annan gång.

Björnön till Hubbo

I skogen stötte jag på en annan Tony; det går några år mellan våra möten. Känslan av osäkerhet över ansikten som jag inte sett på ett tag växer för varje gång. Vi spenderade åtminstone en halvtimme med att prata mitt ibland träden, och hans Border Collie blev otålig mot slutet. Trots det var jag imponerad av hur väl Tony kontrollerade sin hund. Det var verkligen härligt att se hur hunden aldrig släppte sin husse ur sikte, en sekund åt gången.

Den dynamiken var verkligen motsatt jämfört med våra tidigare Basset Hounds, vars blickar knappt kunde fångas 🙈. De hade mestadels hud som hängde överallt. 😂 Trots det var de riktigt coola, och jag kan tänka mig att ha en liknande hund igen, fast kanske något smäckrare som de avlas för nu för tiden.


4,5 kilometer blev det idag, ännu en bra dag. 🕺🏻




Lite länkar nedan

En tidigare tur vid Asköviken
Klicka här för att komma dit


Länk till Guide – Natursidan
Klicka här för att komma dit