Hubbo och Elbakajen

Fotografering vid Elbakajen

Vår bilfärd styrde vi ner mot kajen och valde att gå en något kortare sträcka än vanligt.
Trots att det fortfarande är rejält isigt här och där längs vägen, märktes det tydligt att underlaget inte var lika anpassat för fotgängare som för bilister.
Det känns som om de har prioriterat att sanda vägarna för bilar snarare än att underlätta för de som promenerar genom kvarteren.

Dagens fotograferingsäventyr resulterade i endast några få bilder, inga extraordinära ögonblick fångades, men det är ändå tillfredsställande att ha dokumenterat några scener.
Att hålla sitt löfte om att ta några bilder varje dag känns som en bra vana att upprätthålla.
Det ger en möjlighet att fånga ögonblick och reflektera över de små detaljerna som omger oss dagligen.
Så, trots avsaknaden av spektakulära motiv idag, har jag ändå lyckats hålla fast vid mitt åtagande att föreviga något genom kameran varje dag.

Fuck cancern Myelom

Sedan i torsdags har jag befunnit mig i en vilovecka från min cytostatikabehandling för att tackla cancern myelom.
Denna korta andningspaus är en välbehövlig stund för återhämtning.
Den kommande torsdagen markerar starten på en ny behandlingskur, vilket ger en känsla av både förväntan och lite oro inför vad som komma skall.

Det som fortfarande löper veckovis är 20 mg kortison, och jag önskar innerligt att även detta kunde pausas under viloveckan.
Att behålla vissa mediciner under viloperioden innebär en konstant påminnelse om den pågående behandlingen, något som kan vara en påfrestning för kropp och sinne.

Effekterna av behandlingen gör att min kropp och sinne liknas vid en Duracellkanin, med energinivåerna som fortfarande är höga i några dagar.
Denna hastiga energiökning är dock följd av en lika snabb nedgång, och jag märker tydligt av en period av utmattning och trötthet.

En ny observation är den ökande tröttheten, vilket resulterar i att jag kan somna när som helst.
Även om detta kanske kan anses positivt, blir utmaningen att hantera konstant trötthet påtaglig och påverkar min vardag.
De små ögonblicken av vila och tupplurar blir en nödvändig del av min dag för att möta den utmattning som följer med behandlingen.

Att hela tiden vara så trött innebär en extra utmaning i mitt dagliga liv.
Enkla uppgifter blir plötsligt mer krävande, och jag finner mig själv behöva anpassa mitt tempo och prioritera vila.
Det är en balansgång mellan att fortsätta leva så normalt som möjligt och att lyssna på kroppens signaler och behov.

Trots detta ser jag fram emot att återgå till behandlingen och hoppas på positiva resultat.
Varje behandlingscykel är en steg närmare förhoppningen om att besegra cancern och återfå en mer stabilt hälsa.
Framtiden är oviss, men det är optimism och styrkan att kämpa som driver mig framåt.

Hubbo länkar nedan

Birdsafarisweden
Klicka här för att komma dit


Skillberg nummer 20
Klicka här för mer Skillberg bilder


Länk till Guide – Natursidan
Klicka här för att komma dit


Länk till Upplev-naturen
Klicka här för att komma dit